Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Burrus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1430 byggda Maria-kyrkan) och ruiner efter ett af
Englands berömdaste abbotkloster. Staden var af stor
betydelse redan på angelsaxarnas tid. Henrik II och
Edvard I höllo där parlament, och baronerna ingingo
där 1215 sitt bekanta förbund mot Johan utan land.
Bury [byn], Ange Henri Blaze, baron de, fransk
skriftställare. Se Blaze 2.
Bury [be’ri], John, engelsk historiker, f. 1861 i
Monaghan på Irland, studerade i Dublin och Göttingen,
blef 1893 professor i nyare tidens historia och 1898
i grekiska vid Dublins universitet samt kallades
1902 till universitetet i Cambridge som lord Actons
efterträdare på den historiska lärostolen. B:s
studier ha förnämligast egnats åt den romerska
kejsartiden. Bland hans arbeten märkas History of
the later roman empire from Arcadius to Irene (2 bd,
1889), A student’s history of the roman empire from
Augustus to Marcus Aurelius (1893), History of Greece
to death of Alexander the great (1900, ny uppl. 1902)
samt The science of history (inträdesföreläsning
1903). B. har därjämte 1896-1900 utgifvit en högt
värderad kritisk upplaga af Gibbons "Decline and fall
of the roman empire".
Burzenland, tyskt namn på det af sachsare bebodda,
fruktbara slättlandet vid staden Kronstadt i
Siebenbürgen.
Bu-Sada (fr. Bou-Sáda), stad i Algeriet,
depart. Alger, belägen amfiteatraliskt på en kulle,
580 m. ö. h., vid Vadi Bu-Sada, 250 km. s. ö. om
Alger. 5,364 inv. (1901). Flera tusen dadelpalmer.
Busbecq [bysbä’k] l. Busbeck, Augier Ghislain de,
österrikisk diplomat, f. i Comines (Frankrike)
1522, d. 1592 nära Rouen, ingick i kejsar
Ferdinand I:s tjänst och utförde för honom
flera viktiga diplomatiska uppdrag, särskildt
i Turkiet. Bl. a. åstadkom han 1562 en åttaårig
vapenhvila mellan Suleiman II och kejsaren. Efter
sin hemkomst från Konstantinopel, där han
1556-62 varit österrikiskt sändebud, blef han
uppfostrare för Maximilian II:s söner. 1582 blef
han kejserligt sändebud i Frankrike. B:s förnämsta
skrifter äro Legationis turcicæ epistolæ IV
(1589) och Epistolæ ad Rudolphum II imperatorem
e Gallia scriptæ (1630). Hans arbeten utkommo
i fullständiga upplagor 1633 i Leiden och 1740 i
Basel. B. samlade ett stort antal grekiska manuskript
(nu i kejs. biblioteket i Wien), en mängd mynt,
medaljer och grekiska inskrifter samt upptäckte äfven
det berömda "Monumentum ancyranum" (jfr Angora). Om
språkforskningen gjorde sig B. förtjänt genom en
af honom 1562 verkställd uppteckning af krimgotiska
ord. Jfr Forster och Daniell, "Life and letters of
Ogier Ghiselin de B." (2 bd, 1880), och Viertel,
"Busbecks erlebnisse in der Türkei" (1902).
Buscaïno-Campo, Alberto, italiensk
skriftställare och filolog, f. 1826 i Trapani på
Sicilien, förvärfvade medicinsk doktorsgrad i Pisa
och egnade sig därefter med framgång åt studier öfver
italienska språket. B. har skrifvit bl. a. Versi
(1860), Il cattolicismo e la chiesa evangelica
(1861), Sulla lingua d’Italia (2:a uppl. 1868),
Regole per la pronunzia della lingua italiana (1872;
3:e uppl. 1875), Studi di filologia italiana (1877),
Questioni di critica religiosa (1880) och Studi
danteschi (1892).
Busch, Emil, tysk optiker, f. 1820 i Berlin,
fick 1845, efter en grundlig vetenskaplig och
fackmässig utbildning, öfvertaga den af hans
morfader, prästen Duncker, grundlagda optiska
fabriken i Kathenow (Brandenburg), hvilken
B. ansenligt utvidgade och omgestaltade. Som
en viktig gren af fabrikens verksamhet må nämnas
tillverkningen af fotografiska objektiv. Så lyckades
B. 1865 konstruera pantoskopet, ett objektiv för
arkitektur och interiörer. Med en synfältsvinkel af
105 grader och förträffliga egenskaper i afseende
på skärpa och korrekt teckning har detta objektiv
ända till senaste tider varit det mest populära
för nämnda ändamål. Fabriken öfvertogs 1872 af ett
aktiebolag. B. dog 1888.
Busch, Julius Hermann Moritz, tysk skriftställare,
f. 1821 i Dresden, vann 1847 filosofisk
doktorsgrad i Leipzig. Radikal och tysksinnad,
tog han sig så nära vid af reaktionen mot 1848 års
rörelser, att han 1851 utvandrade till Amerika,
men efter ett år återkom han, botad för sin
republikanism. En frukt af en studieresa, företagen
på uppdrag af ett tysk-patriotiskt sällskap,
var B:s Schlesivig-holsteinische briefe (2 bd,
1854). För bolaget Österrikiska Lloyds räkning
besökte han tre gånger orienten, 1856-59, och
utarbetade resebeskrifningar samt resehandböcker
öfver Egypten, Grekland och Turkiet. 1859-64
redigerade han i moderat-liberal anda tidskriften
"Grenzboten" i Leipzig. Sedan B. en tid i Kiel med
sin penna försvarat hertig Fredriks af Augustenborg
anspråk på Schleswig-Holstein, men snart brutit med
hertigen, redigerade han 1865-66 ånyo "Grenzboten",
försvarade energiskt Bismarcks politik och var under
ett år, sedan Preussen 1866 annekterat Hannover,
ett slags underkommissarie för tidningspressen i
den nya provinsen. 1870 anställdes B. vid preussiska
utrikesministeriets pressbyrå, för att i personlig
förbindelse med förbundskansleren utbreda dennes
åsikter i pressen, och äfven i fransk-tyska
kriget ledsagade han Bismarck. 1873-75 ledde
B. redaktionen af "Hannoverscher courier", men
1878 återvände han till Berlin och tolkade ånyo i
"Grenzboten" rikskanslerens nyare politiska och
nationalekonomiska tankar, ända tills Bismarck 1890
entledigades. 1891 bosatte han sig i Leipzig, där
han afled 16 nov. 1899. Förutom resebeskrifningar
och journalistiska artiklar utgaf B. kulturhistoriska
kompilationer (bl. a. Die gute alte zeit, 2 bd, 1878)
samt öfversatte amerikanska humorister m. m., men hans
egentliga framgång som skriftställare är fäst vid det
med entusiasm skrifna, till flera språk öfversatta
arbetet Graf Bismarck und seine leute während des
krieges mit Frankreich (2 bd, 1878, 7:e uppl. 1889;
"Grefve Bismarck och hans män under kriget med
Frankrike", 1879). Detta arbete är egentligen
ett utdrag a.f den dagbok, som B. förde under
kriget, och har sitt stora värde genom skildringens
intimitet; under tryckningen granskades det noga af
Bismarck själf. En vidlyftigare edition af B:s dagbok
föreligger i Tagebuchblätter von Moritz Busch (3 bd,
1899): där meddelas utom de i "Graf Bismarck und seine
leute" excerperade partierna, som nu fullständigt
publicerats, äfven dagboksanteckningar fram till år
1893 samt jämväl några notiser före 1870; hvad B. där
har att berätta om sitt pressarbete efter Bismarcks
instruktioner kastar ofta ett intressant ljus öfver
rikskanslerens regeringssystem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
