uppställdt ackumulatorbatteri, under det att å de äldre systemen hvarje abonnentapparat är försedd med ett vanligen af två Leclanché- l. torrelement bestående mikrofonbatteri. I större städer, där telefonanläggningens abonnentantal redan är eller väntas blifva väsentligt öfverstigande 20,000 eller där invånarantalet är minst 300,000 (i allmänhet kan man antaga, att högst 10 proc. af en stads invånare komma att abonnera på telefon), stöter det på praktiska svårigheter att bibehålla endast en station, då multipelfältet antager så stora dimensioner, att alla dess jackar icke komma inom bekvämt räckhåll för telefonisterna. Visserligen kan man fördela abonnenterna på två eller flera stationer, hvilkas resp. telefonister stå i förbindelse med hvarandra genom särskilda s. k. tal-och föreningslinjer, men därmed följer den olägenheten, att tvenne telefonister måste tagas i anspråk för att förmedla samtal mellan tvenne abonnenter, hvilka inkomma på olika telefonstationer. Då den ena telefonisten härvid måste upprepa för den andra ett af en abonnent begärdt nummer, blir möjligheten till missuppfattning dubbelt så stor som när endast en telefonist ombesörjer förbindelsen. För att äfven i större städer bibehålla fördelen af en enda centralstation, där hvarje växelbord är försedt med multipel för alla stationens abonnenter, s. k. odelad multipel, kan man fördela abonnenterna i olika grupper å stationen och sålunda åstadkomma en delning af multipelfälten. Vid ett dylikt system med exempelvis två grupper delas stationen i två hälfter, af hvilka den enas multipel (multipel I) är försedd med abonnenterna 1-20,000, den andras (multipel II) med abonnenterna 20,001 -40,000. Härigenom blir multipelfältet för en viss kapacitet i hvarje bord blott hälften så stort som vid system med odelad multipel. Hvarje abonnent har lokaljack och anropningslampa i två bord, nämligen dels i ett bord med multipel I, dels i ett bord med multipel II. Lokalfältets storlek bör alltså hos hvarje telefonist fördubblas, men denna förökning af lokalfältets dimensioner inkräktar tydligen föga på multipelfältets kapacitet. Abonnenternas telefonapparater förses med två tryckknappar och stationen med två anropningsreläer, så att abonnenten genom att trycka på den/ena af dessa båda knappar ger signal till multipeln I eller multipeln II, beroende på om förbindelse önskas med ett nummer mellan l och 20,000 eller med ett nummer mellan 20,001 och 40,000. För öfrigt äro expeditionsanordningarna identiska med de vid odelad multipel förekommande. Vid hittills beskrifna telefonsystem är hvarje växelbord försedt med såväl lokal- som multipel jackar, och endast en telefonist tages i anspråk för expeditionen af ett samtal. Vid fördelningssystemen åter finnas två slag af växelbord, nämligen sådana med blott lokaljackar och sådana med blott multipel jackar, och för expeditionen af ett samtal erfordras alltid samverkan af två telefonister, nämligen en vid lokalbordet och en vid multipelbordet. Telefonisten vid lokalbordet, den s. k. stumma telefonisten, har till uppgift att mottaga en anropning, att öfvervaka hvilka multipelbordstelefonister som äro lediga, att öfverflytta anropningen till en af dem, hvilken sedan på vanligt sätt betjänar abonnenten,samt att tillsammans med multipelbordstelefonisten göra afkoppling efter samtalets slut. Ett dylikt systems fördelar äro, dels att en abonnent vid anropning af stationen alltid kommer till en telefonist, som för tillfället är ledig och ögonblickligen kan expediera honom, dels att omkostnaderna för telefonistaflöning möjligen kunna nedbringas, därigenom att endast så många telefonister, som verkligen motsvara anropningarna under dygnets olika timmar, behöfva tjänstgöra vid växelborden och telefonistantalet sålunda kan afpassas efter stationens belastning i högre grad än vid något annat system. Någon egentlig ökning i centralstationens kapacitet medför detta system icke gentemot ett vanligt system med odelad multipel. Ett fördelningssystem med lokalbatterier och induktoruppringning finnes tillämpadt å telegrafverkets hufvudstation i Stockholm. Äfven å centralstationerna i Moskva och Warschau har fördelningsprincipen tillämpats, ehuru i förening med centralbatterisystem. I Amerika har man på sista tiden börjat använda automatiska telefoncentraler, där abonnenterna själfva genom å telefonapparaterna anbragta växelanordningar samt med tillhjälp af å centralstationen till hvarje abonnentlinje anordnade, afsevärdt komplicerade mekaniska och elektriska kopplingsapparater kunna sätta sig i förbindelse med hvilken annan abonnent inom nätet som helst utan hjälp af några telefonister. Man har där utfört dylika stationer, omfattande t. o. m. åtskilliga tusen abonnenter, men i Europa hafva de icke vunnit tillslutning. Se vidare Alfred Ekström, "Modern telefonteknik, med särskildt afseende på telefonstationerna" (1903). Alfr. E-m. Centralställning, krigsv., en sådan uppställning af trupper, att dessa med lätthet kunna uppträda åt hvilket håll som helst för att hindra fientliga företag, hvilkas riktning och utförande man icke på förhand kan med visshet förutse. Om t. ex. en fiende, med sin styrka delad i flera kolonner, framrycker genom olika pass i ett bergland, bör man ej sönderdela sina stridskrafter, utan hålla dem samlade utom bergstrakten, för att från denna ställning kasta sig öfver och tillintetgöra en i sänder af fiendens kolonner, då de rycka ut (debuchera) ur passen, eller genom den hotande faran förmå dem till återtåg. G. U.* Centraltryckeriet i Stockholm, det största boktryckeriet därstädes näst P. A. Norstedt & söners, grundades 1873 af ett aktiebolag för idkande af boktryckeri, litografi, stilgjuteri, bokbinderi och förlagsverksamhet. Anstalten, som 20 dec. 1875 härjades af en svår eldsvåda, utarrenderades 1881 till A. L. Normans boktryckeriaktiebolag, som 1887 inköpte densamma, hvarefter förlagsverksamheten och stilgjuteriet nedlades. Däremot etablerades 1882 en afdelning för fabrikation af askar och 1885 en för stämpeltillverkning, och 1894 öfvertog bolaget utgifvandet af Stockholms adresskalender. Bolagets namn ändrades 1901 till Aktiebolaget centraltryckeriet i Stockholm. Inbetalta aktiekapitalet är 900,000 kr. (1905), i aktier om 2,500 kr., och detta kapital kan få ökas till l mill. kr. Vid 1905 års början uppgick arbetsstyrkan till 354 personer, af hvilka 135 kvinnor och minderåriga. Bolagets fastigheter äro taxeringsvärderade till 1,090,000 kr. Brandförsäkringsvärdet å lager och inventarier uppgår till