- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
437-438

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cleve, Zakarias Joakim, finsk universitetslärare - Cleve, Per Teodor, kemist - Cleveit - Cleveland, 1.Ett för sina stora järnmalmslager kändt område i Yorkshire i England

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

universitetslärare, f. 1820 i Rantasalmi socken i Kuopio
län, blef student 1838, docent i filosofi 1848
samt professor i pedagogik och didaktik 1862. Som
pedagogikens främste representant deltog C. verksamt
i arbetet för det finska undervisningsväsendets
ombildning. Bl. a. redigerade han "Förslag och
betänkande rörande organisation af elementarläroverken
i Finland" (1866), som legat till grund för senare
reformer i den finska skolan. Såsom representant
för Kuopio stifts skollärare deltog han på ett
framstående sätt i prästeståndets öfverläggningar
vid landtdagarna 1872, 1877-78 och 1882. 1854
utgaf han ett Försök till lärobok i psykologi, som
begagnades vid undervisningen i Finlands skolor,
och 1861 Skolan. Pedagogiskt utkast med hänsigt till
bestående förhållanden i Skandinavien, Tyskland och
Schweitz
. Hans förnämsta verk är Grunddrag till
skolpedagogik
(1884), ett förtjänstfullt arbete,
som dock lider af ett öfverdrifvet framhäfvande af
den formella bildningens betydelse. C. tog afsked från
professuren 1882 och afled i Vederlaks socken år 1900.
E. G. P.*

illustration placeholder

Cleve, Per Teodor, kemist, geolog, botanist och
oceanograf, f. 10 febr. 1840 i Stockholm, blef 1858
student i Uppsala, 1863 filos. doktor, s. å. docent
i kemi, 1870 adjunkt vid teknologiska institutet
i Stockholm och 1874 professor i kemi vid Uppsala
universitet. 1905 tog han afsked
från denna professur och dog 18 juni s. å. i
Uppsala. C. blef 1871 medlem af Vetenskapsakademien,
1875 af Vetenskapssocieteten i Uppsala, 1880 af
danska och 1892 af norska videnskabsselskabet samt
1882 af Fysiografiska sällskapet i Lund. Han blef
hedersledamot af Royal microscopical society 1879,
af Chemical society 1883 och af Royal institution
i London 1904. Han erhöll 1894 af Royal society
Davy-medaljen och kreerades 1891 till juris
hedersdoktor i Glasgow. Han var 1900-05 ordförande i
Vetenskapsakademiens nobelkommitté för kemi. C. utgaf
ett större antal viktiga arbeten, som falla inom olika
vetenskaper. Inom kemien utförde han undersökningar
öfver ammoniakaliska krom- och platinaföreningar
och öfver naftalinderivat, offentliggjorda
i Vet. akad:s och Vetenskapssocietetens i
Uppsala publikationer. C:s forskningsresultat
angående naftalinderivaten blefvo af grundläggande
betydelse för kännedomen om en del tjärfärgämnen,
som sedan funnit användning i en blomstrande
industri. Mest betydande äro hans många och
omfattande undersökningar öfver de s. k. sällsynta
jordarterna, särskildt yttrium, erbium, lantan, didym,
samarium och torium. Den ytterst sällsynta, nyss förut
af L. F. Nilson upptäckta metallen skandium undersökte
han 1880 och påvisade dess identitet med det af
Mendelejev förutsagda elementet ekabor. Därjämte
upptäckte han de ännu ofullständigt isolerade
metallerna holmium och tulium (se d. o.). Efter
honom uppkallade A. E. Nordenskiöld mineralet cleveit
(se d. o.). C:s arbeten inom detta område ha fortsatts
af många lärjungar. Den kemiska undervisningen har
han främjat genom flera läroböcker: Lärobok i kemi
(3 bd, 1872-75; ny uppl. af bd l, 1877, och af bd 2,
1888), Kort lärobok i oorganisk och organisk kemi för
begynnare
(1874; 4:e omarb. uppl., "Lärobok i kemiens
grunder", 1899), Qvalitativ kemisk analys (1885; 3:e
uppl. 1900). I samlingsverket "Ur vår tids forskning"
offentliggjorde han de två afhandlingarna Om stenkol
(1872; 2:a uppl. 1874) och Om korallerna (1873). Han
författade äfven en mängd uppsatser i "Nordisk
familjebok" (bd 1-20, 1875-99), i Wurtz’ kemiska
lexikon och Frémys kemiska encyklopedi, utarbetade
ett Kemiskt handlexikon (1883), minnesskriften Carl
Vilhelm Scheele
(1886) m. m.

I geologiskt syfte företog C. 1868-69 som
letterstedtsk stipendiat en resa till Nord-Amerika
och Västindien, och han upprättade en geologisk
karta öfver de nordöstra Antillerna, hvilkas
geologi han beskref i uppsatsen On the geology of the
northeastern West India islands
(1872, i Vet. akad:s
handl.). Redan under studenttiden egnade sig C. ifrigt
åt studiet af sötvattensalgerna, utgaf uppsatser och
monografier öfver desmidiacéerna, zygnemacéerna och
i synnerhet öfver diatomacéerna. Genom mikroskopisk
undersökning af de fossila diatomacéerna i nordtyska,
danska, finska och svenska aflagringar skapade
han en metod för afgörande af de postglaciala
aflagringarnas natur och ålder. Studiet af
de pelagiska diatomacéerna förde honom in på
oceanografiens område, och från 1893 sökte han genom
studiet af samtliga planktonorganismer erhålla metoder
att utreda cirkulationen i oceanerna. Resultaten af
dessa planktonforskningar finnas offentliggjorda
i ett stort antal publikationer: A trealise on
the phytoplankton
(Uppsala 1897), The seasonal
distribution of atlantic plankton organisms
(1901)
och Les variations annuelles de l’eau de surface
de l’ocean atlantique
(s. å., tills, med G. Ekman
och O. Pettersson) m. fl. Inseende behofvet af ett
planmässigt ordnande af studie- och examensväsendet
vid universiteten ingaf C. 1885 till filosofiska
fakulteten i Uppsala en skrifvelse, som gaf första
anledningen till de 1891 vidtagna förändringarna i
dessa hänseenden. Han skänkte en stipendiefond till
kemiska institutionen i Uppsala. Se vidare nekrolog
i Berichte d. deutschen chem. ges. 1905. (H. E.)

Cleveit, miner., ett af A. E. Nordenskiöld
efter P. T. Cleve uppkalladt, sällsynt, i norska
fältspatbrott förekommande, i svarta oktaedrar
kristalliserande mineral, som hufvudsakligen består af
uranoxid-oxidul, torjord, cer- och ytterjordar samt
blyoxid, således uranpecherz, hvars fyrvärdiga uran
till stor del ersatts af andra ämnen. Vid upphettning
eller lösning i syror afger mineralet en gas, som
först antogs vara kväfgas, men 1895 befanns vara det
i solatmosfären länge kända, men i terrestra ämnen
förut icke funna grundämnet helium. P. T. C.*

Cleveland [klī’vlənd]. 1. Ett för sina stora
järnmalmslager kändt område i Yorkshire i
England. Förr berömdt äfven för sina bruna hästar
(Clevelands-hästar). Hufvudort är Middlesbrough. –
2. Största staden i nordamerikanska staten Ohio,
belägen vid Cuyahogaflodens och Ohiokanalens mynning i
Eriesjön, anlades 1796 af "Connecticut land society"
och erhöll sitt namn efter general Moses Cleveland,
som verkställde uppmätningen, samt blef stad 1836.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free