- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
785-786

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byråkratism ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(af hvilka den öfre bildar "emporer") löper på två
sidor. På ingångssidan och den midt emot liggande
korsidan finnas inga kolonnader. Kyrkan får där
större likhet med en långkyrka, därigenom att två
halfkupoler, stödjande hufvudkupolen och hvardera försedd
med tvenne sidonischer, bilda breda, öppna partier,
af hvilka korsidans ännu ytterligare fortsättes
genom en apsis. Hela detta väldiga kupolsystem stödes
af en fyrkantig mur, som omgifver det hela och som
genombrytes endast af apsis. Intrycket af detta
med mosaiker rikt betäckta, allvarliga och dock så
luftiga tempel är obeskrifligt storartadt. Enligt
denna förebild byggdes sedan alla det bysantinska
rikets kyrkor; men äfven öfver occidenten sträckte
sig den bysantinska byggnadsstilens inflytande,
och ej endast till Ravenna, utan äfven in i Tyskland
(där 796-804, under Karl den store, domen i Aachen
byggdes i centralstil), ja t. o. m. till Frankrike,
där kyrkan S:t Front i Périgueux visar denna stil. Den
bysantinska kyrkan är en pelarbyggnad. När kolonner
förekomma mellan pelarna, ega de den korintiska
formen, med undantag däraf att kapitalet blifvit
barbariseradt, i det akantusbladen fått en
spetsig, tistelliknande form och inramats genom en
kringlöpande rand. Också muhammedanismens moskéer
påverkades tidigt af de bysantinska centralkyrkorna,
men synnerligast sedan Sofia-kyrkan 1453 blifvit
förvandlad till moské och försedd med 4 minareter. -
Bildhuggarkonsten påverkades visserligen ifrån Rom,
men fick sin prägel ännu mera från det praktfulla
hoflifvet i Konstantinopel. Däraf följde, att
man lade mera vikt på stoffets rikedom och prakt
än på formens skönhet, och snart sjönk plastiken
ned till en förfärande torrhet och formlöshet. - På
ett märkvärdigare sätt utvecklade sig målarkonsten,
särskildt mosaikframställningen. Hvad denna konstgren
vidkommer, utgick man från de romersk-fornkristna
mosaikerna, men i Bysans vinnlade man sig om att
utveckla den största möjliga prakt. De bysantinska
mosaikerna uppstodo väsentligen på guldgrund. Helgonen
uppträda i tung guldbrokad. Kristus får en rik
gyllene korsgloria kring hufvudet och kejserlig
skrud. Hans anletsdrag, som i den fornkristna
konsten ha ett majestätisk-gudomligt uttryck, blifva
nu nästan fasaväckande. I Sofia-kyrkans förhall
framställes Justinianus knäböjande framför hans
tron, medan Maria och en ärkeängel äro afbildade
i medaljonger. De flesta mosaikerna i denna kyrka
hafva blifvit öfverkalkade af turkarna. Från Bysans
återverkar mosaikstilen på Rom och det öfriga Italien,
där den från 7:e till 13:e årh. alstrar en mängd
apsismosaiker (Maria maggiore, baptisteriet i
Florens m. fl. ställen). Kormosaikerna i S. Vitale
i Ravenna framställa Justinianus och Teodora samt
deras hofstat. Efter de beryktade bildstriderna i
Konstantinopel fingo prästerna rättigheten att gifva
föreskrifter rörande målarnas framställning, och
sålunda uppstod, utom mosaikerna i fresko och tempera,
en ända till de minsta detaljer teologiskt reglerad
bildserie. Målarskolan på berget Athos omfattade denna
okonstnärliga riktning, som därigenom kom att behärska
- hvad den ock fortfarande gör - det religiösa
måleriet i hela den grekiska världen. Följden af detta
prästvälde blef det yttersta förfall inom konsten. Och
så uppstodo dessa långärmade, magra, likgula figurer,
"som knappast
kunna stå på sina ben" och hvilka man ännu ser
i Grekland och Ryssland. - Den fina bysantinska
miniatyrmålningen var den konstgren, som längst
höll sig fri från förfall. Se vidare bifogade
planscher äfvensom pl. VIII till art. Byggnadskonst.
L-D-

Bysantium, Bysans l. Byzans (nuv. Konstantinopel),
stad på västra stranden af Bosporen, troligen
grundlagd 667 f. Kr. af kolonister från Megara. Staden
blomstrade hastigt upp till följd af sitt för
behärskande af handeln på Svarta hafvet förträffligt
egnade läge, kom under de grekisk-persiska krigen
till en tid under persiskt öfvervälde, men befriades
478 f. Kr. af spartanen Pausanias. B. ingick sedan i
det atenska stadsförbundet, men anslöt sig under de
följande århundradenas inbördes strider i Grekland vid
flera tillfällen till Atens motståndare. B. hörde
till de grekiska städer, som tidigast trädde
i bundsförvantförhållande till romarna. Under
tronstriderna inom romerska riket mot slutet af
2:a årh. e. Kr. tog B. parti för Pescennius Niger,
eröfrades därpå 196 e. Kr. efter en treårig belägring
af Septimius Severus och förstördes, men hämtade
sig snart åter samt upphöjdes 11 maj 330 under
namnet Konstantinopolis till det romerska rikets
hufvudstad. Se vidare Konstantinopel.

Büsch, Johann Georg, tysk nationalekonom, f. 1728
på lüneburgskt område, d. 1800 i Hamburg, som var
föremålet för hela hans verksamhet och intresse. Han
försåg Hamburg med en stor mängd institutioner
och föreningar för näringarnas upphjälpande och
har förtjänsten af att ha utvecklat dess ryktbara
handelsakademi (en af de första i Europa), som
upprättades 1767, men fick sin betydelse först
då B. 1771 öfvertog ledningen af densamma. Med
denna befattning, som han behöll till sin död,
förenade han ställningen som lärare i matematik
vid Hamburgs gymnasium. - Också hans litterära
verksamhet, som omfattade såväl matematik och
historia som nationalekonomi, hade Hamburgs
intressen till medelpunkt. Hans många och vidlyftiga
nationalekonomiska arbeten utgingo vanligen från
handelsförhållandena, men omfattade större delen
af den nationalekonomiska vetenskapen och åtnjöto
stort rykte i Tyskland i början af 19:e årh. Liksom
alla de äldre tyske nationalekonomerna är B. mycket
osystematisk och i teoretiskt afseende tämligen
oklar. Hans åskådning var närmast ett slags liberal
merkantilism, som gjorde penningcirkulationen till det
ekonomiska lifvets egentliga innehåll, med bortseende
från själfva produktionens betydelser mot såväl
Adam Smith som fysiokraterna förhöll han sig mycket
afvisande. Hans förnämsta arbeten äro: Abhandlung von
dem geldumlauf in anhaltender rücksicht auf die
staatswirthschaft und handlung
(hans hufvudarbete,
1780), Theoretisch-praktische darstellung der handlung
in ihren mannichfaltigen geschäften
(1792), Versuch
einer geschichte der hamburgischen handlung
(1797,
ännu af värde) och Über das bestreben der völker
neuerer zeit, einander in ihrem seehandel recht wehe
zu thun
(1800). Hans Sämmtliche schriften utgåfvos
(dock ej fullständigt) i 16 band 1813-18. Se Roscher,
"Gesch. der national-oekonomik in Deutschland"
(1874). E. Hkr.

Büsching. 1. Anton Friedrich B., tysk geograf,
f. 1724 i Stadthagen i Schaumburg-Lippe,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free