Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 819-820 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bålastuga ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

provinserna 6,579 nummer. Sedan dess sattes
först städernas båtsmanshåll, 879 hela rotar, och
Vsingsös 6 rotar efter hand på "ständig vakans",
hvarjämte man verkställde ny ordinarie rotering,
535 hela rotar (1874), för hvilka vakansafgift
erlades. Båtsmanshållets effektiva styrka utgjorde
därefter 5,686 man, fördelade på följande 31
kompanier, näml.:

Karlskrona station:
Blekings	l:a	kompani
"	2:a	"
"	3:e	"
"	4:e	"
"	5:e	"
"	6:e	"
Södra Möre	l:a	kompani
"	2:a	"
"	3:e	"
Tjusts		"
Smålands		"
Östergötlands		"
Ölands	l:a	"
Gottlands	l:a	"
"	2:a	"
Södra Hallands		kompani
Norra "
och Bohus	1:a	"
Stockholms station :
Norrlands	l:a	kompani
"	2:a	"
"	3:e	"
"	4:e	"
Roslags	1:a	"
"	2:a	"
"	3:e	"
"
"	4:e	"
Södermanlands	1:a	"
"	2:a	"
Västergötlands		"
och Bohus	2:a	"

Af Blekings- och Södra Möre-kompaniernas indelning
(2,301 nummer) fick dock sedan 1872, mot
vakansafgifts erläggande, halfva styrkan sättas på tio
års vakans. Slutligen beslöts (1887), att hela
det återstående båtsmanshållet skulle sättas
på vakans och att de inflytande vakansafgifterna
skulle användas till aflöning af flottans värfvade
stammanskap. Vakanssättningen beräknades vara
fullbordad vid 1895 års utgång, men den har försiggått
betydligt långsammare. F. n. (1905) finnas omkring
270 icke vakanssatta nummer.

Medelkostnaden för en båtsman växlade högst
betydligt inom de olika kompanierna. Den utgjorde
vid tiden närmast före beslutet om den slutliga
vakanssättningen minst 95 kr. 12 öre (Södra Möre
l:a), högst 145 kr. 77 öre (Norrlands 4:e). Under
tjänstgöring erhöllo båtsmännen aflöning och kost af
staten, som äfven helt och hållet öfvertagit deras
beklädnad, en del s. k. småpersedlar undantagna. En
uppfordrad (till tjänstgöring inkallad) båtsman
kostade i naturaunderhåll, aflöning och beklädnad
omkring l kr. för hvarje dag.

Båtsmanshållet var indeladt i fyra distrikt: norra,
östra, södra och västra, hvilka stodo under hvar
sin inspektör, en officer af regementsofficers
grad. Kompanibefälet utgjordes af en kompanichef,
som kunde hafva ända till tre kompanier under sig,
samt korpraler och vicekorpraler. Se vidare Extra
rotering, Fördubblingsbåtsman och Sjömanskåren. (Jfr
"Om båtsmanshållet" af O. M. Th. Rabenius, 1851.)
R. P. (H. W-l.)

Båtstad. 1. Köping i Kristianstads län. Se
Båstad. - 2. Färjställe vid Dalälfven, i Tuna .socken
i Dalarna. Där mötte Gustaf I:s krigsfolk 1527 de
upproriske dalkarlarna, som af daljunkaren blifvit
narrade till resning.

Båtstjärten, zool. Se Icteridæ

Båtstyrare. Se Båtgast.

Båttackling, sjöv., master, segel och tillbehör i
.en båt. Bland den ofantliga mängd båttacklingar,
som förekomma, torde följande vara de vanligaste:
barktackling, gaffeltackling, guntertackling,
latintackling, loggerttackling, sluptackling,
spritackling och yawltackling.
H. W-l.

Båttalja, sjöv. Se Båtdäfvert.

Bååt l. Båt, en gammal svensk släkt, som troligen
har samma ursprung som Bonde-släkten, då båda föra
samma vapen och ättemedlemmarna i äldsta tid kalla
hvarandra fränder. Ättens förste med säkerhet kände
medlem, Jon, var fader till riddaren och riksrådet
Sune Jonsson, riddaren Erengisle Jonsson samt riddaren
och riksrådet Peder Jonsson, med tillnamnet Bonde,
hvilka lefde i förra delen af 1300-talet. Biskop
Karl i Linköping (se nedan B. 1) tillhörde samma
släkt. En son till Sune Jonsson var jarlen Erengisle
Sunesson (se nedan B. 2). Under Gustaf Vasas tid
var en Henrik Erlandsson, sonsons sonson till Peder
Jonsson, medlem af riksrådet. Från Henriks bror
Peder Erlandsson härstammade den släkt, som på
1600-talet upptog namnet B. och introducerades på
riddarhuset. Peders ättlingar i fjärde led, bröderna
Seved B. (se nedan B. 3) och Nils B., generalmajor och
guvernör i Riga (f. 1617, d. 1659), upphöjdes 1650 i
friherrligt stånd. Ätten utdog på manssidan 1698. -
Under medeltiden fördes båt-vapnet, med eller utan
heraldiska tillsatser, af flera personer och släkter,
om hvilkas inbördes frändskap man intet känner,
exempelvis släkterna Hjärne och Svarte Skåning,
några personer med tillnamnet Bogher samt en riddare
Magnus Birgersson, hvilken bland de svenska riksråden
1434 undertecknade uppsägelsebrefvet till Konung
Erik. - En ryttmästare Lennart Nilsson, som 1629
introducerades på riddarhuset, förde likaledes ättens
vapen och kallade sig Bååt.

1. Karl, en ifrig anhängare af hertigarna Erik
och Valdemar, blef 1307 biskop i Linköping
och var en bland fredsstiftarna i Roskilde 1318.
Han nämnes främst bland de svenske herrar, som i juni
1319 bevakade unionen mellan Sverige och Norge under
konung Magnus Eriksson, och deltog i Skaraföreningen
1322 emot konungens moders, hertiginnan Ingeborgs,
inflytelse i riksstyrelsen. K. ifrade för
Linköpings domkyrkobyggnad och för stiftsungdomens
undervisning äfven vid universitetet i Paris samt
visade stor patriotism i kampen mot Ryssland. Han
dog 6 juli 1338 och begrofs i Linköpings domkyrka.
B. S.*

2. Erengisle Sunesson, jarl af Orkneyöarna,
son af riddaren och riksrådet Sune Jonsson, egde
betydlig förmögenhet och förskaffade sig 1353 titeln
jarl af Orkneyöarna, hvilka öar han dock aldrig
tyckes hafva besökt. Från år 1344 kallas han i
handlingarna riddare; 1351 omtalas han såsom riksråd.
Erengisle tillhörde de stormän, som gjorde
opposition mot konung Magnus Eriksson. Han var
en af dem, som uppsatte Magnus’ son Erik till
motkonung, och deltog i de underhandlingar i Tyskland,
som slutligen föranledde hertig Albrekts inkallande
till Sverige, samt var en rådets förtroendeman ännu
1371. Sedermera synes han hafva dragit sig tillbaka
från de offentliga ärendena. Han afled 2 aug. 1392
och ligger, jämte sin tredje hustru, begrafven i
Vadstena kloster. ’

3. Seved B., friherre, riksskattmästare, f. 1615
på Fållnäs i Sorunda socken af Stockholms län, var
en tid assessor i kammarrevisionen och (1641-45)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>