Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 621-622 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Burger ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

studerade vid Berlins konstakademi och i Paris, vardt
på 1850-talet tecknare i "Illustrirte zeitung" samt
lämnade illustrationer till Fontanes arbeten öfver
tysk-danska och preussisk-österrikiska krigen, som
han bevistade. Han utförde sedan väggmålningar,
bl. a. i Berlins rådhus, universitetsbyggnad,
krigsakademi och tyghus.

Burger [hårdt g], Johann, schweizisk
kopparstickare, f. 1829 i Aargau, har vunnit ett berömdt
namn i synnerhet för sina stick efter renässansmålningar:
Rafaels "Madonna della Sedia", Guido
Renis "Aurora", Palma Vecchios "Heliga Barbara"
m. fl.
G-g N.

Burger [byrg-er], Schalk Willem,
boerledare, f. 1852 i Lydenburg (Transvaal), deltog
som fältkornett i Transvaal-boernas oafhängighetskrig
1881 och företrädde sedermera i folkrådet en
mindre främlingsfientlig riktning än den, som genom
presidenten Krüger blef förhärskande. Sedan 1896
var B. medlem af verkställande rådet, där han snart
intog främsta platsen. När boerkriget utbröt (okt.
1899), deltog han under dess första månader i
fälttåget i Natal och utnämndes af Krüger vid dennes
afresa till Europa (sept. 1900) till ställföreträdande
president. Detta ämbete förvaltade han till
fredsuppgörelsen 31 maj 1902 och har äfven sedan
tillhört boerfolkets med största förtroende omfattade
ledare, utan att hittills (1905) vilja emottaga någon
officiell befattning i den nya kolonien.


Burgers [be´ges], Thomas Francis,
president i republiken Transvaal, f. 1834 i Kapkolonien,
studerade i Holland och vann teologie doktorsgrad
i Utrecht. Efter hemkomsten till Syd-Afrika
verkade B. i 8 år som reformert predikant i Hanover i Kapkolonien, men
suspenderades 1864 för kättersk lära, en dom, som dock efter vad till
England blef upphäfd. B. valdes 1872 efter Pretorius till president i
Transvaal och ifrade som sådan för moderna reformer, järnvägsanläggningar,
skolväsendets förbättring o. s. v. Hans teologiska åsikter hade
emellertid väckt de gammaltroendes misstro emot
honom, och denna ökades genom de många nyheter
B., stundom en smula opraktiskt, påyrkade. 1875
företog han en resa till Europa för att främja sin
plan om en järnväg till Delagoa bay, men den
järnvägsmateriel han inköpte togs i mät för fraktkostnaderna
och förfors sedan vid Delagoa bay. Transvaals
finanser voro nu grundligt förstörda, och det
krig, som 1876 utbröt mellan boerna och
kafferhöfdingen Sekukuni, gjorde anarkien fullständig.
Det engelska kronombudet sir Theophilus Shepstone
förklarade 12 april 1877 Transvaal annekteradt, och
B. fogade sig då i det oundvikliga, emottog en
engelsk pension och återvände som jordbrukare till
sin gamla hemort Hanover. Han afled i Richmond,
Kapkolonien, 9 dec. 1881. B:s fantastiska läggning
gjorde det för honom omöjligt att förverkliga sina
välmenande, men för den tidens transvaalboer
skäligen främmande syften. Se vidare Syd-Afrika
(historia).
V. S-ar.

Burgess [be’djes], James, skotsk arkeolog, f.
1832, var matematiklärare i Calcutta 1855-61 och
därefter i Bombay till 1873 samt blef en
specialkännare af de indiska tempelbyggnaderna. Han
beskref sådana i illustrerade arbeten, bl. a. The
rock-temples of Elephanta or Ghârâpurî (1871),
samt uppsatte 1872 månadsskriften "The indian
antiquary", som fortgick under hans ledning i 13 år
och vann europeiskt anseende. B. genomreste 1872
de stora områdena Gujarat och Rajputana samt
skildrade dem i bild och ord. 1873 utnämnd till
ledare af den arkeologiska undersökningen inom
presidentskapet Bombay och närgränsande stater,
framlade han resultaten däraf i Archæological survey of
Western India (8 bd, 1874-1901), flera smärre
skrifter samt arbetet The cave-temples of India
(1880), skrifvet i gemenskap med J. Fergusson (se
denne), som däri skildrade norra och östra Indiens
tempel. B:s arkeologiska uppdrag utsträcktes 1881
åt söder öfver presidentskapet Madras och 1886
äfven öfver norra Indien, då han fick rang af
generaldirektör. Han afgick från sitt ämbete 1889,
hvarvid det indrogs. Dessförinnan hade han utgifvit
ytterligare några illustrerade arbeten om
tempelarkitektur samt serien "Epigraphia indica",
innehållande viktiga sanskrit- och pali-inskrifter i
öfversättning af framstående orientalister.

Burggrefve 1. Burgrefve (ty. burggraf, se
Borggrefve) har i Sverige vid några tidpunkter
varit benämningen på den högste ämbetsmannen i
städerna Göteborg och Malmö. Vid ordnandet af den
efter tyska och nederländska mönster bildade och
i stor stil anlagda författningen för Göteborg
bestämde Gustaf Adolf (i nämnda stads privilegier af
26 juni 1621), att i spetsen för stadsstyrelsen, som
utgjordes af borgmästare och råd, skulle stå en
burggrefve för att iakttaga konungens "höghet,
reputation och regalier". Burggrefven skulle utses
af konungen bland sex män, som nämnda styrelse
uppsatt på förslag. Den ståtliga styrelseapparaten
visade sig redan i början oanvändbar. Burggrefvenamnet
låg nere till 1625, då det ånyo upptogs,
men upphörde åter jämte ämbetet 1683. Af Karl
XII upplifvades det för andra gången (i Göteborgs
privilegier af 24 maj 1716). Burggrefven - eller,
såsom han i dessa privilegier namnes,
"buhrgrefven" - skulle hafva inseende öfver såväl hela
magistraten som hvart och ett kollegium, utöfva
den exekutiva myndigheten och hafva stadens nycklar
i sitt förvar. Han skulle af konungen utses bland
tre af magistraten föreslagna män, hafva
statssekreterares rang och - liksom de öfrige
magistratspersonerna - åtnjuta adliga privilegier. Men
burggrefvevärdigheten borttogs redan 1719, då stadens
privilegier ändrades. - Efter Skånes införlifvande
med Sverige (1658) förordnade Karl X Gustaf för
Malmö, på grund af stadens betydenhet och efter
exemplet i Göteborg, en burggrefve, som "för
stadens välfärd vigilera och sörja skulle" och som
hade öfverinseendet i justitie- och polis-ärenden.
Ett förslag till instruktion för denne ämbetsman
finnes från Karl XI :s regeringstid, men
burggrefskapet afskaffades redan 1677. - Af tysk
burggreflig börd voro burggrefvarna af ätten Dohna,
som under drottning Kristinas tid naturaliserades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>