"Fontes rerum germanicarum" (bd l-4, 1843 -68). Genom "Böhmerstiftelsen" sörjde han för att nya regestsamlingar med anlitande af hans afskrifter kunde utkomma. B. svärmade som romantiker för medeltiden och hyste stark förkärlek för den romerska kyrkan, hvaremot han ansåg Preussens politik som Tysklands olycka; dessa åsikter gifva stundom inledningarna till hans regestsamlingar en tendentiös prägel. B:s bref och smärre skrifter med lefnadsbeskrifning ha utgifvits af Janssen (3 bd, 1868, förkortad i l bd 1870). Böhmer, Eduard, tysk filolog, f. 1827 i Stettin, blef professor i romansk filologi vid universitetet i Halle 1868 och innehade 1872-79 samma lärostol i Strassburg. Han egnade sig från yngre år åt teologien och utgaf bl. a. Spinozas förut otryckta "Tractatus de Deo et homine" (1852), Über die apokalypse (1855), skrifter af Juan de Valdes m. fl. spanska reformationsvänner (Spanish reformers etc., 2 bd, 1874-83) och en utläggning af romarbrefvet (1886). Mera känd har dock B. gjort sig som romanist. På detta område har han skrifvit Über Dantes schrift De vulgari eloquentia (1868) och Über die provençalische poesie der gegenwart (1870) samt utgifvit Rolandssången ("Rencesval", 1872) och tidskriften "Romanische studien" (1871-85, med värdefulla bidrag af honom själf). På ett annat filologiskt fält uppträdde B. 1891 med sin edition af Pindaros' sicilianska oden (jämte prosaöfversättning). Böhmert, Karl Viktor, tysk nationalekonom och statistiker, f. 1829 i närheten af Leipzig, blef 1856 redaktör för "Bremer handelsblatt" och utbytte 1860 denna ställning mot befattningen som syndikus vid handelskammaren i Bremen. 1866 flyttade han till Zürich som professor i nationalekonomi och återvände 1875 till sitt hemland som direktör för konungariket Sachsens statistiska byrå (hvarmed följde ledningen af byråns tidskrift och årsbok) samt professor vid tekniska högskolan i Dresden; den förra af dessa två befattningar lämnade han 1895, men behåller ännu den senare. B. har i tal och skrift utvecklat en stor verksamhet på de olika områden, som intressera hans entusiastiska och människovänliga natur, särskildt arbetarfrågan, fattigvården, nykterhets-, sedlighets- och kvinnofrågorna; mest känd torde han vara genom sin ifver för vinstandelssystemet (se d. o.). Af hans många arbeten i bokform böra nämnas: Arbeitsverhältnisse und fabrikeinrichtungen der Schweiz (2 dlr 1873, med en fortsättning 1874), Enquête über gewinnbeteiligung der arbeitnehmer (1874), Die gewinnbeteiligung (2 dlr, 1878; hans hufvudarbete, öfvers. på franska o. ital.) och Das armenwesen in 77 deutschen städten und einigen landarmenverbänden (3 dlr, 1886-88). Till sin allmänna åskådning är han socialliberal, med sympati för frihandeln och arbetsklassens höjande, hvilket han vill åstadkomma genom enskildt initiativ och individens moraliska utveckling; i metodiskt afseende arbetar han särskildt för social statistik. Af hans allmänna uppfattning betingas dels hans initiativ (1857) till den liberala "Kongress deutscher volkswirte", dels hans flitiga arbete i flera föreningar, främst "Centralverein für das wohl der arbeitenden klassen". Han utgifver denna förenings publikationer, af hvilka "Der arbeiterfreund" (som han redigerar sedan 1873) är den förnämsta och det egentliga organet för hans sociala sträfvanden. E. Hkr. Böhmerwald [-walt], en skogrik, hufvudsakligen af gnejs och granit bestående bergskedja, som utgör det bömiska massivets front åt s. v. Den går på gränsen mellan Böhmen och Bajern från Fichtelgebirge i n. v. till Donau i s. ö. och begränsas där af den blott 685 m. ö. h. belägna sänka, där man ämnar draga en kanal från Budweis vid Moldau till Linz vid Donau. Ö. om denna sänka fortsättes berget af Greinerwald. Genom porten vid Furth delas berget i en lägre, nordlig del, kallad Oberpfälzerwald, som kulminerar i Tillenberg (939 m.) och i Cerkow (1,039 m.), samt en högre och vildare sydlig del, Künisches gebirge (tjech. Šumava), med topparna Stora Arber (1,457 m.), Stora Rachel (1,452 m.), Lusen (1,370 m.), Blöckenstein (1,378 m.) och i ö. Kubany (1,362 m.). Ett förberg till Böhmerwald är Bayrischer wald, som tränger in mellan Böhmerwald och Donau, bildande med det förra en vinkel. Dalen mellan båda heter Der pfahl och genomflytes af en källflod till Regen. -- Af passen äro det mellan Furth och Taus (Pilsen) samt mellan Zwiesel och Eisenstein (922 m.) de viktigaste. J. F. N. Böhmflöjt. Se Böhm (Th.) och Sauvlet (J. B.). Böhmisch-Brod [-bråt], tjech. Český Brod, stad i Böhmen, ej långt ö. om Prag, vid floden Sembera. 4,223 inv. (1900), tjecher. Där stod 30 maj 1434 ett stort slag, hvari katolikerna tillsammans med kalixtinerna tillfogade taboriterna ett afgörande nederlag. De senares båda anförare, Procopius den store och Procopius den lille, stupade. Därmed upphörde husitkriget. En minnesvård öfver slaget restes på slagfältet 1881. Böhmisch-Leipa (tjech. Česká Lipa), stad i norra Böhmen, i regeringsområdet af samma namn, vid floden Polzen. 9,217 inv. (1900), nästan uteslutande tyskar. B. har en mycket mångsidig industri, bl. a. betydande spinnerier, väfverier och färgerier. Böhmisch-Trübau (tjech. Česká Třebová), gammal stad i bömiska regeringsområdet Landskron, vid floden Trebovka, nära märiska gränsen. 6,050 inv., tjecher. Bomullsindustri. Böhmisk o. s. v. Se Bömisk o. s. v. Böhm von Bawerk (von Böhm-Bawerk), Eugen, österrikisk nationalekonom, f. 1851 i Brunn, blef 1880 docent i Wien, 1881 e. o. och 1884 ord. professor i Innsbruck, 1889 ministerialråd i finansdepartementet och i juni 1895 finansminister, hvilken ställning han med kortare afbrott beklädt i olika kabinett intill slutet af oktober 1904. B. har skrifvit bl. a. Rechte und verhältnisse vom standpunkte der volkswirtschaftlichen güterlehre (1881), Kapital und kapitalzins (2 bd, 1884 -89; 2:a uppl. 1900-02; öfv. till engelska), Zum abschluss des marx'schen systems (1896, i "Festgaben für Karl Knies") och en mängd uppsatser i facktidskrifter, bl. a. Grundzüge der theorie des wirtschaftlichen güterwerthes (i "Jahrbücher für nationaloekonomie", 1886). B. kan i närvarande stund betraktas såsom den måhända mest framstående representanten för den s. k. österrikiska skolan inom nationalekonomien. I motsats till den bland Tysklands nationalekonomer förhärskande historiska riktningen har denna skola