Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bäjern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fram stående monografien Die anerkennung als
verpflichtungsgrund (1855; 3:e uppl. 1894), Der
rechtsstaat (1864), likaledes ett betydande arbete,
och på ett från juridiken vida skildt område Das
tonsystem unserer musik (1882).
Bäjern, ett numera föga brukligt försvenskadt namn
på Bajern (se d. o.).
Bäl, socken i Gottlands län, Norra häradet. 2,403
har. 193 inv. (1904). Kyrkan lär vara byggd
1246. B. är annex till Hejnum, Visby stift, Norra
kontraktet.
Bälaryd, socken i Jönköpings län, Norra Vedbo
härad. 7,476 har. 922 inv. (1904). Annex till
Lommaryd, Linköpings stift, Norra Vedbo kontrakt.
Bälg. 1. Bergsmek. Ett slags blåsmaskin (se d. o.). -
2. Mus. Verktyg, som i vissa instrument (orgel,
harmonium, positiv, dragharmonika m. fl.) uppfångar
och i en reservoar inblåser den luft, som gör piporna
ljudande. För orglar nyttjas antingen spännbälg eller,
i mindre orglar, kub-bälg. Den enkla spännbälgen
består af två större trapetsformiga träbottnar
("bälgbord"), förenade genom mindre "falter" och
divergerande som bottnarna på en pust. Det öfre,
rörliga, bälgbordet upplyftes genom utväxling från
orgeltrampen ("kalkantklaven") och insuger luft
genom de i det undre, fasta, bordet befintliga
’’fångventilerna"; när det öfre bordet åter
nedsjunker, tilltrycker den samlade luften
dessa ventiler och utgår genom andra sådana i
väderlådan. Den dubbla spännbälgen består af två
förenade enkla. Kub-bälgen består af två i hvarandra
lufttätt inpassade kuber (eller cylindrar), af
hvilka den inre, rörlig, tjänstgör såsom öfre,
och den yttre, fast, såsom undre bälgbord. Det
rum, där orgelns samtliga bälgar äro anbragta,
kallas bälghus. - 3. Skpsb. Se Galjon.
2. A. L.
Bälghus, mus. Se Bälg 2.
Bälinge. 1. Härad i Uppsala län, ingår i Uppsala
läns mellersta domsaga och fögderi samt omfattar
socknarna Åkerby, Bälinge, Skuttunge, del af Jumkil
och länsdel af Harbo. 26,347 har. 3,476 inv. (1904). -
2. Socken i Södermanlands län, Rönö härad. 9,915
har. 1,258 inv. (1904). B. bildar med Tystberga
ett patronellt pastorat, alternerande till egarna
af Helgö och Nynäs, i Strängnäs stift, Nyköpings
östra kontrakt. - 3. Socken i Uppsala län, Bälinge
härad. 14,248 har. 1,713 inv. (1904). B. utgör ett
ärkebiskopens prebendepastorat i Uppsala stift,
Ulleråkers kontrakt. - 4. Socken i Älfsborgs län,
Kullings härad. 2,635 har. 424 inv. (1904). Annex
till Alingsås stad, Skara stift, Kullings kontrakt.
Bält, sund mellan åtskilliga danska öar. Se Belt.
Bältdjur, Dasypodidæ, zool., en familj tillhörande
de amerikanska s. k. tandfattiga djurens ordning,
Xenarthra. Bältdjuren utmärka sig i synnerhet
därigenom, att de tillhöra det fåtal nu lefvande
däggdjur, hvilkas hud delvis är förbenad och hvilka
således äro försedda med ett yttre skelett - en
egenskap, som däremot tillkommer ett stort antal af de
lägre ryggradsdjuren. Hos bältorna består det yttre
skalet af många förbenade plåtar, beklädda med ett
hornlager. Framtill, bakom hufvudet, äfvensom baktill,
ofvanför bakbenen, äro dessa plåtar i allmänhet
förenade med hvarandra till en sammanhängande sköld,
medan plåtarna på den mellanliggande delen af kroppen
bilda ett växlande antal
(3-13) tvärband, som äro rörligt förbundna
med hvarandra. Äfven på hufvudet, svansen
och extremiteternas utsida finnas liknande
plåtar. Buksidan, äfvensom extremiteternas innersida,
är beklädd med hår, hvilka ock i växlande myckenhet
kunna uppträda mellan plåtarna. Flertalet bältor
äro små med korta ben; fötterna äro försedda med
starka gräfklor. Ögonen äro små, öronen hos flertalet
stora. Tänderna, som sakna emalj, äro mer eller mindre
likformiga, cylindriska, stundom många; en tandömsning
är iakttagen blott hos några arter. Till sin inre
byggnad (särskildt hvad skelettet beträffar) visa de
en del väsentliga öfverensstämmelser med trögdjuren
och myrslokarna. Medlemmarna af denna familj, ofta
benämnda armadillos, äro mestadels nattliga
djur; om dagarna hålla de sig dolda i hålor och
gångar under jorden. De äro äfven allätare: de lefva
af rötter, insekter, maskar, kräldjur och as. De äro
värnlösa och göra intet motstånd, när de fångas; en
bälta, som ser sig i fara, söker undkomma sin fiende
endast därigenom, att den med stor snabbhet gräfver
ner sig i jorden. Några kunna rulla ihop sig. Bältorna
jagas dels för sitt kött, som användes till föda, dels
emedan de underminera marken och därigenom ofta komma
häst och ryttare att stupa. De bebo de öde slätterna
och skogarna i de tempererade och tropiska delarna af
Syd-Amerika; en art går norrut ända till Texas. De nu
lefvande bältdjuren kunna indelas i tvenne grupper,
af hvilka den ena (Chlamydophorinæ) innefattar blott
ett enda släkte, Chlamydophorus (se Sköldsorken),
medan den andra, de egentliga bältorna (Dasypodidæ),
består af ett större antal arter, fördelade på flera
släkten.
 |
| Dasypus sexcinctus. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
