Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 635-636 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Conditio - Conditionnel - Con dolcezza - Condom, fr. Se Kondong - Condom, arrondissemangshufvudstad i fr. depart.Gers - Condominium - Condor - Condorcet - Condottieri

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ditio sine qua non, "ett villkor, utan hvilket
icke" (en sak är möjlig), oeftergifligt villkor. -
Sub conditione, under förutsättning.

Conditionnel [kådisiånä’1], fr., språkv. Se
Konditionalis.

Con dolcezza [dåltj^tsa], it., mus., med
ljufhet, mildt. Jfr Dolce.

Condom [kåda’], fr. Se Kondong.

Condom
[kåda’], arrondissemangshufvudstad i franska
depart. Gers, vid Baïses och Gèles sammanflöde. 4,132
inv. (1901; som kommun 6,578). Ullspinnerier och
brännvinstillverkning. Ryktbar katedral. C. var förr
biskopssäte och hufvudort i landskapet Condomois,
som ungefär motsvarade de nuv. departementen Landes
och Lot-et-Garonne.

Condominium (lat., af con, cum, med, och dominium,
egendom), medeganderätt, gemensam egendom.

Condor,
sydamerikanskt guldmynt, = 10 pesos, motsvarar i
Chile 34 kr., i Columbia 36 kr.


Condorcet [kådårsa], Marie Jean Antoine Nicolas
Garitat, markis de C., fransk matematiker,
filosof och revolutionsman, f. 1743 i Ribemont,
nära S:t Quentin, tillhörde en gammal adlig ätt,
som bar namn efter slottet C. i Dauphiné. Vid
tjugotvå års ålder framträdde han med en Essai sur
le calcul integral, hvilken 1769 banade honom väg
till vetenskapsakademien, där han 1777 blef ständig
sekreterare. S. å. vann han akademiens i Berlin
pris för sin teori om kometerna, och genom Essai
sur l’application de l’analyse d la probabilité
des décisions rendues à la pluralité des voix
(1785) intog han en betydelsefull plats inom
sannolikhetsräkningens vetenskap. Han kallades till
ledamot af flera utländska lärda samfund, bl. a. af
Vet. soc. i Uppsala (1788), och invaldes 1782 i
franska akademien. Matematiken ensam kunde dock ej
gifva C:s lifliga sinne tillräcklig sysselsättning. En
outsäglig känsla af medlidande för de olycklige i
samhället och ett okufligt begär att gagna drogo
honom in på vitterhetens och filosofiens fält. Han
hedrades med de store samtida skriftställarnas
vänskap och blef en verksam missionär för deras
politiska och religiösa läror. Under Turgots ögon
skref C. 1775 Lettre d’un laboureur de Picardie à
M. N*** (Necker), hvari han angrep inrikestullen
på spannmål. Hans kristendomsfientliga Lettre d’un
théologien etc. (1774) tillskrefs Voltaire. På
d’Alemberts uppmaning blef han en ifrig medarbetare i
"Encyklopedien". Amerikanerna i sin oafhängighetskamp,
liksom ifrarna för negerslafvarnas befrielse, kunde
räkna på understöd af hans fina penna. 1789 års
revolution hälsade han med hänförelse. Genom sin
politiska tidning "Feuille villageoise" vann han
stort inflytande, fick plats i Paris’ kommunalråd
och 1791 i lagstiftande församlingen, där han
var president i febr. 1792, och sistnämnda år i
konventet. Lagstiftande församlingens proklamation
till Europas makter vid det hotande krigsutbrottet
samt kungörelsen för
Frankrike och Europa om konungadömets afskaffande flöto ur
C:s penna. Vanligen röstade han med girondisterna. På
deras anmodan författade han ock i början af 1793
ett förslag till republikansk författning. Men
gironden gick under (juni 1793), och förslaget föll. I
okt. 1793 föll äfven C., som till följd af sin bittra
kritik öfver bergpartiets framfart anklagades för
förräderi mot republiken. Han förklarades fågelfri,
men fick en fristad hos madame Vernet, änka efter
bildhuggaren J. F. Vernet, i Paris. Där trodde han sig
likväl upptäckt, och för att icke kompromettera sin
värdinna smög han sig utan hennes vetskap bort samt
höll sig i tre dygn gömd bland snåren och stenbrotten
vid byn Clamart. På kvällen 27 mars 1794 drefs han af
hungern in i byn, men blef såsom misstänkt häktad och
förd till Bourg-la-Reine samt under natten hållen
i en fuktig fängelsehåla. Där fanns han morgonen
29 s. m. död (ovisst är, om han beröfvade sig lif
vet med gift eller dog af svält och utmattning). -
1786 äktade C. marskalk de Grouchys syster Sophie
(f. 1764, d. 1822), en af sin tids skönaste kvinnor,
som likaledes uppträdde på det litterära området,
bl. a. med en öfversättning af A. Smiths "Theory of
moral sentiments".

Utom ofvannämnda arbeten och flera matematiska
uppsatser i akademiska handlingar författade
C. bl. a. Éloges des académiciens morts avant 1699
(1773), Vie de Turgot (1786), Vie de Voltaire
(1787) och det stora verket Esquisse d’un tableau
historique des progrès de l’esprit humain (1794,
skrifvet i madame Vernets hem), i hvilket han
framställde sin världsåskådning. Grundtanken i hans
filosofiska system är, att människan har förmåga
af oändlig fullkomning. Genom utveckling af denna
förmåga skulle det blifva slut på det mänskliga
eländet, hvilket C. tillskref en prästernas och
furstarnas sammansvärjning mot folken. Under
det utvecklingsskede, som 1789 års revolution
inledde (C. indelar världshistorien före 1789 i
nio perioder), skall olikheten emellan folken och
klasserna upphäfvas och människonaturen fullkomligas
i oändlighet med afseende på såväl hufvudets och
hjärtats som själfva kroppens egenskaper. Men den
jämlikhet, som komma skall, är ej absolut, utan en
jämlikhet i frihet och rättigheter. Folk och enskilda
äro hvarandras jämlikar, om de äro lika fria, och
alla sträfva till jämlikhet, emedan de sträfva till
frihet. Detta arbete, författadt vid trappstegen
till schavotten, andas den innerligaste förtröstan på
framtiden, men tillika förakt för all filosofi, som
icke stödjer världsåskådningen på rent mekaniska och
sensualistiska grundvalar, och hat till all religion,
i synnerhet den kristna, samt till monarkien. C:s
Œuvres complètes utgåfvos af Garat och Cabanis
(21 bd, 1804) samt af C:s måg general O’Connor och
Arago (12 bd, 1847-49; med en af Arago författad
lefnadsteckning). C:s korrespondens med Turgot 1770
-79 utgafs 1883 af Henry. Jfr Robinet, "C., sa vie
et son œuvre" (1893). J. Th. W.

Condottieri (it., sing. condottiere, af condotta,
ledning, värfvad trupp) kallades anförarna för
de besoldade trupper, som under 14:e och 15:e
årh. ströfvade omkring i Italien och togo tjänst hos
den, som betalade bäst. De voro mycket anlitade af
de italienska städerna, som hellre utgåfvo penningar
än läto sina välmående borgare släppa till eget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>