- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
1367-1368

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ceder-manna ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunde naturligtvis ej deltaga i själfva
arresteringen. Vid riksdagen s. å. hörde han däremot
till de mest framträdande. Adlersparre hade förmått
riksföreståndaren att söka vinna riksdagens bifall
till den planen, att hertigen skulle utropas till
konung och först därefter nya grundlagar stiftas. Mot
denna plan uppträdde C., och hans uppträdande ledde
därtill, att det blef riksdagen, som ensam bestämde
den nya regeringsformens lydelse. – C:s politiska
bana blef lång. Han bevistade alla riksdagarna
fr. o. m. 1809 t. o. m. 1850 samt utmärkte sig
därunder som flitig motionär och debattör. Naturligt
nog kände han sig kallad att vara en det nya
statsskickets väktare; också yttrade han sig mycket
ofta vid de många tillfällen, då man tvistade om
tolkningen af grundlagarnas bestämmelser. I rent
politiska frågor blef han konservativ, t. ex. i
representationsfrågan. Men i statshushållningsfrågor
var han reformvän; just med hänsyn till det nya
statsskicket ansåg han nydaningar kräfvas, och
särskildt vid riksdagarna 1823 och 1828–30 yrkade han
på ytterst genomgripande förändringar med afseende
på skatteväsende, näringslif, myntförhållande,
försvarsverk och administration. Framför allt
minnesvärdt är kanske hans uppträdande 1844,
då han ihärdigt kämpade för den lika arfsrätten
och likaledes drog i härnad för nya principer
för brottmålslagstiftningen. Tidigt ledamot af
utskott, var han under senare delen af 1834–35
års riksdag ordförande i konstitutionsutskottet. I
riksrätten 1841–42 fungerade han som ordförande. – Som
landshöfding på Gottland var C. mycket verksam. Genom
hans åtgärd blefvo öns myrtrakter undersökta
och början gjord till deras aftappande. Af
honom stiftades, på ypperliga grunder, länets
brandstodsföreningar och landtpost (den senare ett
mästerstycke af enkelhet och billighet, nu till en del
ersatt genom poststationer), och för öfrigt arbetade
han, med praktisk klokhet, för förbättringar i alla
landthushållningens delar. Såsom militärbefälhafvare
fortsatte han med kraft och raskhet hvad han år 1811
såsom stabsadjutant hos dåv. militärbefälhafvaren,
grefve R. Cederström, hade påbörjat angående
nationalbeväringens ordnande, och under de första
sex åren anslog han hela sitt militärbefälhafvar-arfvode
till premier åt beväringsmanskapet, till
stiftande af ett militärbibliotek, till byggandet
af en gymnastiksal m. m. – I de nya uppgifter han
erhöll såsom president satte han sig snart in och
skötte sitt ämbete med allmänt erkänd skicklighet,
reda och drift. – C. var en starkt utpräglad
personlighet: rask, beslutsam och ihärdig ända till
envishet, men därjämte vänlig och godmodig. Såsom
befälhafvare var han sträng, men älskad och aktad. Som
parlamentariker var han slagfärdig, saklig, torr,
okänslig för angrepp, öppen, dref hvarje sats till
det yttersta, förvärfvade ej och förlorade ej vänner,
men erhöll ej heller fiender. – Han uppträdde äfven
som författare, med några småskrifter:
Afhandling om lagstiftning för fattigvård (1839) m. fl.
Hans efterlämnade anteckningar ligga till grund för
Elof Tegnérs uppsats "Jakob Cederström och revolutionen
1809" (i "Från farfarsfars och farfars tid", 1900).

M. Sdn.

6. Karl Gustaf C., brorson till C. 3, friherre,
författare på fiskerinäringens område, f. 16
sept. 1830 på Bråte, Värmlands län, blef 1846 student
i Uppsala samt 1851 filos. och 1860 med. doktor.

Han var 1868–78 stadsläkare i Strömstad och 1869–87
badläkare och badintendent därstädes. Sedan 1891 var
han ordförande i Värmlands läns "fiskeristyrelse"
(ett utskott af länets hushållningssällskap)
och sedan 1892 hushållningssällskapets vice
ordförande. Utom artiklar i en mängd tidskrifter
skref C. bl. a.
Handledning i fiskevård (1893; belönt af Patriotiska sällskapet;
öfvers. till finska) och
Vermlands läns fiskvatten (bd I och II, 1895–96;
i handskrift belönt med 1:a silfvermedalj vid
landtbruksmötet i Göteborg 1891), ett i sitt slag
enastående arbete, innehållande uppgifter om något
öfver 2,000 fiskevatten. 1885 utgaf C., under
pseudonymen Carl Carlson, skriften
En mot tio,
en granskning af den litterära vänsterns program.
Död 5 juli 1900.

7. Ture Nikolaus C., den föregåendes kusins son,
friherre, målare, f. 25 juni 1843 på Åryds bruk,
Kronobergs län, blef 1868 underlöjtnant vid
lifgardet till häst, började redan vintern 1868–69,
på Salmsons ateljé i Paris, sina artistiska
studier. Efter att 1871 hafva erhållit afsked
ur krigstjänsten studerade han i Düsseldorf och
Weimar samt har sedan 1877 varit bosatt i München.
Han har merendels målat humoristiska scener ur
klosterlifvet, af samma art som norrmannen V. St.
Lerches och tysken E. Grützners arbeten, utförda
med mycken omsorg i ett miniatyraktigt målningssätt.
Stundom ser man äfven kostymbilder från 1500- och
1600-talen af hans hand. Bland C:s arbeten må nämnas
Zeitgeist (1878),
Schackmatt (1881),
Nur muth (1883),
De fem sinnena (1885),
En geografisk tvistefråga (1887)
och från de senaste åren
Putsdag i klostret,
Ein altes lied,
Kardinal (utställda i Stockholm 1900–02).
Nationalmuseum eger af honom
Färska nyheter (1885).
I Göteborgs museum finnes
Munk läsande en skämttidning.
1889 blef han ledamot af konstakademien.

K. W–n.*

8. Adelina C., friherrinna, dramatisk sångerska. Se Patti.

illustration placeholder

9. Gustaf Olof C., sonson till C. 3,
friherre, målare, f. 12 apr. 1845 i Stockholm, ingick
1864 som underlöjtnant vid Värmlands
fältjägarkår, men tog afsked 1870. Från 1867
hade han studerat för Fagerlin i Düsseldorf och
i Paris under Leon Bonnats ledning. På den svenska
konstakademiens utställningar 1870 och 1873 gjorde
han sig fördelaktigt känd genom några bredt och
kraftigt utförda figurstudier efter naturen. 1874
hemsändes
Epilog (inköptes för nationalmuseum, nu i Uppsala museum)
och året därpå
Mörka stunder m. fl.
På världsutställningen i Paris 1878 väckte C. ganska
stort uppseende genom
Karl XII:s likfärd
(den erhöll andra klassens medalj och inköptes af ryske
storfursten Konstantin). En replik af samma tafla
(påbörjad 1883) förvärfvades 1884 för nationalmuseum.
Från Karl XII:s tid har C. sedermera med förkärlek
hämtat motiv för sina taflor. Så i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbd/0746.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free