studentföreningsmedlem, och grek. adverbialändelsen -os), ystert lefnadsglad, men litet "oborstad". Jfr Studentikos. Burser (Burserus), Joachim, tysk (dansk) botanist, f. 1583 i Lausitz, d. 1639 som professor i medicin och fysik i Sorö, hvilken beställning han innehade från 1625. Han stod i nära förbindelse med K. Bauhin, till hvars arbeten han lämnade viktiga bidrag från sina resor i södra Europa. B:s efterlämnade rika herbarium, bestående af 25 band, utom en särskild samling af danska växter, blef 1666 af kanslirådet P. J. Coijet skänkt till Uppsala universitet; två band (tom. 2 och 5) förstördes vid branden i Uppsala 1702. (^{T. K.}) Bursera L., bot., växtsläkte af fam. Burseraceæ. Af B. Simaruba Sarg. (tropiska Amerika liksom de öfriga arterna) fås chibou-hartset (gomart-hartset), som i växtens hemland nyttjas som läkemedel. B. tomentosa Engl. och B. excelsa Engl. lämna takamahak-harts, som äfvenledes har medicinsk användning. ^{G. L--m.} Burseraceæ, bot., en växtfamilj, som utmärker sig genom stor rikedom på harts och balsam. Dit höra öfver 300 träd (ofta mycket stora) och buskar, som alla förekomma i de varma jordbältena. Många arter lämna produkter, som användas för medicinskt ändamål, t. ex. gummihartserna myrra och olibanum, den sedan äldsta tider berömda Mekka-balsamen, hartserna elemi, ostindisk kopal och caranna m. fl. Fröna äro ofta rika på fet olja; flera arter af släktet Canarium (i Kina och på de ostindiska öarna) hafva frön, som i likhet med mandel eller oliver användas till föda. Ätliga frukter ha äfven arter af släktet Pachylobus. Se vidare Boswellia, Bursera, Canarium, Commiphora, Pachylobus, Protium och Tetragastis. ^{O. T. S.} (^{G. L--m.}) Burserus. Se Burser. Burseryd, socken i Jönköpings län, Västbo härad. 8,812 har. 1,060 inv. (1904). B. bildar med Bosebo och Sandvik ett konsistoriellt pastorat i Växjö stift, Västbo kontrakt. Bursian, Konrad, tysk filolog och fornforskare, f. 1830 i konungariket Sachsen, gjorde 1852--55 en vetenskaplig resa i Belgien, Frankrike, Italien och Grekland samt blef 1864 professor i Zürich, 1869 i Jena och 1874 i München, där han afled 1883. B:s förnämsta verk äro Geographie von Griechenland (1862--72) samt Geschichte der klassischen philologie in Deutschland (2 bd, 1883). B. utgaf vidare Senecas verk (1857) och från 1874 "Jahresbericht über die fortschritte der klassischen alterthumswissenschaft". Burskap var intill tiden för näringsfrihetens tillämpning i Sverige (1864) den lagliga rättigheten att utöfva yrke i stad och åtnjuta de förmåner, som tillkomma borgare (se d. o.). Burskap söktes hos och meddelades af magistraten, som mottog borgareden och utfärdade borgarbref. Var den sökande handtverkare, egde han att efter uttjänad gesälltid (i regeln 3 år, men kortare för gifta män) under tillsyn af "behörige skådemästare" förfärdiga ett "efter tidens skick tjenligt och brukeligt mästerstycke", hvilket borde inlösas af skrået, i händelse det ej genast kunde på annat sätt afyttras. Burskap för handlande meddelades endast åt person, som uppnått 27 lefnadsår och under 12 år tjänat såsom lärling och "köpsven". Af ålder åtnjöt det s. k. "burskapsegande borgerskapet" de rättigheter, hvilka tillkommo medlemmarna i en stadskommun såsom sådana, och bar de flesta af de skyldigheter, som varit städerna ålagda. Detta förhållande upphörde vid tillämpningen af 1862 års kommunallagar. Det burskap, som numera meddelas, har ingen annan betydelse än att medföra rätt till delaktighet i vissa kassor. 1896 års riksdag biföll regeringens framställning om borgaredens afskaffande. -- Jfr Kontingentborgare. ^Kbg. Burslem [b<over>ə</over>'ṡlem], stad i engelska grefsk. Stafford, vid Grand-trunk-kanalen. 38,766 inv. (1901). Det ligger i medelpunkten för det engelska kruk- och porslinsområdet "The potteries". Burspråk (lty. bursprake, "borgar-samtal", af bur, borgare; da. bursprog). 1. Sammankomst mellan en stads borgare för öfverläggning i kommunala angelägenheter. Benämningen burspråk öfverflyttades i Sverige och Danmark äfven på de allmänna rådplägningar, som höllos i olika delar af landet vid marknader och andra tillfällen, då en myckenhet folk var samlad. I denna betydelse förekommer ordet ofta under 1400- och 1500-talen. -- 2. Stadgar, beslutade vid borgares sammankomster. I denna betydelse torde ordet dock hafva i Sverige användts endast om vissa för staden Stockholm gällande stadgar för det kommunala lifvet, hvilka kungjordes två gånger årligen och af hvilka ännu finnas i behåll sådana för åren 1459--63, 1476, 1478, 1481--82 och 1527 (se härom S. Clason, "Stockholms återfunna stadsböcker från medeltiden", i Hist. tidskr. 1903, s. 97--105). I Danmark äro "Ribe bursprog" de mest bekanta bland dylika stadgar. -- <img r></img> 3. Den lilla utbyggnad på Stockholms forna (vid Stortorget belägna) rådhus, hvarifrån dylika stadgar upplästes ("lysa burspråk") och hvarifrån rådet, stundom äfven regenterna, plägade förhandla med den utanför på torget församlade menigheten. -- 4. Äfven på andra rådhus (t. ex. i Malmö) och större byggnader (t. ex. huset n:r 51 vid Kornhamstorg i Stockholm, se fig.) förekommande utsprång och utbyggnader, som liknade den ifrågavarande eller begagnades till samma ändamål, fingo namnet burspråk. Endast i sistnämnda bemärkelse är ordet nu brukligt. Jfr Erker och Karnap. ^{J. Th. W.} Burtenbach, S. von. Se Schertlin. Burton [b<over>ə</over>'tn], John Hill, skotsk historieskrifvare, f. 1809 i Aberdeen, inträdde 1831 i advokatståndet, men fick ingen praktik och egnade sig åt historiska, juridiska och nationalekonomiska studier. Han utgaf bl. a. Manual of political and social economy (1849), Life and correspondence of David Hume (3 bd, 1846), Dr. Alexander Carlyle's autobiography (----), History of Scotland from the revolution to the exstinction of the last jacobite