Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Burgund-beck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördomsfulla exklusivitet, som aldrig upphörde
att i B. se uppkomlingen och afventyraren. Desto
större inflytande har hans politiska tänkande
utöfvat på eftervärlden, och hans politiska
skrifter erkännas vid sidan af Bacons som det
yppersta den engelska litteraturen i den vägen
har att uppvisa. Hans verk utgåfvos 1792 i tre
band i kvartformat, hvartill efter hans död intill
1827 kommo ytterligare fem. En oktavupplaga i 16
band började utges 1803 och förelåg 1827 färdig;
bland senare upplagor märkas Bostonupplagan af 1839
(9 bd) och Londonupplagan af 1852 (8 bd); en fullt
tillfredsställande edition saknas dock ännu. "Select
works" utgåfvos 1866-78 i tre band. B:s bref utgåfvos
i fyra band 1844. Litt.: Prior, "Life of Edmund Burke"
(5:e uppl. 1854), Macknight, "History of the life
and times of Edmund Burke" (3 bd, 1858), och Morley,
"Burke" (1867, i "English men of letters", 1879).
T.H-r.
Burke [be’k], sir John, engelsk genealog och
heraldiker, f. 1787 på Irland, d. 1848 i Aachen,
tillhörde en gammal irländsk släkt. Han flyttade
till London och idkade litterär verksamhet samt
började 1826 utgifva Genealogical and heraldic
dictionary of the peerage and baronetage of
the United kingdom. Denna handbok har sedan dess
alltjämt utkommit i nya upplagor, till en början
mer oregelbundet (9:e uppl. 1847), men sedan
1847 årligen. I B:s "Dictionary" behandlades för
första gången baronetfamiljerna tillsammans med
pärsfamiljerna, hvarjämte också för första gången
de adliga familjerna voro ordnade i alfabetisk
(icke historisk) ordning, hvilket naturligtvis
gjorde arbetet lättare användbart för den stora
allmänheten. Utom detta sitt förnämsta verk utgaf
B. A genealogical and heraldic history of the
peers of England, Ireland and Scotland, extinct,
dormant and in abeyance (1831, 3:e uppl. 1846), A
genealogical... history of the extinct and dormant
baronetcies of England, Ireland and Scotland (1841),
General armoury of England (1842), The commoners of
Great Britain and Ireland (3 bd, 1843-49) m. m. - B:s
son, sir John Bernhard B., f. 1815, d. 1892 i Dublin,
student 1839, biträdde fadern från 1840, nämndes 1852
till "vapenkung" ("Ulster king of arms", rikshärold)
för Irland, upphöjdes till knight 1854, blef 1867
irländsk statssekreterare och 1874 föreståndare för
Irlands nationalgalleri samt kallades af Dublins
universitet 1862 till hedersdoktor. Han utgaf nya
upplagor af nästan alla faderns genealogiska och
heraldiska arbeten ("The commoners" under den ändrade
titeln "The landed gentry"). Särskildt "The peerage"
blef under hans redaktion ett mönstergillt, noggrant
och fullständigt arbete. Efter hans död har "Burke’s
peerage" utgifvits af hans son Ashworth Peter B.
P. M. G.
Burke [b§’k], William, brottsling af irländsk
börd, f. 1792, beredde sig en sorglig ryktbarhet
därigenom att han i samförstånd med en värdshusvärd,
W. Hare, i Edinburgh kväfde åtminstone 15 personer
och sålde deras lik till anatomen doktor Robert
Knox. B. anklagades 1828 för sina brott, och med
Hare som kronvittne mot honom blef han fälld och
afrättades 1829. Hans förbrytelser bidrogo indirekt
till att man genom lagliga bestämmelser sökte skaffa
lik åt de anatomiska institutionerna. Det
egendomliga sätt han begagnat vid kväfningen för att
försvåra upptäckten af dödssättet (offret berusades
först, hvarefter mördaren höll igen mun och näsa)
kallades efter honom to burke. Detta uttryck har
sedan i öfverflyttad bemärkelse fått vidsträckt
användning, t. ex. som politiskt slangord i
betydelsen att förhindra diskussion om en sak.
(V. S-g.)
Burke [Wk], Robert O’Hara, engelsk upptäcktsresande,
f. 1820 på Irland, avancerade till ryttmästare
i österrikisk tjänst och utvandrade 1853 till
Australien, där han 1860 öfvertog ledningen af en
expedition till utforskande af landets inre. Från 20
aug. 1860 till 11 febr. 1861 tillryggalade han den
af otaliga faror uppfyllda vägen mellan Melbourne
och en punkt vid nedre loppet af Flindersfloden,
som utfaller i Carpentariabukten (4,450 km.). B.,
som med en följeslagare begifvit sig före den öfriga
expeditionen, fann vid återkomsten till lägret,
att de öfrige dragit sig tillbaka. Efter fruktlösa
försök att genom öknen nå de nordligaste boplatserna
i Syd-Australien, dog B. af svält 28 juni 1861. Till
hans ära blef landet vid södra kusten af nämnda bukt
kalladt Burkes land. (G. Stg.)
Burkersdorf, by i preussiska regeringsdistriktet
Breslau, i närheten af Schweidnitz, känd genom
preussarnas under Fredrik II vunna seger öfver
österrikarna under Daun 21 juli 1762.
Burkes land. Se Burke, R. O’H.
Burkism, med. Se Metalloterapi.
Burku (arab.). Se Habara.
Burlaker, i Ryssland bönder, som arbeta vid
flodfarten, hufvudsakligen såsom pråmsläpare uppför
strömmen. Ordet har i ryskan kommit att betyda äfven
landstrykare, "luffare".
Burleigh [bäli]. Se Burghley.
Burlesk (fr. burlesque. af it. burla, upptåg), groft
putslustig, tokrolig, löjlig; äfven en på dylik verkan
beräknad konstframställning. Det burleska är en art
af det lågkomiska, söker väcka skratt genom grofva
och våldsamma medel, ofta på andras bekostnad. Verkan
af det burleska beror på den satiriska poängen, den
drastiska öfverdriften och den komiska styrkan i de
använda medlen.
Burletta (it.), ett litet farsartadt lustspel.
Burlingame [b^liggéim]. 1. Anson B., nordamerikansk
diplomat, f. 1820 i New Berlin, staten New York,
graduerades vid Harvard college och var en
tid advokat i Boston, gjorde sig känd som en af
"free-soil-partiefcs" skickligaste folktalare samt
invaldes 1854 i kongressen, där han först slöt
sig till "know-nothing-partiet", men efter det nya
republikanska partiets bildande 1855 öfvergick till
detta. B. vann stor popularitet genom att utmana
Preston Brooks på duell efter dennes öfvervåld mot
Ch. Sumner; duellen blef emellertid ej af, enär den
måste försiggå i Canada och Brooks ej ville resa
dit genom "fiendeland". 1861 lämnade B. på grund af
vacklande hälsa kongressen och utnämndes då af Lincoln
till nordamerikansk minister i Wien, men mottogs
ej på grund af sina starkt uttryckta sympatier för
ungrarna och det nya konungariket Italien. Han blef
då i stället sändebud i Kina och vann där så stort
förtroende, att han vid sin hemresa 1867 utsågs
att som utomordentligt kinesiskt sändebud afsluta
vänskapsfördrag med Förenta staterna och europeiska
makter. B. anlände 1868 i spetsen för en talrik
kinesisk beskickning till Washington och afslöt "The
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
