Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bürger ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grenada 1779 kämpade mot fransmännen under
d’Estaing. Död 1786.
2. George Noel Gordon B., den föregåendes sonson,
lord, engelsk skald, f. 22 jan. 1788 i London,
härstammade från en högättad, men för excentriska
vanor känd familj. Fadern, kapten Jack B., af
sina kamrater kallad "den galne B.", dog 1791
i Frankrike, sedan han förslösat sin hustrus
betydliga förmögenhet. Modern, Catherine Gordon of
Gight, flyttade 1790 till Aberdeen, i hopp att där
kunna slå sig fram på en ringa lifränta. Hennes
häftiga och nyckfulla lynne utöfvade ett skadligt
inflytande på den rikt begåfvade, men egensinnige
sonen. Än öfverhopade hon honom med lidelsefulla
smekningar, än öfverföll hon honom med okvädingsord
och handgripligheter. I det ena ögonblicket utgöt hon
sig i beundran öfver hans fagra utseende, i det andra
hånade hon honom för hans lytta fot. Så grundlades
redan i barnaåren hos honom den skepticism och det
människoförakt, som känneteckna hans förnämsta
skaldestycken; så kom hans kroppslyte att kasta
en djup slagskugga öfver hela hans lif. Efter en
afliden frände blef han 1798 peer af England och
egare af godset Newstead abbey - en vändning i hans
öde, som gaf ny näring åt hans tidigt utvecklade
bördsstolthet. 1801 blef han inskrifven i Harrows
skola, där han, fastän icke synnerligen flitig,
tillegnade sig rätt goda kunskaper i åtskilliga
ämnen. Vid femton års ålder förälskade han sig
i en ung flicka, Mary Ann Chaworth, som dock ej
besvarade hans kärlek, utan 1805 ingick äktenskap
med en annan. Uppfylld af sorg öfver detta missöde,
kom han s. å. till högskolan i Cambridge, där
han i kroppsöfningar (i hvilka han egde mycken
färdighet) och vilda nöjen sökte bot för sin
smärta. Under studenttiden, som varade till 1808,
utgaf han diktsamlingen Hours of idleness (1807),
hvars innehåll, i det hela taget, icke jäfvar
attributet "omyndig", som han på titelbladet fogade
till sitt namn. Samlingen gjordes af "Edinburgh
review" till föremål för en hånande granskning,
som B. 1809 besvarade med satiren Englih bards
and scotch reviewers, i hvilken han med kraft,
om också ej med kvickhet och smak, anföll Englands
förnämste skriftställare och deras verk. Trött vid
det utsväfvande lif han fört under utarbetandet
af nämnda dikt, anträdde han 1809 - sedan han ’
s. å. tagit sitt inträde i öfverhuset - en utländsk
resa. Öfver Portugal och Spanien kom han till
Malta (där han svärmade för den kvinnliga spionen
mrs Spencer Smith); därifrån ställdes färden till
Albanien, där han rönte ett gästvänligt mottagande
af Ali pasja i Janina, hvilken sedermera tjänade som
modell för flera figurer i hans dikter (t. ex. Lambro
i "Don Juan"). Efter någon tids vistelse i Aten,
där han skref dikten The maid oj Athens, reste
han till Konstantinopel, hvarifrån han företog den
märkvärdiga simturen öfver Hellesponten, som väckte
uppseende i hela Europa. Från denna tid härrörde
hans kärlek till grekiskt folklynne och grekisk
natur, med oöfverträffadt mästerskap skildrade i
hans dikter. 1811 återvände han till England. Strax
efter hemkomsten dogo hans moder och tre vänner,
i oktober samma år ytterligare den obekanta kvinna,
som går igen i flera af hans österländska berättelser
och hvars död han besjungit under namnet Thyrza. Det
tyckes som om hon spelat en
icke mindre roll i hans lif än senare grefvinnan
Guiccioli. Det var under inflytandet af den
djupt melankoliska stämning, hvari dessa dödsfall
försänkte honom, som omarbetningen af "Childe Harold"
försiggick. 1812 höll han sitt parlamentariska
jungfrutal (om arbetaroroligheterna i Nottingham),
hvars demokratiska hållning och retoriska ståt gjorde
stor lycka och bidrog att öka intresset för de båda
första sångerna af Childe Harold, hvilka utkommo vid
denna tid. Under masken af den unge blaserade junkern
Harold med den halft verkligt kända, halft påtagna
melankolien skildrade han i dessa båda första sånger
ofta på ett mycket poetiskt sätt natur och scener
från sin resa.
 |
| Byron, efter målning af Sanders. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
