Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Capparis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Capparis, bot. Se Capparidaceæ.
Cappel [kapä’l], Louis, fransk språkforskare och
kritiker, f. 1585, d. 1658, var protestantisk präst
och professor i teologi i Saumur. Han trodde icke
på den hebreiska bibeltextens gudomliga ursprung och
försvarade sin åsikt bl. a. därmed, att vokaltecknen
uppfunnos först efter den babyloniska talmuds fullbordan.
Denna sin uppfattning framställde han i
Arcanum punctationis revelatum (1624).
Hans förnämsta arbete är
Critica sacra (1650),
i hvilket han bl. a. betonade de gamla bibelöfversättningarnas
betydelse för en kritisk behandling af texten.
Cappelen. 1. Herman August C., norsk landskapsmålare,
f. 1827 i Skien, d. 1852 i Düsseldorf, var lärjunge
af Schirmer och Gude i Düsseldorf och målade,
vanligen i svårmodigt elegisk stämning, urskog och
ödefjäll, helst med motiv från Telemarken. Kristiania
galleri eger två målningar af honom och Stockholms
nationalmuseum en, Landskap i dimma (1850).
Y. N.*
2. Kristian C., norsk musiker, f. 26 jan. 1845
i Drammen, där han 1868, efter musikstudier i
Leipzig 1860–63, blef anställd som organist. Han
utnämndes 1887 till organist vid Vor frelsers
kirke i Kristiania och blef 1890 lärare i kyrk- och
mäss-sång vid praktisk-teologiska seminariet. C. har
i Mendelssohns stil komponerat motetter, piano- och
orgelsaker m. m. samt anses vara Norges förnämste
orgelspelare efter Ludvig Lindeman.
A. L.
Cappeller, Karl, tysk sanskritist, f. 1840,
e. o. professor i Jena sedan 1875, har utarbetat
Sanskrit-wörterbuch (1886–87;
det bästa kortare sanskritlexikon, i synnerhet
i den engelska upplagan, "Sanskrit-english dictionary",
1891) och utgifvit Vamanas poetik (1875), dramat
"Ratnavali" (Pärlbandet; 1877) m. m. samt till
sanskrit öfversatt forngrekiska och tyska dikter.
Cappello. Se Capello.
Capponi, Gino, markis, italiensk lärd och politiker,
f. 1792 i Florens, d. 1876 därstädes, tillhörde en
redan på 1300-talet i Florens’ historia känd adlig
släkt och egnade sig från unga år åt literära värf.
Sedan 1839 var han nästan blind. C. slöt sig tidigt
till den nationella enhetsrörelsen, stod 1848 en kort
tid i spetsen för den toskanska regeringen och tog
1859 verksam del i Toscanas införlifvande med den
italienska enhetsstaten. Af Viktor Emanuel utnämndes
han 1860 till senator. C. var en bland grundläggarna
af "Archivio storico italiano" och offentliggjorde där
en mängd smärre historiska arbeten. Hans förnämsta verk är
Storia della republice di Firenze (2 bd, 1875, 3:e uppl. i 3 bd 1888, tysk öfvers. 1877).
Hans Scritti editi ed inediti utgåfvos 1877 i 2 bd af Tabarrini,
hans Lettere i 6 bd 1882–90 af Carraresi.
C. anses som en af de ädlaste grundläggarna af det
enade Italiens moderna kulturlif. Hans lefnad är
skildrad af Tabarrini (1879) och A. v. Reumont
("Gino Capponi, ein zeit- und lebensbild", 1880).
Capra, zool. Se Getsläktet.
Capra ægagrus. Se Bezoarbocken.
Capraja (lat. Capraria, "get-ön"), en till italienska
prov. Genova hörande liten ö i Medelhafvet, 30
km. ö. om Corsica. 19,53 kvkm. 560 inv. (1901), mest
fiskare och sjöfolk. Ön är af vulkaniskt ursprung,
bergig (ända till 447 m. hög) och
svårtillgänglig, utom på östra sidan, där en säker hamn
finnes. – C. är äfven namn på en af Tremiti-öarna
(se d. o.).
Caprara l. Capraja, den nordöstligaste af
Tremiti-öarna (se d. o.).
Caprara. 1. Æneas Sylvius C., tysk generalfältmarskalk,
f. 1631 i Bologna, trädde tidigt i tyske kejsarens
tjänst samt åtföljde sin kusin Montecuccoli på hans
fälttåg och på hans resa till Sverige (1654). 1674
blef han af Turenne slagen vid Rhen. Däremot stred
han med framgång mot de upproriske i Ungern och mot
turkarna (1683–86). Död 1701.
2. Giovanni Battista C., den föregåendes släkting,
italiensk kardinal, f. 1733 i Bologna, d. 1810,
blef 1801, efter att hafva användts i åtskilliga
diplomatiska uppdrag, påflig legat hos franska
republiken, med hvilken han 1802 afslöt ett
konkordat. Såsom ärkebiskop af Milano krönte han 1805
Napoleon I till konung af Italien.
Capraria, bot. Se Te.
Capraria, latinska namnet på ön Capraja.
Caprarola, köping i italienska prov. Roma i Ciminiska
bergen, 12 km. s. ö. om Viterbo, vid Lago di Vico,
med ett berömdt, af Vignola (se d. o.) omkr. 1550
uppfördt slott. 5,538 inv. (1901).
Capreæ, latinska namnet på ön Capri.
Caprella, zool., ett kräftdjurssläkte af
strupfotingarnas (læmodipodernas) grupp inom
märldjurens (amfipodernas) ordning. C. utmärker
sig hufvudsakligen genom sin långsträckta,
trådlika kroppsform och genom säcklika gälar
å tredje och fjärde bröstsegmenten. Den lefver
ett föga rörligt lif i hafvet, på hydroidpolyper
och mossdjur (se d. o.), hvilka den förtär; den
träffas ej sällan vid västra kusten af Skandinavien.
L–e.
Capreolus, zool. Se Rådjuren.
 |
| Garibaldis bostad på Caprera. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
