Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Böhmen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upptagit och på en djupare grundval utarbetat den
klassiska nationalekonomiens analytisk-syntetiska
metod, hvilken söker återföra de ekonomiska
företeelserna till ett fåtal enklare orsaker för
att ur dessa på deduktiv väg härleda mer eller
mindre allmängiltiga ekonomiska lagar. Uppslaget
till den nya riktningen gafs genom den af K. Menger
m. fl. framställda läran om nyttans eller bruksvärdets
rent subjektiva och därför föränderliga karaktär,
hvilken ledde till uppställandet af begreppet
gränsnytta såsom norm för bytesvärdet. Ehuru icke
själf upphofsman till dessa fruktbara idéer har
B. genom sin ytterst grundliga och öfvertygande
framställning af dem och deras viktiga konsekvenser
för läran om bytet och för nationalekonomien i det
hela kanske mer än någon annan bidragit att förskaffa
dem insteg inom den vetenskapliga världen.
Ännu större äro dock hans förtjänster på
kapitalteoriens område. Förra delen af "Kapital
und kapitalzins" innehåller en lika skarpsinnig som
uttömmande kritik öfver alla dittills gjorda försök
att utreda den svåra frågan om kapitalräntans natur
och orsaker. I senare delen framlägger han sin
egen kapitalteori, hvilken helt och hållet hvilar
på den enkla grundtanken, att kapitalbildning och
produktiv användning eller utlåning af kapital
äro att uppfatta såsom ett byte mellan nutida
och framtida förnödenheter. Att de förra härvid
regelbundet skattas högre än en lika mängd i
framtiden tillgängliga förnödenheter af samma slag,
att m. a. o. kapitalräntan alltid är positiv, visas
bero på flera samverkande orsaker, såsom utsikten
till rikligare tillgångar i framtiden (delvis
just en följd af kapitalbildningen), vidare den
subjektiva underskattningen af de framtida behofven
i jämförelse med ögonblickets behof samt slutligen
och ej minst det företräde, som de i nutiden eller
i allmänhet på ett tidigare stadium tillgängliga
förnödenheterna och produktivkrafterna ega ur teknisk
synpunkt, i det de sätta oss i tillfälle att utföra
de förberedande arbeten (maskinella inrättningar
o. s. v.), genom hvilka produktionen göres mera
lönande. Åt sistnämnda omständighet, eller hvad man
något oegentligt kallar "kapitalets produktivitet",
har B. egnat en utförlig, ytterst lärorik utredning. I
det hela måste hans undersökningar öfver kapitalräntan
betraktas såsom ett af de värdefullaste bidrag, som
i nyare tid kommit den teoretiska nationalekonomien
till del. Samtliga B:s arbeten äro präglade af en
mästerlig framställningskonst samt af en inom den
nationalekonomiska litteraturen sällsynt objektivitet.
K. W–ll.
Böhn, Gudbrand, norsk violinist, f. 1839 i Romerike,
studerade sin konst i Bruxelles för Leonard samt
(med stipendium) i Leipzig och Dresden. Han blef
1866 konsertmästare vid Kristiania teaters orkester
och sedermera äfven i "musikföreningen" samt har
konserterat flitigt i hemlandet och utöfvat en
fruktbärande verksamhet som violinlärare. B. tog
1865 initiativet till fasta kammarmusikkonserters
anordnande i Kristiania. Vid nationalteatern fick
han 1899 anställning, men måste redan 1900 på grund
af sjuklighet taga afsked.
Böhringer, Georg Friedrich, tysk-schweizisk
kyrkohistoriker, f. 1812 i Maulbronn (Württemberg),
kom 1833 till Schweiz och var 1842–53 kyrkoherde i
kantonen Zürich. Död i Basel 1879. B:s stora
kyrkohistoria i biografier,
Die kirche Christi und ihre zeugen (9 bd, 1842–58),
når fram till reformationens föregångare. Andra
omarbetade upplagan (i 24 bd, 1873–79) fullbordades
af hans son Paul B. (f. 1852, förste kyrkoherde
i Basel 1888, e. o. professor i teologi därstädes 1896,
medutgifvare af "Theologischer jahresbericht").
Böhtlingk. 1. Otto B. (sedermera von B.),
tysk orientalist, en af samtidens utmärktaste
språkforskare, f. 1815 i Petersburg, af tyska
föräldrar, studerade i Petersburg, Berlin och
Bonn, blef 1842 adjunkt vid och 1855 medlem af
vetenskapsakademien i Petersburg, flyttade med
ryska regeringens tillstånd 1868 till Jena och 1885
som professor emeritus till Leipzig. På femtionde
årsdagen af sin doktorsdisputation hedrades B. med
en "Festgruss" (1888), innehållande vetenskapliga
uppsatser af Tysklands förnämste sanskritister. Af
hans utomordentligt många arbeten må nämnas:
Kalidasas Ring-Çakuntala (1842, 1846),
Indische sprüche (3 bd, 1863–65; 2 uppl. 1870–73),
Panini’s grammatik (1887),
de bägge upanisjaderna
Khandogjopanishad och
Brhadranjakopanishad (1889),
Dandins poetik (1890),
alla med sanskrit-text, tysk öfversättning och anmärkningar,
Sanskrit-chrestomathie (1845; omarbetad och tillökad uppl. 1877),
Über die sprache der jakuten (3 bd, text, grammatik, ordbok) samt
(tillsammans med Roth) jätteverket
Sanskrit-wörterbuch (7 bd, öfver 9,000 kvartsidor, 1855–75),
hvars sammandragna edition
Sanskrit-wörterbuch in kürzerer fassung (1 bd, 1879–89)
innehåller många i den större felande ord. Alltsedan sin
öfverflyttning till Leipzig publicerade han årligen i
"Zeitschr. d. deutsch. morgenl. gesellschaft" och
"Berichte d. sächs. ges. d. wissenschaften"
en mängd förträffliga indologiska monografier rörande
grammatik, ordförråd och litteratur. Död 1904 i Leipzig.
H. A.
2. Arthur B., den föregåendes brorson, tysk
historiker, f. 1849 i Petersburg, sedan 1886 professor
i historia och litteratur vid tekniska högskolan i
Karlsruhe, har skrifvit bl. a. Die holländische
revolution und der deutsche fürstenbund (1874),
Napoleon Bonaparte, seine jugend und sein emporkommen (2 bd, 1877–78; 2:a uppl. 1883),
Napoleon Bonaparte und der rastatter gesandtenmord (1883),
Zum rastatter gesandtenmord (1895) samt
dramerna König Konrad och
Franz von Sickingen.
Böilefos. Se Nidälfven 1.
Böja, socken i Skaraborgs län, Vadsbo härad. 1,291 har.
433 inv. (1904). Annex till Berg, Skara stift, Billings kontrakt.
Böjgen (Böjg), ormliknande jätte i en norsk
saga. Figuren har blifvit bekant genom Ibsens "Peer Gynt".
Böjlig sandsten, petrogr. Se Itakolumit.
Böjmuskler, Flexorer, anat., de muskler, som
åstadkomma böjning i ledgångarna, d. v. s. orsaka
den rörelse, som minskar vinkeln mellan de i lederna
ingående benen. Böjmusklerna äro vanligen starkare än
sina antagonister, sträckmusklerna. Se Antagonism 2.
G. v. D.*
Böjning. 1. Mek. Om en bjälke vid en eller flera
punkter af sin längd har fäste eller understöd samt
påverkas af krafter, som ej äro riktade längs efter,
uppkommer hos den en böjning. Så t. ex. böjes en
träbjälke, som är fäst vid den ena änden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
