- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
491-492

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cœlestin - Cœlestinorden - Cœlestinus - Cœlesyrien - Coelho, Francisco Adolpho, portugisisk språkforskare - Cœlibat - Cœlin - Cœlius Sedulius - Coello, Alonso Sanchez, spansk figurmålare - Coello y Pacheo, Carlos, spansk dramatisk skriftställare - Cœlogenys - Cœloglossum - Cœlom - Cœloptychium - Cœlosperma - Cœmeterium - Coemtio - Coen, Jan Pieterszoon, en av det holländsk-ostindiska kompaniets grundläggare - Cœna - Cœnaculum - Cœna domini - Cœnobita - Cœnobita - Cœnograptus - Cœruleum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blå), Celestin, miner., ett himmelsblått
eller färglöst mineral, som kristalliserar
efter rombiska systemet och liknar baryt. Det
dekrepiterar i blåsrörslågan och smälter
till en mjölkhvit kula, under det lågan färgas
karminröd, strontiumlåga. Kemisk sammansättning:
SrO2 SO2, motsvarande 56,5 proc. strontian,
43,5 proc. svafvelsyra. Af cœlestin framställas
strontianpreparat, som, inblandade i fyrverkerisatser,
ge röd fyrverkerield. A. Hng.

Cœlestinorden [sel-]. Se Celestinorden.

Cœlestinus [sel-] l. Cælestinus, namn på
fem påfvar. Se Celestinus.

Cœlesyrien [sel-]. Se Celesyrien.

Coelho [kåe’lju], Francisco Adolpho, portugisisk
språkforskare, f. 1847 i Coimbra, sedan 1878 professor
i romansk språkforskning och pedagogik vid högskolan
i Lissabon och därjämte sedan 1884 rektor vid en
högre borgarskola därstädes, har vetenskapligt
behandlat Portugals språk, etnografi, folklore
o. s. v. Till hans viktigare arbeten höra Quest&#333;es
da lingua portugueza
(1874), Noç&#333;es de glottologia
geral e especial portugueza
(1881; 2:a uppl. 1888),
Os dialectos romanicos ou neo-latinos na Africa,
Asia e America
(1880-82) och en framstående ordbok,
Diccionario manual etymologico da lingua portugueza
(1890). C. har ombesörjt den första samlingen af
portugisiska folksagor, "Contos populares portuguezes"
(1879).

Cœlibat [sel-], ogift stånd. Se Celibat.

Cœlin [selin], Cœruleum, Bleu céleste, kem. tekn.,
blå akvarell- och oljefärg, som utgöres af
koboltstannat, blandad med gips och tennoxid. Färgen
bibehåller sin himmelsblå färgton äfven i konstgjord
belysning. P. T. C.*

Cœlius Sedulius [selius]. Se Sedulius.

Coello [kåe’ljå], Alonso Sanchez, spansk figurmålare,
f. i Benifayo nära Valencia i början af 1500-talet
(1515?), d. 1590 i Madrid, var i Madrid lärjunge
till nederländaren Antonis Mor och räknas till
Madridskolan på grund af sin ställning vid Filip
II:s hof (han var konungens gunstling). Af hans
altartaflor finnas några i Madrids museum, hvilka
dock ej visa honom på höjden af hans konst. Sitt
rykte förvärfvade han genom sina porträtt, som
ibland gått under Antonis Mors namn, hvilket
antyder deras stilfulla teckning och psykologiska
skärpa. De äro nu mera sällsynta. Ett bland de
vackraste i Madrids museum är Infantinnan Isabellas
porträtt. Filip II:s ser man i Berlins museum.
C. R. N. (O. G-g.)

Coello y Pacheco [kåe’ljå i patje’kå], Carlos,
spansk dramatisk skriftställare, f. 1850, d. 1888,
var en originell författare, hvars alster präglas af
skarp satir och godmodig humor, ej utan ett drag af
melankoli. Af hans sceniska arbeten äro att nämna La
mujer propia
(1873, ett historiskt drama från Filip
II:s tid), La pena ne gra, El alma en un hilo,
Roque Guinart
(med ämne från Cervantes) samt El
principe Hamlet
(en bearbetning på kastlljansk vers
af Shaksperes Hamlet), vidare 3 zarzuelas: La monja
Alférez, Antaño y Ogoño
och Las mujeres que matan
(1886), en diktsamling till drottning Mercedes’ minne,
Siemprevivas, samt den humoristiska prosasamlingen
Cuentos inverosimiles. I dagspressen finnas under
pseud. "El maestro Estokrate" många prof på C:s
satiriska penna. Ad. H-n.

Cœlococcus [sel-] WendL, bot., släkte af höga
palmer, hvars 3 arter växa i västliga Polynesien. De
äpplestora, stenhårda fröna, australiska
elfenbensnötter
, lämna ett värdefullt material till
knappar och andra svarfvade föremål och utgöra en
viktig handelsartikel. G. L-m.

Cœlogenys [sel-], zool. Se Pakasläktet.

Cœloglossum [sel-], bot. Se Habenaria.

Cœlom [sel-; af grek. koilos, ihålig], kroppshåla.

Cœloptychium Goldf. (af grek. koilos, ihålig,
och ptychion, sammanslagen bok), paleont., ett till
underordningen Dictyonina bland de hexactinellida
spongierna hörande, under yngre senontiden
lefvande spongiesläkte af paraplyliknande
form. Westfalens af C. karakteriserade krita
motsvaras till tiden af Sveriges mammillatuskrita.
A. Hng.

Cœlospermæ [sel-], bot. Se Umbelliferæ.

Cœmeterium [sem-], lat. (af grek. koimeterion, sof-
l. hviloplats), begrafningsplats, kyrkogård (särskildt
om begrafningsplatserna i Roms katakomber).

Coemtio (lat.), jur. Se Koemtion.

Coen [kön], Jan Pieterszoon, en af det
holländsk-ostindiska kolonialväldets grundläggare,
f. 1587 i Hoorn, var sedan 1607 i holländska
kompaniets tjänst, blef 1613 medlem af indiska
rådet och kort därefter generaldirektör för hela
handeln, hvilken han bragte ur dess förutvarande
lägervall. 1617 utnämndes han till generalguvernör
öfver holländska besittningarna och satte som sitt
mål att vinna Java för kompaniet, trots engelsmän och
javaner. Efter en oafgjord sjöstrid i närheten af
ett af honom på Java, midt emot Djakatra, anlagdt
fäste lyckades det honom en tid efteråt, 1619,
att intaga och förstöra Djakatra, på hvars plats
han anlade Batavia. 1623 afgick han från sin post
och återvände till Holland, men 1627 blef han åter
generalguvernör och försvarade sig kraftigt mot
Bantam och fursten af Mataram, östra Javas mäktige
härskare. Under dennes belägring af Batavia dog C. i
kolera 20 sept. 1629, kort innan fienderna nödgades
i fullständig upplösning draga sig tillbaka. Statyer
af C. hafva rests i Batavia och Hoorn.

Cœna [sena], lat., romarnas förnämsta måltid. Den
intogs mot aftonen.

Cœnaculum [sen-], lat., cenakel, matsal; öfre
våningen; anspråkslös bostad, vindsrum, vindskupa.

Cœna domini (lat.), Herrans nattvard. -
1. (Cœna dominica) Skärtorsdagen, såsom
åminnelsedag af nattvardens instiftelse. -
2. Skärtorsdagsbullan. Enligt gammalt bruk lystes
på bestämda dagar bann öfver sådana, som visade
kyrkan olydnad. Oftast användes skärtorsdagen
härtill. Särskildt blefvo i medeltiden bann öfver
kättare afkunnade denna dag. Nikolaus II förenade
1280 de olika bannbullorna till ett helt. Denna
"processus" påökades framför allt genom 15:e årh:s
reformatoriska rörelser och Luthers uppträdande;
den upplästes ända till Klemens XIV:s tid (1770)
högtidligen hvarje år i Peterskyrkan i Rom och gick
under namnet Bulla cœnæ. I sin senaste gestalt
börjar den med exkommunikation af alla uppräknade
kättare, hvarpå följer bann öfver en del andra
förbrytelser. Bullan upphäfdes formellt först genom
Pius IX 1869. Hj. H-t.

Cœnobita [sen-], zool. Se Diogeneskräftor.

Cœnograptus [sen-] Hall, paleont. Se
Graptoliter.

Cœruleum [seru’-]. Se Cœlin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:34 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free