- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
237-238

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chopin - Chopine - Choquet - Chor - Choraeus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grundsatser och barnsligt ren karaktär. Men då
(1837) fick han första anfallet af den bröstsjukdom,
som slutligen lade honom i grafven, och strax förut
gjorde han bekantskap med den berömda författarinnan
George Sand, som för honom fattade en liflig passion
och af hvilken han lät slå sig i fjättrar. Med henne
tillbragte han på Mallorca vintern 1838-39, hvarunder
hans tillstånd förvärrades. George Sand tröttnade
småningom på den nervöst retlige sjuklingen, och
denne bröt för alltid med henne, då han märkte, att
hennes kärlek slocknat. Han fann sig förolämpad genom
misstanken att hon i romanen "Lucrezia Floriani" velat
skildra deras förhållande och framställa sig själf
såsom martyr. Han öfverlefde endast två år denna
brytning; efter en resa till England och Skottland
dog han i Paris 17 okt. 1849. År 1880 uppsattes
till hans minne en votivtafla i Helgeandskyrkan i
Warschau. Minnesvårdar öfver honom restes 1894 i hans
födelseort och 1900 i Paris.

illustration placeholder
Chopins barndomshem.


Det poetiska känslofrosseriet, oppositionen mot
den klassiska andan och formen, riktningen på den
nationella lokalfärgen - alla dessa nyromantikens
grunddrag återfinnas i eminent mening hos C., i
hvilken Robert Schumann trodde sig haiva funnit sin
dubbelgångare, men som, oaktadt alla likheter dem
emellan, är mera naiv än Schumann, om ock tillika mera
ensidig. Liksom den ur Jupiters hufvud framsprungna
Minerva stod C. fullrustad strax vid början af sin
bana. I hans konstnärliga utveckling kunna knappt
några stadier skönjas, ej heller spår af främmande
inflytelser, om icke i de första kompositionerna något
intryck från Hummel. Konsekvent tematiskt arbete var
icke C:s sak, och i sonatformen, som företrädesvis
kräfver ett sådant, lyckades han mindre. Däremot
utförde han med konstnärlig fulländning sådana smärre
genretaflor, hvilka under namn af ballad, preludium,
etyd, impromptu o. s. v. mer eller mindre närma sig
den enkla visans eller rondots form. Nocturnen tog han
upp från Field, scherzot från Beethoven, men på båda
dessa slag af tondikter tryckte han sin egendomliga
stämpel. Melankoliskt drömmeri, martialisk dådlust,
aristokratisk finkänslighet, patetisk smärta,
kokett nyckfullhet, religiös innerlighet - alla
dessa stämningar tala ömsevis ur hans musik, och
de motsvara äfven de nationella grundegenskaperna
hos hans landsmän, hvilka särskildt genom C. fått
sina folkdansar, masurkan och polonäsen, upplyfta
till konstverkets
ideala höjd. Detsamma gäller ock om hans behandling
af valsen. Hans enda vokalverk är en samling af 17
polska visor.

I synnerhet i rytm, harmoni och dekorativt figurverk
riktade C. musiken med nya upptäckter. Pianot
- detta företrädesvis romantiska instrument,
med sin aningsfullt förklingande ton -
utgör medelpunkten i alla hans kompositioner,
äfven dem, i hvilka han kallat orkestern (op. 2,
11, 13, 14, 21 och 22) eller stråkinstrumenten
(op. 3, 8 och 65) eller människorösten (op. 74)
till hjälp. C. är pianisten par préférence, ett
förkroppsligande af detta tonverktygs djupaste
hemligheter och epokgörande äfven i afseende på
dess spelteknik; endast på pianot ega dessutom
hans sfäriska ackordförbindelser och hans bisarra
modulationer - hvilka stundom tyckas bjuda spetsen
åt allt hvad harmoniläran före honom ansett heligt -
sitt berättigande. Af sina lärjungar fordrade han
i främsta rummet ett fint anslag, därnäst fingrarnas
inbördes oafhängighet samt ett väl accentueradt och
bundet föredrag. För dem, som tro sig medelst ett
öfverdrifvet tempo rubato intränga i hemligheten
af C:s spel, kan det vara intressant att erfara,
det han själf medgaf endast högra handen ett dylikt
tempo, under det den vänstra i allmänhet höll
likformig takt. "Vänstra handen"
- sade han - "skall vara liksom en kapellmästare;
ej ett ögonblick får den blifva osäker och
vacklande". - Tematisk förteckning öfver C:s verk
utgafs af Breitkopf & Härtel 1852 (ny uppl. 1888).

Litt.: Liszt, "Frédéric Chopin" (1852; 4:e
uppl. 1890), La Mara (pseud. för Marie Lipsius),
"Musikalische studienköpfe" (2:a uppl. 1873),
Karasowski, "Friedrich Chopin, sein leben, seine
werke und briefe" (1877; med sina förtjänster
vanställes detta verk af godtyckligheter, såsom då
förf. i fadd poetisk ton omskrifver C:s spirituella
bref), Niecks, "Fr. Chopin as a man and musician"
(1888), G. Schjelderup, "Chopin som kvindernes
psycholog" (i Nord. tidskr. 1900), Kleczinski,
"Chopins grössere werke" (1898), polacken Hösicks
C.-biografi (1903 ff.), som bringat nytt om bl. a. C:s
ungdom och tidiga förtrogenhet med polska folkmusiken,
vidare den af Karlowicz utgifna samlingen af bref
från och till C, (1904) och Leichentritt, "Frédéric
Chopin" (1905; i saml. "Berühmte musiker").
A. L.*

Chopine [Jåpi’n], fr. (af ty. schoppen. sejdel, stort
glas), ett i Frankrike förr brukligt våtvarumått,
i Paris = 0,465 liter. Numera betecknar ordet 1/2
liter.

Choquet [5åka], L. V., fransk
författarinna. Se Ackermann.

Chor [kor]. Se Kor och Kör.

Choræus, Mikael, skald, f. 15 mars 1774 i Vörå socken
i Österbotten, där fadern då var pastorsadjunkt. Efter
dennes död, 1790, antog sig en släkting,
domprosten J. M. Fant i Västerås, den fullkomligt
medellöse gossen samt bekostade hans skolgång i
Västerås gymnasium och hans universitetsstudier i
Uppsala. Efter att där 1797 hafva promoverats till
filos. doktor, återvände C. till Finland, där han fått
kondition i Jakobstad, som var hans vistelseort till
1799, då han under Porthan blef docent i vältaligheten
vid Åbo akademi. Under denna tid utbildade han
sin poetiska förmåga - närmast under inflytande af
Franzén, som 1798 började publicera dikter af honom i
"Åbo tidningar". Året

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbe/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free