- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
1263-1264

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cassel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Snart uppträdde han i opposition mot Augustinus’
lära om nådavalet och blef den förste målsmannen för
den åsikt, hvilken sedermera fick namnet
semipelagianism (se d. o.). C:s död anses hafva
inträffat omkr. 435. Hans arbeten, bl. a. De institutis
coenobiorum
och Collationes patrum secticorum,
finnas utgifna i flera upplagor.
Hj. H-t.

Cassida, zool. Se Sköldbaggsläktet.

Cassine L., bot., växtsläkte af fam. Celastraceæ,
omfattande träd och buskar, af hvilka de flesta
förekomma i södra Afrika. C. crocea Ktze (Kap) lämnar
ett under namn af saffranhout (fr. bois d’or)
bekant färgträ. Ett vackert träslag erhålles af C.
glauca
(tropiska Asien), hvars blad och bark ha
medicinsk användning.
G. L-m.

illustration placeholder

Cassini. 1. Giovanni Domenico C.,
italiensk astronom, f. 1625, blef 1650 professor i
astronomi i Bologna. 1664 och 1665 anställde han
i Rom observationer rörande tvenne kometer och
bestämde deras banor. Samtidigt bestämde han Jupiters rotationstid
till 9 timmar, 56 min., upptäckte denna planets afplattning och
beriktigade teorien om dess drabanters rörelser. Han bestämde äfven
rotationstiderna för planeterna Mars och Venus. C:s Ephemerides bononienses
mediceorum siderum
(1668) väckte så stort uppseende, att franska
regeringen 1669 kallade honom till Paris och utnämnde
honom till direktor vid observatoriet därstädes. 1671-84
upptäckte han Saturnus’ fyra månar, anställde
noggranna iakttagelser med afseende på zodiakal-ljuset,
bestämde månens rotationsaxel och förklarade
orsaken till dess librationer. Därjämte fortsatte han,
jämte sin son och Maraldi, till Roussillon den
af Picard och Lahire norr om Paris började
gradmätningen. Hans förnämsta skrifter äro De
commeta anni
1652-53 (1653) och Opera
astronomica
(1866). Under de sista åren af sitt lif
var han blind. Död 1712. - 2. Jacques C.,
den förres son, fransk astronom, f. 1677, blef 1694
medlem af franska vetenskapsakademien och 1696 af
Royal society i London. 1712 utnämndes han till
direktor vid observatoriet i Paris och afslutade sedermera
faderns gradmätningsarbeten. I sitt arbete De
la grandeur et de la figure de la terre
(1720)
förfäktade han den satsen, att jorden ej är afplattad
vid polerna. Dessutom skref han Éléments d’astronomie
(1740) och Tables astronomiques o. s. v.
(1750; en fortsättning af det förra verket). Död
1756. - 3. César François C. deThury,
den föregåendes son, fransk astronom, f. 1714 i Paris,
blef 1736 medlem af franska vetenskapsakademien
och var direktor för Paris’ observatorium från 1756 till
sin död, 1784. Han påbörjade en karta öfver Frankrike,
som 1793 fullbordades af hans son Jacques
Dominique
, grefve de C., f. 1748, d. 1845.

Cassinis oval, mat. Se Oval.

Cassino (förr San Germano), stad i italienska
prov. Caserta, vid floden Rapido och vid järnvägen
Rom–Neapel. 13,473 inv. (1901). Rester af
volskernas gamla stad Casinum, som sannolikt förstördes
af langobarderna i 6:e årh., bl. a. en väl bibehållen
amfiteater, finnas ännu där. Högt ofvan staden ligger
det berömda benediktinklostret Monte C. (se d. o.).

Cassiodorus, Flavius Magnus Aurelius,
italiensk statsman, lefde från omkr. 490 till omkr.
580 e. Kr. Han var östgotakonungen Teoderiks
sekreterare och rådgifvare samt beklädde för öfrigt
flera gånger viktiga statsämbeten. Omkr. 540 drog
han sig tillbaka till det af honom stiftade klostret
Vivarium (nuv. Vivarese, i Kalabrien); hans munkar
ålades särskildt att idka vetenskapliga studier och
skriftställarverksamhet. C. författade en mängd skrifter
af historisk-politiskt och teologisk-encyklopedistiskt
innehåll. De förra utgöras af tal samt af
Chronica, en världshistoria från Adam till 519
e. Kr., vidare goternas historia, Historia gothorum
(i tolf böcker), känd endast genom Jordanes’ bearbetning,
och Variæ (ämbetsskrivelser, bref m. m.).
Bland öfriga skrifter - alla författade i klostret - må
särskildt nämnas en encyklopedi, Institutiones
divinarum et humanarum litterarum
(omkr. 550),
en filosofisk-teologisk skrift De anima m. fl. C. var
en man af omfattande lärdom och hyste stort
intresse för den gamla litteraturen; han samlade och
emenderade samt lät afskrifva värdefulla
handskrifter. Hans stil var svulstig, i enlighet med den
tidens smak.
B. Tdh. (H. Sgn.)

Cassiopea (grek. Kassiopeia). 1. Grek. myt. Den
etiopiske konungen Kefeus’ gemål och moder till
Andromeda (se d. o.). - 2. Astron. En stjärnbild
på norra st järnhimlen, midtemot Stora björnen, på
andra sidan om polen. För det obeväpnade ögat
framträder den såsom fem stjärnor af 2:a och 3:e storleken,
tillsammans bildande ett W. Se Stjärnbilder.

Cassiquiare [kasikiäre]. Se Casiquiare.

Cassis [kassi´s], fr., en ur svarta vinbär framställd likör.

Cassis, zool., ett snäcksläkte, af hvars arter de
vackra skalen ofta användas till prydnadsföremål.
Skalet har få och korta fria vindningar, medan den
sista är starkt ansvälld med lång, ofta smal mynning
och förtjockad yttre läpp. De många arterna, af hvilka
somliga uppnå en högst betydlig storlek, lefva i de
tropiska hafven, i kusternas närhet, där de finna
tillräckligt många musslor, som tjäna dem till föda.
L-e.

Cassiterides insulæ, Tennöarna. Se Kassiteriderna.

Cassius, namn på en fornromersk patricisk ätt.
Bland dess medlemmar må följande nämnas. 1.
Spurius C. Viscellinus afslöt 493 f. Kr.
förbund emellan romarna och latinerna samt framkom
486 med det första jordutdelningsförslaget
(åkerlagen), hvarför han sedan af patricierna blef
lagförd och aflifvad. - 2. Cajus C. Longinus
deltog i Crassus’ fälttåg mot parterna 53-52 f. Kr.,
räddade lämningarna af den slagna hären och drog
sig tillbaka till Syrien, hvilket land han sedan med
framgång försvarade mot parternas anfall. År 49
slöt han sig till Pompejus samt kämpade vid
Farsalos under dennes fanor, men sökte och vann kort
därpå försoning med Cæsar, hvilken behandlade
honom väl, ehuru han icke hyste fullt förtroende till
honom. C. uppehöll sig därefter mest i Italien och
underhöll en liflig förbindelse med Cicero. Den
ärelystne mannen var uppfylld af grämelse öfver sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0694.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free