- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
771-772

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bürger ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Elise Hahn, som i en anonym dikt erbjudit honom
sin hand, beredde B. ytterligare sorger genom
hustruns otrohet, och han måste söka skilsmässa
inför domstol. Vid samma tid (1791) offentliggjorde
Schiller (i "Allgemeine literaturzeitung") sin bittra
recension af hans dikter. Ensam och öfvergifven,
nedbruten till kropp och själ, dog B. 8 juni 1794.
Genom sina ballader, särskildt Lenore (öfversatt på
svenska af A. C. af Kullberg under titeln "Leonora
eller spökbruden", 1816), blef B. skaparen af den
moderna balladen, inom hvilken konstart han
efterföljdes och öfverträffades af Goethe. Näst Gottsched
var han den förste tysk, som med framgång diktade
sonetter och bragte denna form på nytt till heders i
Tyskland. Sin egentliga storhet har B. som lyriker.
I känslans djup och versens välljud närma sig flera
af hans dikter det bästa, som blifvit skrifvet på
tyska språket. Särskildt gäller detta om hans dikter
till Molly. De flesta af dessa sånger utmärka sig
genom innerlighet, värme och jublande munterhet;
endast sällan låter han höra toner af smärta, och när
så sker, är det alltid med en djupt elegisk längtan
efter frid och försoning. B. är en af den s. k.
"sturm- und drangperiodens" störste skalder. Han
efterbildade med en förmåga som ingen före honom
och få efter honom den folkliga tonen och är en af
det nyhögtyska skaldespråkets förnyare Bland B:s
öfriga arbeten må nämnas balladen Der wilde jäger,
hans bearbetning af den ännu omtyckta folkboken
Abenteuer des freiherrn von Münchhausen (1787)
samt hans jambiska öfversättning af Homeros’ Ilias
och prosatolkning af Shaksperes Macbeth. Efter
hans död utgåfvos Lehrbuch der æsthetik (1825) och
Handbuch des deutschen stils (1826) äfvensom
supplementet Æsthetische schriften (1832). B:s
samlade arbeten hafva flera gånger blifvit utgifna.
Urval har verkställts af R. M. Werner (1898). B:s
dikter äro särskildt utgifna af Sauer (1884) och
Berger (1892), hans brefväxling af Strodtmann
(1874). Se skrifter om B. af Grisebach (1873) och
Wurzbach (1900).

2. Marie Kristiane Elisabeth B.,
född Hahn, den föregåendes tredje hustru, f.
1769, d. 1833, uppträdde, sedan hon 1792 blifvit
skild från sin make, under namnet Elise B., såsom
skådespelerska och deklamatris. Hon författade
en samling Gedichte (1812), skådespel och en
roman.
R. G.*

Bürger, Hugo, pseudonym för tyske författaren
H. Lubliner.

Bürgi (Burgi, Byrgi), Joost, schweizisk
matematiker, f. 1552 i Lichtensteig, d. 1632 i
Kassel, Keplers samtida och någon tid medarbetare,
konstruerade flera astronomiska instrument samt lär
redan före 1500 hafva uppfunnit pendeluret (jfr
Huygens). Han var en begåfvad matematiker
och räknare, som uppfann flera räknemetoder,
särskildt metoden att i en tabell (Progresstabul, 1620)
sidoordna en aritmetisk serie af talxn = 10n med
en geometrisk progression - hos B. 108(1,0001)n - och
därigenom lämna möjligheten att återföra
multiplikation på addition. Genom denna räknemetod, till
hvilken B. tvangs för att kunna behärska sådana
fall, då det under medeltiden allmänt använda
konstgreppet vid numerisk räkning, prostafairesis (se d.o.),
ej kunde tillämpas, var i själfva verket det
logaritmiska räknesättet i sin grundprincip upptäckt.
K. B.

Byrgi, Joost. Se Bürgi.

Bürglen, by i schweiziska kantonen Uri, vid
ingången till Schächendalen, ej långt från Altorf.
1,653 inv. (1900). Enligt sagan var B. Wilhelm
Tells födelseort, liksom han berättas ha 1354 funnit
sin död vid ett försök att rädda ett barn, som fallit
i den förbiflytande ån. På den plats, där hans
boningshus säges hafva legat, står nu det s. k. Tells
kapell.

Bürkel, Heinrich, tysk målare, f. 1802 i
bajerska Pfalz, d. i München 1869, intog en betydande
plats bland de tyske framställarna af de lägre
folkklassernas lif, såväl genom sin kärnfriska och
humoristiska uppfattning som genom sin rika
uppfinningsförmåga. Han utbildade sig förnämligast
genom studium af Wouverman, Berchem, Potter m. fl.
holländare. 1829 reste han till Rom, där han
kvarstannade två år och målade scener från campagnan,
med staffage af fångna spetsbofvar, vandrande
tiggarmunkar o. d. Helst och bäst skildrade han
bajerskt och tyrolskt alplif, värdshusscener, landtliga
fester, bondgården och landsvägen och hvad där
passerar. Landskapet och figurerna stå i hans små
taflor i intimt samband, stämningen är känsligt
studerad. B:s konst är bra representerad i nya pinakoteket
i München.
(G-g N.)

Bürklein, Friedrich, tysk arkitekt, f. 1813
i Franken, d. 1872, kom 1828 till München och
gjorde sedan vidsträckta studieresor. Ett af hans
första större arbeten är den 1847-49 i romansk stil
uppförda bangården i München. Konung Maximilian
såg i B. mannen att förverkliga hans älsklingsidé,
den "nya München-stilen", hvilken i själfva verket
ingenting annat är än en med allehanda renässans- och
romanska former, ofta på ett oorganiskt sätt, förenad
spetsbågsarkitektur. Såsom konungens specielle
arkitekt anlade B. Maximiliansstrasse, hvars offentliga
byggnader och flesta privathus äro af honom.
Hans sista verk är Maximilianeum, som bildar
Maximiliansgatans dekorativa afslutning.
(G-g N.)

Bürkner, Leopold Hugo, tysk träsnittskonstnär
och raderare, f. 1818 i Dessau, d. 1897 i Dresden,
kom 1837 till Düsseldorf och flyttade 1840
till Dresden, vid hvars konstakademi han 1846 blef
lärare och 1855 professor i träsnittskonst. B.
inrättade i Dresden en xylografisk ateljé. Genom
honom fick det tyska träsnittet en karaktär, som
påminner om Dürers kraftfulla manér.

Byron [baieren], Kap, udde på Australiens
östra kust i Nya Syd-Wales, 28° 28’ 10" s. br.

Byron [baieren]. 1. John B., engelsk
sjöfarande, f. 1723, anträdde redan vid 17 års ålder
en världsomsegling, hvarunder skeppet i maj 1741
förgicks vid det sydligaste Chiles kust. Efter stora
lidanden lyckades de öfverlefvande uppnå Valparaiso,
hvarifrån B. återvände till Europa 1745. Sina
underbara öden under denna resa skildrade B. i
Narrative af John Byron (1768, ofta omtryckt).
Den där förekommande skildringen af skeppsbrottet
har tjänat till förebild för motsvarande scen i "Don
Juan". Såsom belöning för sin tapperhet under det
österrikiska tronföljdskriget (1741-48) utnämndes
han till befälhafvare öfver de bägge fregatter, som
1764 utsändes på en upptäcktsresa till sydhafvet.
1764-66 års expedition skildrade han i Voyage
round the world
(1767). Under amerikanska
frihetskriget utmärkte han sig i Västindien, där han vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free