Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cauquenes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
provinserna Malleco och Väldi via, omfattar södra delen
af det 1884 eröfrade araukanernas område och har
en areal af 15,105 kvkm., med 91,387 inv. (1902),
6 på l kvkm. Hufvudfloder äro Rio Cautin l. Rio
Imperial och Tolten längst i s. Landet är till
större delen odlingsbart och lofvar att blifva ett
rikt hveteland. östra hälften är fylld af Anderna,
som här ha vulkanen Llaima (3,050 m.). Hufvudstad
är Temuco, vid floden Cautin och järnvägen mellan
Valdivia och Concepcion. 9,699 inv. (1902).
Cauvery [kåveri] l. Coleroon, flod i södra delen
af Främre Indien. Den rinner upp på Västra Ghats,
flyter i sydöstlig riktning till Bengaliska viken
genom Mysore och presidentskapet Madras samt delar
sig vid Trichinopoli i flera armar, som bilda ett
vid basen 145 km. bredt delta, hvars nordligaste
och bredaste arm är Coleroon. C. är 765 km. lång
och kallas af indierna äfven Daksjin Ganga (söderns
Ganges). Den är södra Indiens heliga flod. Endast
en obetydlig sträcka kan den trafikeras med båtar,
men den är af ofantlig vikt för bevattningen af
omgifvande landskap.
Cauwès [kåväs], Paul, fransk rättshistoriker och
nationalekonom, f. 1843 i Paris, blef 1867 e. o.
professor (agrégé) i rättsvetenskap i Nancy, hvarifrån
han 1873 flyttades till Paris, där han äfven
undervisade i nationalekonomi, tills han 1882 blef
professor i fransk rättshistoria därstädes. Utom genom
ett stort antal rättsvetenskapliga och historiska
afhandlingar är han särskildt bekant genom det stora
och betydelsefulla verket Cours d’économie politique
(1879–80; 3:e uppl., 4 bd, 1892–93), som
betecknade den inom den franska ekonomiska
vetenskapen mest utpräglade reaktionen mot den
härskande Manchesterskolan från en ståndpunkt, som
närmar sig den tyska historiska riktningens.
Tillsammans med bl. a. Charles Gide är C. en af
utgifvarna af den ansedda Revue d’économie politique,
som är den moderna franska nationalekonomiska
oppositionens vetenskapliga hufvudorgan, samtidigt med
att den lämnat plats för alla riktningar inom vetenskapen.
(E. Hkr.)
Cauvin [kåvä’], Jean. Se Calvin.
Caux [kå] l. Pays-de-Caux, område i franska
depart. Seine-inférieure (Normandie), mellan floden
Seine och hafvet. Dess hufvudort är Caudebec.
Cav., i botaniska beteckningar (där äfven
Cavan.) förkortning för Ant. José Cavanilles, spansk
botanist, f. 1745, d. 1804; i zoologiska för Filippo
Cavolini, professor i Neapel, f. 1756, d. 1810.
Cava (C. dei Tirreni), stad i italienska prov.
Salerno. Omkr. 7,000 inv. Biskopssäte. Sydväst
om C. ligger det berömda benediktinklostret Santa
Trinità della C. med gammal kyrka samt rikt arkiv
och bibliotek.
Cavædium (lat.), en hos arkitekten Vitruvius
(under Augustus) förekommande benämning på
atrium; stundom troligen detsamma som midtrum
i allmänhet, peristyl o. d. eller ett inre
atrium, som ibland fanns jämte det egentliga.
H. Sgn.
Cavagnari [kavanjari], sir Pierre Louis
Napoleon, anglo-indisk militär och diplomat,
f. 1841, var son till en af Napoleons officerare,
general Adolphe C., och dennes irländska
hustru. C. naturaliserades som engelsk medborgare 1857,
trädde följande år i ostindiska kompaniets tjänst och
deltog med utmärkelse i fälttåget i Oudh samt användes
sedan af indiska regeringen i politiskt administrativa
uppdrag vid nordvästgränsen, hvilka han fullgjorde
med utmärkt skicklighet och energi. Han tillhörde 1878
sir Neville Chamberlains stab vid dennes misslyckade
beskickning till Afganistan, hvars afvisande gaf
anledning till andra afganska kriget. Efter emiren
Sjir Alis död afslöt C. med efterträdaren fördraget
i Gandamak 26 maj 1879 (se Afganistan, sp. 234),
belönades därför med titeln sir och utnämndes till
brittisk resident i Kabul. Dit anlände han i juli och
slog sig ned i det fasta citadellet Bala Hissar,
hvilket emellertid 3 sept. s. å. angreps af en
upphetsad skara afganska krigare, som skoningslöst
nedgjorde alla hvita. C. fick under massakern
ett dödande sår i hufvudet, samtidigt med att det
brinnande taket instörtade. Hans död gaf signalen
till ett nytt brittiskt fälttåg mot Afganistan. Litt.:
Kaliprasanna, "Life of sir Louis C." (Calcutta 1881).
V. S–g.
Cavaignac [kavänjak], fransk släkt, af hvilken
flera medlemmar spelat en betydande roll i Frankrikes historia.
1. Jean Baptiste C., politiker, f. 1762 i Gourdon
(Guienne), d. 1829 i Bruxelles, var advokat i
Toulouse, då han som ifrig anhängare af revolutionen
1792 invaldes i nationalkonventet. Där slöt han
sig till den yttersta vänstern, röstade för Ludvig
XVI:s afrättning utan uppskof och appell samt
understödde Robespierres politik, men undgick att
dragas med i dennes fall genom att i tid öfvergå till
thermidormännen (Tallien, Fréron m. fl.).
Han var flera gånger konventskommissarie vid
hären, där han uppträdde med mod och energi,
samt förde vid "bergets" uppror l prairial år
III (20 maj 1795) befälet öfver trupperna, men
kunde ej hindra de upproriske att intränga
i konventets sessionssal och räddade själf
med knapp nöd lifvet. 13 vendémiaire år III (5
okt. 1795) var C. en af anförarna i den segerrika
striden mot Parissektionernas uppror. Under
direktoriet var han medlem af de femhundras råd, och
under konsulatet blef han af Bonaparte utnämnd till
fransk generalkommissarie i Maskat, men tillträdde
ej platsen på grund af kriget med England. Joseph
Bonaparte gjorde honom till domänförvaltare i Neapel,
och Murat gjorde honom till statsråd där. Efter att
ha varit prefekt i dep. Somme under de hundra dagarna
måste han som "konungamördare" gå i landsflykt vid
den andra restaurationen och lefde sedan i Bruxelles.
2. Éleonore Louis Godefroy C., den föregåendes
son, politiker, f. 1801, d. 1845, var
en af bourbonernas hätskaste motståndare och
deltog med utmärkelse i julirevolutionen 1830.
Ifrig republikan, började han genast att
stämpla mot Ludvig Filip och var medelpunkten i
republikanernas agitatoriska verksamhet. Efter
oroligheterna i april 1834 blef han häktad jämte en
del meningsfränder och försvarade med stor dristighet
sig och dem inför pärskammaren. Han dömdes till
deportation, men lyckades fly (juli 1835) ur landet.
1841 återvände han till Frankrike och var sedan en
af redaktörerna för oppositionstidningen "La réforme".
3. Louis Eugène. C., den föregåendes broder,
militär, diktator, f. 15 okt. 1802 i Paris,
genomgick polytekniska skolan i Paris och högre
militärskolan i Metz samt deltog 1828 som kapten i
franska expeditionen till Grekland. Han var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
