- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
861-862

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bärsärksgång ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bärsärksgång. Se Bärsärkar.

Bärtapp, maskinb. Se Axeltapp.

Bärtelsmässan. Se Bärsmässan.

Bärwalde, muromgifven stad i preussiska
regeringsområdet Frankfurt, vid
linjen Küstrin-Stettin af preussiska
statsjärnvägen. Amtsdomstol. 3,612 inv. (1900). I
B. slöts 23 jan. (n. st.) 1631 en i den allmänna
historien och särskildt i Sveriges synnerligen viktig
traktat emellan Sverige och Frankrike. Svenska
fullmäktige voro fältmarskalken Gustaf Horn,
generalen Johan Banér och statssekreteraren
Karl Banér, då legat vid pommerska hofvet; fransk
fullmäktig var statsrådet och öfversten Hercule de
Charnacé. Ett förbund ingicks på fem år (till l mars
1636) "till försvar af gemensamma vänners trygghet,
äfven Östersjöns och Oceanens, handelns frihet och
återställandet af de förtryckta ständerna i det
romerska riket". Konungen af Sverige skulle på sin
bekostnad i Tyskland uppställa 30,000 man till fot
och 6,000 man till häst. Konungen af Frankrike skulle
bidraga med 400,000 rdr (l mill. livres tournois)
årligen, hvarjämte han för Sveriges omkostnader under
år 1629 lämnade en summa af 120,000 rdr (300,000
livres tournois). Gustaf Adolf förband sig att i de
landsdelar, som intagits eller gifvit sig, i fråga om
religionen iakttaga rikets lagar och författningar
samt lämna katolikerna i orubbad utöfning af deras
religion. I fråga om hertigen af Bajern och katolska
ligan skulle man bevara vänskap eller åtminstone
iakttaga neutralitet, om de gjorde detsamma.

Bärvin, den jästa saften af bärfrukt. I Sverige
förekommer beredning af bärvin både till husbehof och
som industri. Härvid användas hufvudsakligen vinbär,
körsbär, krusbär, blåbär och stundom lingon. Till
kemisk sammansättning står bärvin nära drufvin, men
skiljer sig från det senare därutinnan, att i dess
organiska syra äpplesyra och citronsyra öfverväga,
hvaremot syran i drufvin hufvudsakligen utgöres
af vinsyra. - Till beredning af bärvin användas
fullt mogna bär, hvilka så fort som möjligt efter
skörden rensas, krossas och pressas. Saften befrias
därigenom väl från kärnor, skal o. d. Den innehåller
emellertid i regel för litet socker och för mycket
syra för att utan vidare öfverlämnas åt jäsning,
som i dylikt fall skulle gifva ett svagt, surt
och föga hållbart vin. Detta kan förebyggas genom
s. k. gallisering, som innebär saftens utspädning
med vatten, tills syrehalten nedsatts så lågt
som nödigt, samt därefter sockerhaltens höjande
genom tillsats af sockerlag, hvilket vanligen sker
i sådan proportion, att den galliserade saften
håller omkr. 0,6 proc. syra och 20 proc. socker. -
Den direkt eller genom gallisering erhållna saften
öfverföres på liggare, s. k. jäskupor, och får jäsa
vid en temperatur af 18°-20° C. Under denna jäsning,
som kallas hufvudjäsning och tager i anspråk en
tid af 4-6 veckor, bör saften skyddas för luftens
tillträde, då i annat fall ättiksyrebildning lätt
inträder och förstör produkten. Efter hufvudjäsningens
slut af drages vinet från jästen till andra kärl,
och efterjäsningen vidtager. Denna pågår helt sakta
omkr. 3 månader. Härunder utveckla sig eterarterna,
så att vinet erhåller sin bouquet. Därefter sker
förnyad afdragning till annat svafladt fat, som hålles
ständigt fylldt och väl sprundadt, så att ej luft
står öfver vinet. Detta förvaras nu i sval källare,
tills det efter klarning tappas på
buteljer. Omsorgsfullt framställda och skötta bärviner
kunna vinna betydligt genom lagring längre tid.

Jäsningen vid bärvinberedning sker vanligen endast
genom inverkan af vildjästen, som förekommer öfverallt
i luften (se Jäst), men man har i senare tid äfven
lyckats renodla särskildt lämpliga jästsorter för
olika vintyper. Genom användande af dylik renodlad
jäst skyddas vinet för en del vanskligheter,
som vidlåda den mera oberäkneliga vildjästen, och
dessutom underlättas bildandet af bestämda typer, en
förutsättning för utvecklingen af bärvintillverkning
som industri.

Tidigare framställdes hufvudsakligen sockrade och
spritade bärviner med typ af starka, söta likör-
eller dessertviner, t. ex. körsbärs-, vinbärs- och
krusbärsvin af 10-15 vol. proc. alkoholhalt. Numera
beredas äfven lättare bordviner, mest af blåbär och
körsbär, hvilkas saft vid jäsning utan sockertillsats
gifver vin med omkr. 5-10 vol. proc. alkohol
("rödt vin", "skogsvin"). Lätt krusbärsvin beredes i
Sverige stundom som musserande under namn af "svensk
champagne", men denna utgöres dock i många fall af
importeradt drufvin eller äpplevin, som härstädes
sockrats och med flytande kolsyra gjorts musserande.

Bärvinberedning förekommer utomlands på många ställen
i afsevärd utsträckning, särskildt i Tyskland. I
Sverige har densamma varit känd och utöfvad
till husbehof sedan gammalt samt åtminstone från
början af 1800-talet tid efter annan varit föremål
för fabriksdrift. Som ett led i sträfvandena att
befordra fruktodlingen samt tillgodogörandet af
de svenska skogarnas rika, frivilliga bärskördar
har framställning af bärvin på senare tid ånyo
upptagits efter rationella tekniska grunder och
utvecklat sig till en framåtgående fabriksindustri,
trots de svårigheter, som mött att skapa nationella
typer och bringa dem till popularitet. - Såsom
konsumtionsartikel är bärvinet en själfständig och
fullt berättigad produkt, ehuru af mer lokal och
nationell betydelse och beredt af en mindre ädel
fruktsaft än drufvinet. Det kan således ej göra
anspråk på samma rangställning som de fina äkta
drufvinerna, men otvifvelaktigt är ett väl beredt bärvin
ur hygienens och smakens synpunkt öfverlägset en mängd
tvetydiga blandningar, som gå i handeln under namn af
"äkta" vin. G. H-r.

Bäuerle [bo’j-], Adolf, tysk teater- och
romanförfattare, f. 1786 i Wien, d. 1859 i
Basel. Sextonårig debuterade han med en riddarroman,
och två år senare började han utgifva en tidning,
"Wiener theaterzeitung", som snart blef Österrikes
mest spridda. Af hans många lustspel har bl. a. i
Sverige den omtyckta komedien Der verwunschene prinz
(1818; "Den förmente prinsen") gifvits.

, Frants Diderik, norsk målare. Se Böe.

Böckers te (Böckers bäska te). Se Te.

Böckh. 1. Friedrich von B., tysk politiker, f. 1777 i
Karlsruhe, trädde 1803 i badensisk statstjänst, blef
1824 chef i finansministeriet och utnämndes 1828 till
finansminister samt inlade som sådan stora förtjänster
om Baden genom skapandet af en ordnad statshushållning
och en fast kredit. 1844 blef han ministerpresident
efter Blittersdorff, pensionerades 1846 och dog 1855.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 18:59:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0489.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free