- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
691-692

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Buus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dess vänners missräkning satte ett orubbligt motstånd,
entledigades från sina befattningar. Nu antog han,
jämte sin medarbetare Fagius, en kallelse till
England, dit han, som öfver hufvud hörde till de
från olika håll mest rådfrågade, mest internationellt
verksamme af reformationstidens män, redan förut flera
gånger af ärkebiskop Cranmer inbjudits. Hans vistelse
där blef kort - han afled redan 1551 -, men han hann
dock utveckla en synnerligen betydelsefull verksamhet,
särskildt såsom lärare vid universitetet i Cambridge,
där han ock är begrafven. Strax före sin död hade
han i det omfångsrika och betydande arbetet, De regno
Christi
, skrifvet på uppmaning af den honom oinskränkt
tillgifne konung Edvard VI, gifvit en samlad
framställning af sin åskådning. - B. är mest bekant
såsom reformationstidens ifrigaste, outtröttligt
verksamme, af inga motigheter afskräckte unionskämpe
och kompromissarius, en ’’endräktens fanatiker". Få
ha så länge som han bibehållit tron på och så ifrigt
deltagit i de då och då i de politiska intressenas
tjänst upptagna unionsförhandlingarna mellan
protestanter och katoliker. Men framför allt gällde
hans sträfvanden att få en förståelse till stånd
mellan den tyska och den schweiziska protestantismen,
hvarvid den sydtyska, af B:s inflytande präglade,
lutherdomen skulle utgöra förmedlingslänken. Den stora
tvistefrågan var nattvardsläran, och B. uppbjöd
år efter år all sin energi och smidighet för
att här finna en formel, under hvilken alla kunde
samlas. 1536, då han lyckats vinna såväl Luthers som
sydtyskarnas bifall till den af honom och Melanchthon
författade s. k. Wittenberger-konkordie, syntes han
nära målet, då allt åter strandade på schweizarnas
bestämda vägran att ansluta sig till denna i själfva
verket väsentligen rent lutherska bekännelse. B:s
unionssträfvanden utgingo utan tvifvel ur den varmaste
öfvertygelse och det ärligaste uppsåt. Men de medel
han använde, möjligast obestämda, ofta rent tvetydiga
formler, äfven intriger o. s. v. af stundom rätt
betänklig art, läto slutligen hans arbete slå ut
i rakt motsatt riktning - af erfarenheten häraf
torde hans uppträdande i interimsfrågan (se ofvan)
förklaras. Den misstro han sålunda ej utan egen skuld
på olika håll ådragit sig har nog i ej ringa grad
bidragit att äfven för eftervärlden fördunkla hans
verkliga betydelse. Han var ej blott en framstående
lokal reformator, utan äfven representant för
en i viss mån själfständig utgestaltning af
Luthers reformatoriska tankar vid sidan af den af
Melanchthon gifna. Och denna butzersk-lutherska typ,
ej i främsta rummet den zwingliska, synes det vara,
som, fördjupad och med större energi genomförd,
går igen i Calvins åskådning och därigenom vunnit
världshistorisk betydelse. Ett uttryck för grunddragen
i B:s lärosätt kan man finna i den af honom och
Capito författade s. k. Confessio tetrapolitana -
den särskilda bekännelse, som af Strassburg jämte
tre andra sydtyska städer ingafs till riksdagen
i Augsburg 1530. - Jfr Baum, "Capito u. Butzer"
(i "Väter u. begründer der reformirten kirche",
bd III, 1860), Seeberg, "Dogmengesch.", II, s. 380
ff. (1898), och A. Lang, "Der evangelienkommentar
Martin Butzers u. die grundzuge seiner theologie"
(1900). E. Bg.

Buus [bos], Niels Peter, dansk jordbrukare,
f. 1835, d. 1886, jylländsk hemmansegarson, tog 1856
landtbruksexamen, blef sedan förvaltare hos
geheimerådet Tesdorph på Falster och utbildades där
till en framstående landtbrukare. 1867-86 skötte
han som inspektor gården Rosvang i Thy, hvilken nyss
förut uppstått genom torrläggning af Sjörring-sjön,
och gjorde denna alldeles nybildade egendom till en
mönstergård med förträfflig kreatursbesättning och
mejerianläggning, hvarjämte han dref en omfattande
fårafvel och fröodling. I en mängd afhandlingar
och föredrag på landtmannamöten stred han för
en planmässig afvel af de ursprungliga danska
kreatursraserna, särskildt de jylländska mjölkkorna;
hans skrift Malkeköernes behandling (1875, 3:e
uppl. 1884; "Mjölkboskapens vård och utfodring", 1887)
öfversattes till engelska, tyska och svenska. B. tog
äfven verksam del i ledningen af det kungl. danska
landthushållningssällskapet. E. Ebg.

Buxar [buksä’0] l. Baxar, stad i brittisk-indiska
prov. Behar, divisionen Patna, distriktet Shahabad,
vid Ganges, 120 km. v. om staden Patna. Omkr. 15,000
inv. Den engelske härföraren Hector Monro vann där 23
okt. 1764, med endast 857 européer och 6,213 seapoys,
en glänsande seger öfver 40,000 indier.

Buxbom, bot. farm. Se Buxus.

Buxentius, latinska namnet på floden Busento.

Buxentum, romersk koloni. Se Policastro.

illustration placeholder

Buxhœvden [-hövden], Fredrik Vilhelm von,
grefve, rysk fältherre, f. 1750, i en gammal
livländsk släkt. 1769-70 deltog han i fälttåget
mot turkarna. Sedan han 1777 ingått ett förnämt
gifte, vann han snart befordran. Under kriget
mellan Sverige och Ryssland 1788-90 undsatte han
Viborg och Fredrikshamn. 1795 blef han styresman i
Warschau och grefve. 1806 var han öfverbefälhafvare
mot fransmännen, då han led nederlaget vid Pultusk,
och 1808 mot svenskarna i Finland. På sistnämnda post
ådagalade han icke någon anmärkningsvärd förtjänst som
fältherre och fick i dec. s. å. afsked till följd af
"sjuklighet". Såsom högste styresman i Finland under
kriget förvärfvade han sig anseende för rättvisa och
ädelmod. B. dog 1811 på sitt slott Lode i Estland.
E. G. P.*

Buxln, farm. Se Buxus.

Buxtehude [-hode], stad i preussiska
regeringsomr. Stade, vid Este. 3,654
inv. (1900). Flera fabriker och ej obetydlig
skeppsfart. B. intogs 1632 af svenskarna under
Åke Tott och belägrades sedan förgäfves af
Pappenheim. Dess försvarsverk förstärktes af Leslie,
men staden utrymdes sedan af svenskarna. Den
återtogs 1645 af Königsmarck, hvarefter den
ytterligare befästes från 1647. 1648 kom B. genom
westfaliska freden under Sverige. 1657 intogs
det af danske marsken Anders Bille, men återtogs
snart af Ascheberg. Efter freden 1660 förstärktes
befästningarna än en gång, men 1675 föll B. efter
blott 4 dagars belägring i de allierades händer. 1680
dömdes försvarsverken att slopas, men började 1700
på Dahlberghs inrådan att åter


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free