- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
1011-1012

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Calvert ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i nya upplagor. 1869 utkom hans öfversättning af
Theokritos. C:s Complete works utkommo 1888
(senaste uppl. 1901), med biografi öfver C. af Sendall.

Calvert [kä’lv*t], Frederick Crace, engelsk
kemist, f. 1819, d. 1873, professor vid medicinska
skolan i Manchester, inlade stor förtjänst om den
tekniska kemien och utgaf viktiga arbeten rörande
metallegeringar, puddlingsprocessen, användningen af
svafvelsyra vid sockerberedning, framställning af
klorsyradt kali medelst kalk och af kolsvafla medelst
koksalt.

Calvert [kä’lv*t], engelsk släkt, som tagit
verksam del i Nord-Amerikas, framför allt New
Foundlands och Marylands, kolonisering.

1. George C., lord Baltimore, statsman,
kolonigrundläggare, f. omkr. 1580 i Yorkshire,
England, utbildade sig genom studier i Oxford och
utländska resor, invaldes 1609 i parlamentet och
användes för hvarjehanda
sekreterargöromål i
Jakob I:s tjänst, adlades
1617 och blef 1619
genom gunstlingen
Buckinghams inflytande
statssekreterare. Såsom
sådan hade C. att
inför 1621 års parlament
i underhuset försvara
konungens utrikespolitik
och söka utverka anslag
till försvaret af Pfalz
efter slaget på Hvita
berget. I underhuset
blef hans ställning

illustration placeholder


mycket svår och ömtålig, och det allmänna misstroendet
mot honom stegrades t. o. m. till orättvisa
beskyllningar att han skulle sålt sig åt Spanien. C. var
under de följande åren ett af de mest anlitade
verktygen för konung Jakobs vankelmodiga utrikespolitik
utan att personligen på denna kunna utöfva något
större inflytande. Han gynnade ifrigt planen på
kronprinsen Karls giftermål med en spansk prinsessa,
och denna plans fullständiga misslyckande medförde
hans eget fall. 1625 nedlade C. sitt ämbete och
öfvergick samtidigt öppet till katolicismen. S. å.
fick han titeln baron af Baltimore (en ort i grefskapet
Longford på Irland). C. egnade sig under sin
återstående lefnad hufvudsakligen åt kolonisationsföretag.
Redan 1621 och 1622 hade han sändt expeditioner
till New Foundland och där grundat en koloni,
Avalon, för hvilken han 1623 erhöll kungligt
fribref med vidsträckta rättigheter, men för hvilken
han ock gjorde stora ekonomiska uppoffringar. För
att öfvervaka företaget besökte han New Foundland
1627, men nödgades 1629 på grund af klimatiska
svårigheter söka lämpligare kolonisationsområde
längre söderut. Afvisad från Virginia, då han som
katolik vägrade aflägga föreskrifna eder, sökte han
åt sig utverka ett område n. och ö. om floden
Potomac, men afled 15 apr. 1632, innan det fribref
hunnit utfärdas, som (20 juni s. å.) åt honom upplät
de nuvarande staterna Maryland och Delaware jämte
delar af nuv. Pennsylvania och Virginia.

2. Cecil C., lord Baltimore, den
föregåendes äldste son, f. omkr. 1605, d. 1675, ärfde
sin faders rättigheter samt var Marylands förste
styresman under titeln "palatin" eller "lord
proprietor" och med nästan vasallfurstlig ställning. Han
besökte aldrig själf kolonien, men offrade på dess
utveckling stora penningsummor. Hans förnämsta
sträfvan var att af Maryland göra en tillflyktsort för
till följd af sin tro förföljda engelska katoliker,
ehuru den engelska högkyrkan till en början enligt
fribrefvets ordalydelse var den enda i kolonien
lagligen erkända religionsformen.

3. Leonard C., den föregåendes broder,
koloniguvernör, f. 1606, utsändes i nov. 1633 af sin
broder Cecil med omkr. 200 katolska kolonister och
blef koloniens egentlige grundläggare. I mars 1634
anlades det första nybygget (S:t Mary’s) på
Blackstone island i Potomac-floden. C. hade under de
första åren att utstå många svårigheter af kolonister
i grannskapet, hvilka sökte uppreta indianerna och
Virginias myndigheter mot nykomlingarna. Han
afled 1647. Staten Maryland reste 1890 ett monument
öfver honom och hans hustru i S:t Mary’s,
Marylands första hufvudstad.

4. Charles C., lord Baltimore, son till C.
2, "lord proprietor" af Maryland, f. 1629, d. 1714,
utsändes 1662 af sin fader som guvernör till
Maryland, ärfde 1675 dennes rättigheter öfver kolonien
och återvände 1684 till hemlandet. Han fortsatte
faderns moderata politik och motsatte sig ihärdigt den
anglikanska högkyrkans försök att omintetgöra den
religiösa tolerans, som varit en ledande grundsats för
familjen C. vid dess kolonisationsföretag.
V. S–g.

Calvi [ka’lvi l. kalvi’]. 1. Befäst sjöstad på
nordvästra kusten af Corsica. 1,998 inv. (1901). C:s
namn kom på 1880-talet att spela en roll i
Columbus-litteraturen, emedan ett par korsikanska prästmän,
Casanova och Perretti, sökte utan alla grunder häfda,
att Columbus var född i C. och t. o. m. fingo den
franska regeringen att utfärda ett dekret om resande
af en staty åt Columbus i C. – 2. (C. Risorta)
Stad i italienska prov. Caserta. 3,399 inv. (1901).
Ruiner efter forntidens Cáles. Vid denna stad segrade
fransmännen öfver neapolitanerna 9 dec. 1798,
hvarefter fred där ingicks 10 jan. 1799.

Calvin, Johannes (Jean Cauvin), den
berömde reformatorn, f. 10 juli 1509 i Noyon i
Picardie. Hans fader, Gerard Cauvin, innehade en
inflytelserik befattning i biskopens af Noyon tjänst.
Senare råkade han väl, liksom en äldre broder till
C., i skarpa konflikter med prästerskapet, men
till några inflytelser i reformatorisk riktning från
föräldrahemmet får man ej häraf sluta. Fastmer
uppfostrades C. i strängt gammalkyrklig anda, och
hans fader begagnade sina klerikala förbindelser för
att till bestridande, af sonens studier förskaffa denne
flera kyrkliga prebenden. År 1523 kom C. till Paris,
studerade där först humaniora såsom förberedelse för
den prästerliga banan, men vände sig därefter för
några år, på faderns önskan, till juridikens studium
och besökte i detta syfte universiteten i Orléans och
Bourges. Efter faderns död, 1531, återvände han till
Paris, hvarifrån han 1532 utgaf sin första skrift, en
kommentar till Senecas "De clementia", och var
nu besluten att helt egna sig åt humanistiska studier.
I denna tid infaller emellertid den mångomskrifna
tilldragelse, som brukar kallas C:s "omvändelse".
I den rika legendkrans, som knutit sig kring denna,
är den historiska kärnan svår att urskilja. Af C:s
egna yttranden framgår blott, att å ena sidan
reformatorernas tankar under studiet af deras skrifter,

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0568.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free