var i sitt andra äktenskap gift med den franske konventsledamoten Tallien. Cabarrus S:t Julien [kabary's sä *yliä'], ett slags rödt Bordeaux-vin. Cabat [kaba'], Nicolas Louis, fransk landskapsmålare, f. 1812, var 1878--84 direktör för franska akademien i Rom och afled i Paris 1893. Han var en af grundläggarna af det moderna franska landskapet, en föregångare till Dupré och Rousseau samt upphofsman till det sedan s. k. "paysage intime". En af hans bästa äldre taflor i denna art är Dammen vid Ville-d'Avray (l834), en annan Vinterdag (1836); bekanta äro också hans Ankdamm, Värdshus vid Montsouris, Slätt vid Arques och Höstafton (i Luxembourg). Sådana ämnen från trakten af Paris och från Normandie sysselsatte honom till slutet af 1830-talet. Då reste han till Italien och ändrade åskådning: han sökte stil och storhet i landskapet, gick på visst sätt öfver till en idealiserande riktning, men lade dock icke å sido sin naturiakttagelse, utan sökte förmedla bägge principerna. De bästa arbetena från denna tid äro Narnidalen och Nemisjön. Följden af ett sådant försök blef, att den gamla friskheten försvann. Ibland lyckades det dock C. efter slutet af 1850-talet att komma tillbaka till sitt första målningssätt, nämligen när han gick tillbaka till enkla motiv från Paris' omnejd. En sådan tafla är Källa i skogen (1864). På detta sätt höll den åldrande konstnären i sig ända till sista tiden. Ännu 1891 målade han Hafvet vid Étretat och Vallée noire, i Berry. C. R. N.* Cabbagebark [kä'bid*-], farm. Se Andira. Cabeliau. Se Cabiljau. Cabeos staf, ett numera sällan förekommande instrument för mätning af strömhastigheten, helt enkelt bestående af en staf med föränderlig längd (t. ex. teleskopiska rör) i syfte att vid olika vattendjup användas för integrering af hastigheten. S. L--k. Caberu, afkomling af neger och mulattkvinna. Cabès, stad i Tunisien. Se Gabès. Cabestaing [kabstä'] l. Cabestan, Guillem de, provensalsk trubadur från 1200-talet. Sagan berättar om honom, att han blef mördad af en svartsjuk äkta man, en grefve af Provence, hvilken lät steka hans hjärta och servera det för sin hustru, samt att denna, när hon fick kunskap om mannens illbragd, svälte sig ihjäl. Denna berättelse erinrar om Boccaccios novell Guiscardo och Ghismonda, hvilken man också säger ha inspirerats af densamma. Af C. finnas åtta sånger bevarade. Cabet [kabä], Étienne, fransk kommunist, f. i Dijon 1788, förvärfvade sig tidigt stor praktik som advokat och blef därjämte, efter sin flyttning till Paris under restaurationen, en af carbonarismens verksammaste och mest framstående anhängare. Efter julirevolutionen mottog han af regeringen befattningen som generalprokurator på Corsica, men råkade snart i strid med de maktegande och dömdes 1834 till två års fängelse för en artikel i det af honom uppsatta bladet "Le populaire". Han flydde då till London, men återvände efter amnestien 1839. I England hade C. blifvit anhängare af kommunismen, särskildt genom läsning af Thomas Mores "Utopia". Sin nya politiska och sociala trosbekännelse framställde han särskildt i den ryktbara romanen Voyage en Icarie (första uppl. under en annan titel 1840, 5:e uppl. 1848), som skildrar förhållandena i ett uppdiktadt land, där alla äro lyckliga, emedan ingen privategendom finnes och staten leder alla arbeten samt reglerar invånarnas lefnadssätt i de minsta detaljer. C. visar sig dock som en jämförelsevis försiktig kommunist, då han endast småningom vill låta privategendomen försvinna och äfven sedan detta skett fordrar familjebandens och engiftets bibehållande. C. omsatte också sina idéer i verklighet. Den första "ikariska" kolonien, som afreste i början af 1848 till ett inköpt område i Texas, blef visserligen alldeles upprifven; men sedan C. själf afrest till Amerika i slutet af samma år och en större skara följt efter, grundades ett samhälle vid Nauvoo i Illinois (1850). Under C:s diktatur upplefde detta några lugna år; men 1856 reste sig C:s motståndare och förmådde honom att med sina meningsfränder lämna den koloni han skapat. Sorgen häröfver framkallade C:s död några dagar efter hans ankomst till S:t Louis (1856). Samhället flyttades 1859 till sin slutliga plats, Icaria i Iowa, och fortlefver där ännu, ehuru under en ny form af socialism. -- C. skref äfven en mängd mindre uppsatser till försvar för sina åsikter (några af dem i svensk öfvers. under titel "Upplysningar om kommunismen, innefattande de kommunistiska trosartiklarne", 1846) och dessutom bl. a. Histoire populaire de la révolution française de 1789 à 1830 (1840, 5:e uppl. 1848). -- Litt.: Stein, "Sozialismus u. communismus des heutigen Frankreichs" (1848), och Nordhoff, "Communistic societies of the United states" (1875). (E. Hkr.) Cabildo (sp.), "kapitel", (i Spanien) domkapitel; magistrat; (i Syd-Amerika särskildt) senat. Cabiljau (Cabeliau l. Cabelliau). 1. Abraham C., holländsk köpman, en af Göteborgs grundläggare, f. 1571 (enligt grafskrift i Riddarholmskyrkan), var 1598 "commies-general" (bokhållare) på Jakob Corneliszens fartyg "Zeeridder" vid dess upptäcktsfärd längs Guyanas kust samt ett stycke uppför floderna Barima och Orinoco. C:s berättelse om denna färd är det enda, som holländska källor ha att förmäla om honom. Sedan var han handlande i Amsterdam, då Karl IX genom en holländsk sjökapten 1604 anmodade honom att medverka till en holländsk kolonis öfverflyttning till Göteborg. C. for till Sverige och blef själf 1609 bofast i Göteborg, där han snart utnämndes till borgmästare. C. och de tillsammans med honom inflyttade holländarna inlade stora förtjänster om den unga stadens första utveckling. Hos Gustaf II Adolf stod C. i hög ynnest, och 1611 utsågs han till generaldirektör för det s. k. persianska handelskompaniet och det svenska fiskeriväsendet. 1623--29 var han till konungens fulla belåtenhet rikets generalbokhållare. Sistnämnda år blef C. generaldirektör för Skeppskompaniet och fick 1630 äfven ledningen af det s. k. Södersjökompaniet, hvars syfte var handel och kolonianläggningar i Västindien. C. afled 1645. Hans tidigare resor i Guyana och de svenska planer i dessa trakter han torde sökt främja anses af G. Edmondson ("The swedish legend in Guiana" i "Engl. hist. review" 1899) ha gifvit anledning till påståenden på 1700-talet att svenska kronan hade anspråk på ett område vid floden Barima. -- Som Abraham C:s dotter har länge ansetts grefvens af Vasaborg moder, och enligt traditionen skulle denna "Margareta C:s" Ord, som saknas under C, torde sökas under K.