Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Böhmen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Fontes rerum germanicarum" (bd l-4, 1843
-68). Genom "Böhmerstiftelsen" sörjde han för att nya
regestsamlingar med anlitande af hans afskrifter kunde
utkomma. B. svärmade som romantiker för medeltiden
och hyste stark förkärlek för den romerska kyrkan,
hvaremot han ansåg Preussens politik som Tysklands
olycka; dessa åsikter gifva stundom inledningarna
till hans regestsamlingar en tendentiös prägel. B:s
bref och smärre skrifter med lefnadsbeskrifning
ha utgifvits af Janssen (3 bd, 1868, förkortad i l
bd 1870).
Böhmer, Eduard, tysk filolog, f. 1827 i
Stettin, blef professor i romansk filologi vid
universitetet i Halle 1868 och innehade 1872-79
samma lärostol i Strassburg. Han egnade sig från
yngre år åt teologien och utgaf bl. a. Spinozas
förut otryckta "Tractatus de Deo et homine" (1852),
Über die apokalypse (1855), skrifter af Juan de
Valdes m. fl. spanska reformationsvänner (Spanish
reformers etc., 2 bd, 1874-83) och en utläggning
af romarbrefvet (1886). Mera känd har dock B. gjort
sig som romanist. På detta område har han skrifvit
Über Dantes schrift De vulgari eloquentia (1868) och
Über die provençalische poesie der gegenwart (1870)
samt utgifvit Rolandssången ("Rencesval", 1872)
och tidskriften "Romanische studien" (1871-85,
med värdefulla bidrag af honom själf). På ett
annat filologiskt fält uppträdde B. 1891 med
sin edition af Pindaros’ sicilianska oden (jämte
prosaöfversättning).
Böhmert, Karl Viktor, tysk nationalekonom och
statistiker, f. 1829 i närheten af Leipzig, blef
1856 redaktör för "Bremer handelsblatt" och utbytte
1860 denna ställning mot befattningen som syndikus
vid handelskammaren i Bremen. 1866 flyttade han till
Zürich som professor i nationalekonomi och återvände
1875 till sitt hemland som direktör för konungariket
Sachsens statistiska byrå (hvarmed följde ledningen
af byråns tidskrift och årsbok) samt professor vid
tekniska högskolan i Dresden; den förra af dessa två
befattningar lämnade han 1895, men behåller ännu den
senare. B. har i tal och skrift utvecklat en stor
verksamhet på de olika områden, som intressera
hans entusiastiska och människovänliga natur,
särskildt arbetarfrågan, fattigvården, nykterhets-,
sedlighets- och kvinnofrågorna; mest känd torde han
vara genom sin ifver för vinstandelssystemet (se
d. o.). Af hans många arbeten i bokform böra nämnas:
Arbeitsverhältnisse und fabrikeinrichtungen der
Schweiz (2 dlr 1873, med en fortsättning 1874),
Enquête über gewinnbeteiligung der arbeitnehmer
(1874), Die gewinnbeteiligung (2 dlr, 1878; hans
hufvudarbete, öfvers. på franska o. ital.) och Das
armenwesen in 77 deutschen städten und einigen
landarmenverbänden (3 dlr, 1886-88). Till sin
allmänna åskådning är han socialliberal, med sympati
för frihandeln och arbetsklassens höjande, hvilket
han vill åstadkomma genom enskildt initiativ och
individens moraliska utveckling; i metodiskt afseende
arbetar han särskildt för social statistik. Af hans
allmänna uppfattning betingas dels hans initiativ
(1857) till den liberala "Kongress deutscher
volkswirte", dels hans flitiga arbete i flera
föreningar, främst "Centralverein für das wohl der
arbeitenden klassen". Han utgifver denna förenings
publikationer, af hvilka "Der arbeiterfreund" (som
han redigerar sedan
1873) är den förnämsta och det egentliga
organet för hans sociala sträfvanden.
E. Hkr.
Böhmerwald [-walt], en skogrik, hufvudsakligen af
gnejs och granit bestående bergskedja, som utgör
det bömiska massivets front åt s. v. Den går på
gränsen mellan Böhmen och Bajern från Fichtelgebirge
i n. v. till Donau i s. ö. och begränsas där af den
blott 685 m. ö. h. belägna sänka, där man ämnar
draga en kanal från Budweis vid Moldau till Linz
vid Donau. Ö. om denna sänka fortsättes berget af
Greinerwald. Genom porten vid Furth delas berget i
en lägre, nordlig del, kallad Oberpfälzerwald, som
kulminerar i Tillenberg (939 m.) och i Cerkow (1,039
m.), samt en högre och vildare sydlig del, Künisches
gebirge (tjech. Šumava), med topparna Stora Arber
(1,457 m.), Stora Rachel (1,452 m.), Lusen (1,370
m.), Blöckenstein (1,378 m.) och i ö. Kubany (1,362
m.). Ett förberg till Böhmerwald är Bayrischer wald,
som tränger in mellan Böhmerwald och Donau, bildande
med det förra en vinkel. Dalen mellan båda heter Der
pfahl och genomflytes af en källflod till Regen. –
Af passen äro det mellan Furth och Taus (Pilsen) samt
mellan Zwiesel och Eisenstein (922 m.) de viktigaste.
J. F. N.
Böhmflöjt. Se Böhm (Th.) och Sauvlet (J. B.).
Böhmisch-Brod [-bråt], tjech. Český Brod, stad i
Böhmen, ej långt ö. om Prag, vid floden Sembera. 4,223
inv. (1900), tjecher. Där stod 30 maj 1434 ett stort
slag, hvari katolikerna tillsammans med kalixtinerna
tillfogade taboriterna ett afgörande nederlag. De
senares båda anförare, Procopius den store och
Procopius den lille, stupade. Därmed upphörde
husitkriget. En minnesvård öfver slaget restes på
slagfältet 1881.
Böhmisch-Leipa (tjech. Česká Lipa), stad i norra
Böhmen, i regeringsområdet af samma namn, vid floden
Polzen. 9,217 inv. (1900), nästan uteslutande
tyskar. B. har en mycket mångsidig industri,
bl. a. betydande spinnerier, väfverier och färgerier.
Böhmisch-Trübau (tjech. Česká Třebová), gammal
stad i bömiska regeringsområdet Landskron, vid
floden Trebovka, nära märiska gränsen. 6,050 inv.,
tjecher. Bomullsindustri.
Böhmisk o. s. v. Se Bömisk o. s. v.
Böhm von Bawerk (von Böhm-Bawerk), Eugen, österrikisk
nationalekonom, f. 1851 i Brunn, blef 1880 docent i
Wien, 1881 e. o. och 1884 ord. professor i Innsbruck,
1889 ministerialråd i finansdepartementet och i juni
1895 finansminister, hvilken ställning han med kortare
afbrott beklädt i olika kabinett intill slutet
af oktober 1904. B. har skrifvit bl. a. Rechte und
verhältnisse vom standpunkte der volkswirtschaftlichen
güterlehre (1881), Kapital und kapitalzins (2 bd,
1884 -89; 2:a uppl. 1900-02; öfv. till engelska),
Zum abschluss des marx’schen systems (1896, i
"Festgaben für Karl Knies") och en mängd uppsatser
i facktidskrifter, bl. a. Grundzüge der theorie
des wirtschaftlichen güterwerthes (i "Jahrbücher
für nationaloekonomie", 1886). B. kan i närvarande
stund betraktas såsom den måhända mest framstående
representanten för den s. k. österrikiska skolan inom
nationalekonomien. I motsats till den bland Tysklands
nationalekonomer förhärskande historiska riktningen
har denna skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
