Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chantre, Ernest, fransk fornforskare och geolog - Chantrey, Francis, engelsk bildhuggare - Chanut, Pierre Hector - Chanykov, Nikolaj Vladimirovitj, rysk orientalist och forskningsresande - Chanzy, Antoine Eugene Alfred, fransk general - Chaoner - Chaos, Se Kaos - Chapala - Chapeau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1874), Age du bronze; recherches sur 1’origine de
la metallurgie en France (1875-76), Recherches
anthropologiques dans le Caucase (4 bd,
1885-87), Recherches anthropologiques dans l’Asie
occidentale. Missions scientifiques en Transcaucasie,
Asie mineur et Syrie (1895), Recherches archéologiques
dans V Asie occidentale. Mission en Cappadoce
1893-1894 (1898) och Recherches anthropologiques
dans l’Afrique orientale, Egypte (1904). Om norra
Dauphinés och Lyontraktens förhistoriska tid
handlar Études paléoethnologiques (6 bd, 1867-80,
illustr.). C. har verksamt deltagit i de arkeologiska
och orientalistkongresserna samt vid flera af dessa
utsetts till sekreterare.
Chantrey [tjä’ntri], Francis, engelsk bildhuggare,
f. 1781, d. 1842, var på sin tid en af Englands
mästare i monumental plastik. C. skapade i en
enkel och realistisk stil en mängd karakteristiska
porträttbyster och statyer, bland hvilka den yngre
Pitts och G. Cannings stöder (i London) höra till
de bästa.
Chanut [ʃanȳ], Pierre Hector, seigneur de
Bisches, fransk diplomat, f. 1604, d. 1667, blef
1646 resident och 1649 ambassadör i Sverige, var
1651–53 plénipotentiaire vid kongressen i Lybeck,
återvände 1653 till Sverige, men utnämndes s. å. till
ambassadör i Holland. Efter hans död utgaf (1676)
P. Linage de Vauciennes under C:s namn Mémoires de ce
qui s’est passé en Suède et aux provinces voisines,
depuis l’année 1645 jusques en l’année 1655. Ensemble
la demêlé de la Suède avec la Pologne, hvilka,
ehuru utgifna i stympadt skick, innehålla viktiga
bidrag till Sveriges historia under denna tid. (1826
utgafs en del i svensk öfversättning under titeln
"Anteckningar om det som tilldragit sig i Sverige
ifrån år 1645 till år 1649; samlade ur franska
ambassadörens i Sverige P. Chanuts brefvexling",
med aftryck af de noter och anmärkningar, hvilka
drottning Kristina gjort i ett exemplar af den franska
upplagan.) – I uppsatsen "Om Mémoires de Chanut"
(i Hist. tidskr., VII och VIII, 1887–88) påvisade
M. Weibull, att senare hälften af de af Linage de
Vauciennes under C:s namn utgifna memoarerna ej
härrör från C:s depescher, utan från sieur
Picques. Picques (död efter 1691) var fransk chargé
d’affaires i Sverige under C:s frånvaro och 1653–54,
sedan denne lämnat ambassadörsposten, först chargé
d’affaires, sedan resident härstädes. C:s bref
från Stockholm under åren 1646–51, omfattande 7
folioband, förvaras i nationalbiblioteket i Paris.
J. Th. W.
Chanykov, Nikolaj Vladimirovitj, rysk
orientalist och forskningsresande, f. 1822, d. 1878
nära Paris, reste 1841–42 i Buchara, var därefter
anställd vid ryska konsulatet i Persien och vann
därunder en noggrann kännedom om detta land; han
var den förste europé, som undersökte många delar
af Chorassan. Bland hans skrifter må nämnas en
beskrifning öfver kanatet Buchara (1843, på ryska),
Mémoires sur la partie méridionale de l’Asie centrale
(1863) och Mémoire sur l’ethnographie de la Perse
(1866). År 1874 utgafs, med understöd af ryska
vetenskapsakademien, hans förnämsta vetenskapliga
arbete, Iran.
Chanzy [jäsl], Antoine Eugène Alfred, fransk
general, f. 18 mars 1823, tjänade sin mesta tid i
Algeriet, men deltog såsom bataljonschef i
italienska fälttåget 1859, där han särskildt utmärkte
sig vid Solferino, samt 1860-61 i Syrien, öfverste
1864 och brigadgeneral 1868, kallades C. först
efter den kejserliga arméns undergång 1870 till
krigsskådeplatsen. Af Gambetta utnämndes han
till divisionsgeneral och fick befälet öfver
den nybildade och i Loirearmén ingående 16:e
armékåren. Med denna, tog han verksam del i
striderna vid Orléans | från 30 nov. till 4 dec
och fick efter Loirearméns klyfning befälet öfver
den del däraf, den s. k. andra Loirearmén, som
drog sig tillbaka västerut. Efter upprepade strider
ända till 10 dec. måste C. draga sig tillbaka först
till Le Loir och sedan till Le Mans. Hans plan om
gemensam framryckning mot Paris fann icke Gambettas
gillande. Anfallen af prins Fredrik Karl, kämpade
han från 7 till 12 jan. 1871, men måste därefter
draga sina i upplösning varande trupper längre
tillbaka. Under stilleståndet arbetade C. med all
ifver på arméns sättande i dugligt skick och hade i
själfva verket högsta befälet öfver densamma. Kallad
till medlem af nationalförsamlingen, där han tog
plats i vänstra centern, uttalade han sig för krigets
fortsättande. 1872 chef för 7:e armékåren, blef han
1873 generalguvernör i Algeriet. Vid presidentvalet
i jan. 1879 erhöll C. 99 röster, hvilket förmådde
Grévy att återkalla honom från Algeriet (1880)
och aflägsna honom från Frankrike. Han sändes som
ambassadör till Petersburg, men nedlade detta ämbete,
när Gambetta 1881 blef ministerpresident. 1882
inträdde han åter i aktiv militärtjänst och blef
ledamot af öfverkrigsrådet; s. å. öfvertog han 6:e
armékåren (Châlons-sur-Marne). Död 4 jan. 1883. Tre
bildstoder hafva rests öfver C., hvilken under
kriget 1870-71 var den franske general, som bäst
lyckades upprätthålla Frankrikes vapenära. Sitt
deltagande i kriget skildrade han i ett förtjänstfullt
arbete, La deuxième armée de la Loire (1871). Se
vidare Chuquet, "Le général Chanzy" (1884).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
