- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
815-816

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bålastuga ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Köpingen utgör tillsammans med en smal kuststräcka,
som begränsas å ena sidan af hafvet och å den andra
af Hallandsåsens branta höjder, en kyrkosocken samt
har 574 inv. (1904). Kyrkan, byggd under 1400-talet,
har under tidernas lopp undergått flera förändringar
och erbjuder icke litet intresse. Såsom köping
betraktadt är B. ganska välmående. Det eger en hamn,
som 1861–65 betydligt förbättrades, samt idkade 1902
sjöfart med 1 eget fartyg om 35 tons dräktighet och
hade 1903 15 handelsidkande med en uppskattad inkomst
af handelsrörelse af 16,833 kr. samt 6 fabriker
med 15 arbetare och ett tillverkningsvärde af 36,194
kr. äfvensom 31 handtverkare med 19 handtverksarbetare
och en för bevillning uppskattad inkomst af
sammanlagdt 11,950 kr. Uppskattningsvärdet å hus och
tomter samt jordar uppgår till 1,083,700 kr. (1904). I
B. finnas, utom folk- och småskola, en högre folkskola
samt folkbank, sparbank, postexpedition m. m. Stället
besökes årligen af omkr. 300 badgäster. Sedan 1885
tillämpas där ordningsstadgan för rikets städer.
K. G. O.*

Båt, en (stundom däckad) mindre farkost, som
framdrifves af åror, segel eller maskin. I afseende
på konstruktionen eller formen finnas i Sverige
många slags rodd- och segelbåtar, t. ex. eka, snipa,
kutter och kosterbåt. Ett fartygs båtar
kallas alltefter sin storlek och sitt ändamål:
barkass (storbåt), slup, låringsbåt, gigg, joll
o. s. v. – Förr skilde man alldeles bestämdt mellan
båt och fartyg. På senare tider hafva begreppen
icke blott i dagligt tal, utan jämväl officiellt
blifvit sammanblandade. Reglementet för flottan
skiljer visserligen ännu mellan fartyg och båt;
men det egendomliga förhållandet eger dock rum,
att en pansarbåt är ett fartyg, liksom ock en
kanonbåt och en torpedbåt äfvensom i allmänhet en
ångbåt. En båt med ångmaskin benämnes vanligen
ångslup eller ångbarkass; en medelst annan
maskinkraft än ånga framdrifven båt kallar man
gemenligen motorbåt; kollektivt betecknas båtar
ofta såsom småfartyg. Jfr Båtbyggnad.
H. W-l.

Båt, gammal svensk släkt. Se Bååth.

Båtbrok, sjöv. Se Brok.

Båtbrygga, skpsb., en å somliga fartyg förekommande,
lätt öfverbyggnad, å hvilken en del af fartygets
båtar hafva sin plats, då de äro "insatta".
H. W-l.

Båtbyggnad, skpsb. Båtar byggas vanligen af trä på
trä-, stål- eller järnspant eller helt och hållet
af stål eller järn. Äfven förekomma af aluminium
byggda båtar samt segelduksbåtar, hvilka bestå af
en hopfällbar trästomme, öfverklädd med segelduk. De
byggnadssätt, som användas för träbåtar, äro
kravell-, klink- och diagonalbyggnad. När en båt bygges
på kravell, läggas bordläggningsgångarna bredvid
hvarandra, kant mot kant, så att alla deras yttersidor
utgöra en fullkomligt slät yta. Bygges båten på klink,
lägges den ena gångens underkant utanpå öfverkanten
af närmast under liggande bordläggningsgång. De
diagonalbyggda båtarna hafva dubbel bordläggning,
och denna är pålagd på sådant sätt, att gångarna i
den inre bordläggningen, sträckande sig från kölen
upp till relingen, luta med öfre ändan föröfver,
då däremot gångarna i den yttre bordläggningen,
äfvenledes sträckande sig från kölen upp till relingen,
luta med öfre ändarna åt motsatt håll. Nåten emellan
bordläggningsgångarna i de båda bordläggningarna
komma därigenom att korsa hvarandra i nästan
rät vinkel. Af järn byggda båtar äro ofta
"nåtlösa", i det att deras bordläggningsplåtar äro
hopsvetsade och formade under hydrauliskt tryck.
J. G. B.*

Båtdäfvert, sjöv., en af de vanligen parvis
förekommande, från ett fartygs sida eller akter
utgående armar af järn eller trä, hvilka begagnas till
båtars upphissning och nedfirning. Upphissningen och
firningen ske medelst s. k. båtginor (l.
båttaljor), hvilka gå från däfvertarnas yttre
ändar; de nedre blocken huggas i ringbultar, sittande
i kölen eller i stäfvarna af båten. Båtdäfvertarna
hållas stadiga genom gajarna, som utgöras
af tåg, ståltross eller kätting. För-gajen går
från främsta däfverten framåt, akter-gajen från
den aktre bakåt, och mellan-gajen förenar dem
båda. Är båten tung, finnes dessutom ofta toppgaj,
som från den yttersta ändan af hvarje däfvert
går upp till lämplig plats på masten. På många
fartyg, synnerligast ångbåtar, kunna däfvertarna
insvängas eller "upptoppas", så att båten kommer
att hänga inombords och således mindre utsättas för
brottsjöar. På örlogsfartyg bibehåller man i regel
minst en båt (den s. k. lifbåten) ständigt utsvängd
för att i händelse af behof ögonblickligen kunna
sättas i sjön. På handelsångare däremot håller man i
allmänhet samtliga båtar nästan alltid insvängda och
nedsatta i sina "skrån". Då emellertid utsvängningen
af däfvertar med en under dem hängande båt varit ett
ganska tidsödande, besvärligt och i sjögång vanskligt
arbete, har man länge känt behofvet af förbättrade
anordningar härvidlag. Ett välförtjänt erkännande har
därför egnats en af den svenske ingenjören A. Welin
nyligen framställd konstruktion af lifbåtsdäfvertar,
hvilka med lätthet och på mindre än en minut kunna
utsvängas af två man (en vid hvardera däfverten) äfven
med en större. fullt bemannad båt under dem. Denna
uppfinning är tillämpad på många nya handelsångare
såväl i Sverige som i England, Tyskland och Österrike.

För hissning och firning (in- och utsättande)
af större ångslupar å örlogsfartyg finnas
åtskilliga, säreget konstruerade båtdäfvertar. Jfr
Brok och Båtfirningsapparat.
R. N. (H. W-l.)

Båtfirningsapparat
(Båtfällningsapparat), sjöv., en inrättning, som har till
ändamål an fort och säkert fira en vid fartygets
sida hängande båt i sjön. Då sådan nedfirning ofta
kommer i fråga, t. ex. när någon af besättningen
fallit öfver bord, och således är ett af de mest
maktpåliggande värf en sjöman har att utföra, har
denna inrättning blifvit föremål för många praktiska
mäns företagsamhet och uppfinningsförmåga. Bland,
de många apparater, som hittills blifvit använda, har
den, som blifvit uppfunnen af löjtnant C. H. Ramsten,
under lång tid med fördel varit använd å svenska
örlogsfartyg. Numera förekomma åtskilliga andra
apparater, bland hvilka Robinsons, Mills och Willeys
äro de brukligaste. Beskrifningar öfver dessa finnes
bl. a. i V. Linders "Lärobok i sjömanskap". J. H-g.*

Båtfällningsapparat, sjöv. Se Båtfirningsapparat.

Båtgast, sjöv., en af roddarna eller besättningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 18:59:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free