Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 679-680 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Contumacia - Contusus - Conularia - Conurus carolinensis - Conus - Convallamarin - Convallaria - Conway. Stad i engelska grefsk. Carnarvon - Conway, sir William Martin, engelsk konstskriftställare - Convention nationale - Conventus - Conwentz

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Contumacia (lat.), tredska, halsstarrighet; jur.,
försummelse i afseende på något, som blifvit af en
domstol ålagdt, t. ex. inställelse inför rätta. Om
en anklagad ej inställt sig inom en förelagd termin,
kan han under vissa omständigheter dömas
frånvarande, hvilket kallas att dömas in contumaciam
eller contumaciter. – Contumaciedom,
jur. Se Tredskodom.

Contusus (lat.), sönderstött. På recept förkortadt
till cont.

Conularia, paleont., ett i de paleozoiska
formationerna förekommande pteropodsläkte, hvars skal har
formen af en fyrsidig pyramid med invikna kanter.
Ytan har vanligen en särdeles prydlig skulptur.
Flera arter hafva träffats i Sveriges undersiluriska
lager, men äro alla tämligen sällsynta.
G. L.*

Conurus carolinensis, zool., karolinaperikitten
l. karolinapapegojan. Se Papegojor.

Cornus (lat.), kägla; bot., kotte; zool.,
kägelsnäcksläktet.

Convallamarin (Konvallamarin), farm. Se
Convallaria.

Convallaria L., Konvalje, bot., växtsläkte af
fam. Liliaceæ. I Skandinavien växer 1 art, C.
majalis, den allmänt omtyckta liljekonvaljen,
hvars rent hvita blomklockor sprida en ljuf doft i lunderna, strax efter det dessa
iklädt sig sin vårskrud. De röda bären äro giftiga. Ordet liljekonvalje är bildadt
af växtens gamla botaniska namn Lilium convallium ("dalarnas lilja").
Liljekonvaljen låter lätt drifva sig till blomning. Den odlas i ganska stor skala, och
"konvaljegroddar" (till drifning lämpliga rotstockar) äro en för blomsterodlare viktig
handelsvara. Ehuru vårt land erbjuder gynnsamma odlingsmöjligheter för liljekonvaljer,
importeras ännu de flesta, som drifvas här, från
Tyskland, i synnerhet från Hamburg och Lybeck.
Genom att i kylmagasin förvara rotstockarna i fruset
tillstånd, kan man hindra dem från att utveckla
sina blad och blommor, förrän temperaturen åter
höjes, och om de efter hand intagas i växthus till
drifning, kan man erhålla blommor året om. I
kylrum förvarade rotstockar gå i handel under namn
af iskonvaljer.

Convallaria majalis.

– Till C. föres ofta släktet
Polygonatum, som i Sverige är representeradt af 3
arter, af hvilka P. officinale All. (C. Polygonatum
L., getrams) är den vanligaste. Den har
rörformiga, grönhvita blommor från bladig stjälk och
svartblå bär samt växer på berg och backar; dess
rotstock med ärr efter föregående års stjälkar benämnes
Salomos sigill.
P. M. L. (G. L-m. C. G. D.)

Den vanliga liljekonvaljen har något pröfvats som
läkemedel (herba Convallaria, blommande stänglar)
vid hjärtlidande m. m. Drogen innehåller en kväfvefri,
i vatten löslig glykosid, konvallamarin, som
på hjärtat utöfvar samma verkan som digitalin. Se
Digitalis.
C. G. S.

Conway [kånwei]. 1. (Aberconway) Stad
i engelska grefsk. Carnarvon (Wales), 2 km. ofvan
mynningen af floden C., öfver hvilken äro byggda
Stephensons järnvägsrörbro, lik den öfver Menaisundet,
endast 12 m. kortare, samt Telfords vackra
kedjehängbro. 4,681 inv. (1901). C. är omgifvet af
en gammal tornprydd ringmur och har storartade
ruiner af en af Edvard I 1284 uppförd stark borg.
– 2. Stad i nordamerikanska staten New
Hampshire, s. om Mount Washington, i Sacos natursköna
dal. Omkr. 2,000 inv.

Conway [kånwei], sir William Martin,
engelsk konstskriftställare och forskningsresande, f.
12 apr. 1856 i Rochester, studerade i Cambridge
och var 1885-88 lärare i konsthistoria vid
University college i Liverpool. 1889 företog han en
forskningsresa i Egypten, Syrien, Mindre Asien och
Grekland, 1892 utforskade han Karakorambergen
och besteg därunder Pioneer peak (7,010 m.), den
högsta bergstopp, som dittills bestigits. 1896 och
1897 undersökte han de inre delarna af Spetsbergen,
och under en resa genom Anderna besteg han 1898
Illimani och Aconcagua. Efter återkomsten blef
han 1901 "professor of fine arts" i Cambridge. C.
har utgifvit en mängd konsthistoriska arbeten, bland
hvilka må nämnas The woodcutters of the Netherlands
in the fifteenth century (1884), Early flemish
artists (1887), The dawn of art in the ancient world
(1891), The domain of art (1902), Early tuscan
artists (s. å.) och Great masters (1904). Han har
dessutom beskrifvit sina och andras forskningsresor
i flera arbeten, Climbing and exploration in the
Karakoram-Himalayas (3 bd, 1894), The first crossing
of Spitzbergen (1897), With ski and sledge over
arctic glaciers (1898), Bolivian Andes (1901),
Aconcagua and Tierra del Fuego (1902), The Alps
(1904) och Early dutch and english voyages to
Spitzbergen (s. å.) m. fl.

Convention nationale [kåvasiå nasiånal], fr.,
nationalkonventet. Se Frankrike, historia.

Conventus (lat.). Se Konvent.

Conwentz, Hugo Wilhelm, tysk naturforskare,
f. 20 jan. 1855 i Danzig, blef filos. doktor
i Breslau 1876, var assistent vid botaniska
trädgården därstädes 1876-79 och är sedan 1880
föreståndare (från 1890 med titel professor) för
västpreussiska provinsmuseet i Danzig, som genom hans
bemödanden blifvit ett af de i sitt slag bästa i
Tyskland, hvarjämte de af honom utgifna intressanta
årsberättelserna i väsentlig mån bidragit till höjandet af
intresset för naturforskningen inom provinsen. C. har
gjort sig bekant genom många värdefulla vetenskapliga
arbeten, hvarjämte han genom skrifter och
föredrag – äfven i Sverige – utvecklat en energisk
verksamhet för naturskyddsfrågan, d. v. s.
frågan om att undan kulturens ödeläggande inflytande
rädda delar af det ursprungliga landskapet,
växter, djur, intressanta geologiska bildningar o. s. v.
– Af C:s botaniska arbeten må nämnas Die eibe
in Westpreussen (1892) och Beobachtungen über
seltene waldbäume in Westpreussen (1895). På det
paleobotaniska området har han publicerat flera
uppsatser om fossilt trä samt de utmärkta, för
kännedomen om bärnstenen (se Bärnsten, sp. 852)
och dess flora viktiga arbetena Die angiospermen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>