- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
687-688

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cooper, engelska miniatyrmålare - Cooper engelsk adelssläkt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

återvändt till England. I nationalmuseum finnes af hans
hand ett ovalt miniatyrporträtt å elfenben af Gustaf
II Adolf
, i riksbanken en miniatyrbild, äfven å
elfenben, af M. G. De la Gardie såsom ung. Jfr
Aug. Hahr, "D. v. Krafft", s. 2.

2. Samuel C., den föregåendes yngre bror
och den berömdare af de två, f. 1609, d. 1672,
var likaledes elev af Hoskins samt i många år
bosatt i Frankrike och Holland, innan han, den
erkändt främste på sitt område ("miniatyrmåleriets
van Dyck"), under den engelska republikens tid
svingade sig upp till porträttören på modet, hvilken
i litet format, med något högt uppdrifven
karnation, men med orubblig träffsäkerhet och verkligt
konstnärlig hållning afbildade tidehvarfvets mest
framstående män: Cromwell, Fairfax, Milton m. fl.,
senare äfven Karl II, Monk, hertigen af Monmouth
m. fl. En uppgift af äldre svenska författare (t. ex.
den okritiske Boye) att C. på drottning Kristinas
tid skulle varit verksam i Stockholm, beror på en
förväxling med brodern.
O. G-g.

Cooper [ko’po], engelsk adelssläkt, som med sir
Anthony Ashley C. (C. 1) erhöll värdigheten earl
af Shaftesbury.
illustration placeholder

1. Sir Anthony Ashley C., lord Ashley,
1:e earl af Shaftesbury, engelsk statsman,
f. 1621 i Wimborne (Dorsetshire), d. 1683 i
Amsterdam. Ehuru omyndig, fick han redan 1640 säte i underhuset, men hans val till "långa parlamentet" s. å. blef ej godkändt. Vid inbördeskrigets utbrott tog han till en början parti för Karl I, men öfvergaf denne 1644 och deltog sedan till 1646 i kriget på parlamentets sida. 1653-59 var han i allmänhet en inflytelserik medlem af de olika parlamenten samt 1653-54 och 1659 äfven af statsrådet ("the
council of state"), från 1654 i ständig
opposition mot Cromwell. Han anslöt sig sedermera
(1659-60) verksamt till planerna på Stuartarnas
restauration, kom genast efter Karl II:s återkomst
högt i dennes gunst och blef 1661 peer med titeln
baron Ashley. S. å. utnämndes han till skattkammarkansler
och 1667 till medlem af finansstyrelsen,
hvars ledande man han inom kort faktiskt blef. Han
visade sig härvid som en ovanligt klarsynt
finanspolitiker och inlade äfven stora förtjänster om
kolonierna, sedan han 1663 jämte flera andra erhållit
den amerikanska kolonien Carolina i förläning; på
hans begäran uppsatte hans vän filosofen Locke 1669
åt denna koloni en ryktbar författning, som bl. a.
påbjöd full religionsfrihet. - Jämte sin dåvarande
bundsförvant Buckingham blef C. 1670 en af de fem
medlemmarna i den egendomliga ministär, som fick
namnet "kabalen" (se Cabalen). Då Karl II
af slöt Dover-fördraget med Ludvig XIV, lät han
emellertid kabalens protestantiske medlemmar
förhandla om och underteckna ett skenfördrag och dolde
på detta sätt för dem det äkta fördragets bestämmelse,
att konungen skulle verka för katolicismens
införande i England (1670-71). För det öfriga af
Dover-fördraget med hvad däraf följde, sålunda
äfven för kriget med Holland, bär emellertid
C. medansvaret, och - i enlighet med sin konsekventa
sträfvan för religionsfrihet - försvarade han äfven
indulgensförklaringen 1672, som dispenserade från
lagarna mot dissenters. Som belöning för dessa
tjänster utnämnde Karl II honom s. å. till earl
af Shaftesbury. Redan 1673 följde emellertid en
brytning med hofvet och C:s afsked från ställningen
som minister.

Med år 1674 började C. sin bana som en af de
djärfvaste och farligaste oppositionsledare
England känt. Han satte genast i gång en häftig
agitation mot den nye ledande ministern lord
Danbys högkyrkliga politik (se Osborne, Thomas)
och för en upplösning af det sedan 1660 bestående
parlamentet, härvid frikostigt understödd af franska
subsidier. Hofvet gjorde å sin sida allt för att
komma C. och hans vänner till lifs, uppsköt gång på
gång parlamentets sammanträden och förmådde i början
af 1677 öfverhuset att fängsla C. för ett förment
angrepp på konungens prerogativ; C. måste sedan
stanna som fånge i Towern till början af 1678. Men
därefter började hans glansperiod. Vid denna tid
utbröt en allmän skräck i England för en katolsk
sammansvärjning under ledning af konungens maka och
broder (den s. k. "popish plot"), och genom falska
vittnen blefvo en mängd personer dömda till döden
för delaktighet häri. C. gjorde allt för att hetsa
och egga vittnena och massorna (särskildt Londons
pöbel, som var hans förnämsta stöd), genomdref 1678
katolikernas uteslutande från parlamentet o. s. v. I
slutet af 1678 störtades Danby, i början af 1679
upplöstes parlamentet, och en stor seger följde för
det parti C. skapat och som nu började få namnet
whigs. Konungen närmade sig då skenbart oppositionen
och gjorde C. till president i det omorganiserade
statsrådet ("privy council"), men utan att ge honom
något verkligt inflytande. Å sin sida ändrade ej
heller C. hållning, utan anslöt sig t. o. m. till
planen att uppsätta Karls oäkta son hertigen af
Monmouth som tronföljare i st. f. konungens katolske
broder hertigen af York (sedermera Jakob II). Detta
ledde till parlamentets upplösning och C:s afsked
(1679), men dessförinnan hade C. fått den ytterligt
viktiga habeas-corpus-akten (se d. o.) antagen. Hans
våldsamhet var i ständigt tilltagande - särskildt höll
han London i jäsning -, men 1680 förkastade öfverhuset
definitivt förslaget om att utesluta hertigen af York
från tronföljden. De nya valen till underhuset 1681
utföllo visserligen ånyo till whigpartiets förmån,
men Karl hade nu fått subsidier från Frankrike och
blef därigenom oberoende af parlamentet, som ånyo
upplöstes. C:s hela makt störtade nu samman. Han
häktades i juli 1681; visserligen lyckades regeringen
ej få honom dömd för högförräderi, men genom en
våldsam omstöpning af städernas, särskildt Londons,
själfstyrelse (1682) beröfvade den honom hans sista
stöd. Liksom de öfrige whigledarna började han då
tänka på en väpnad resning, och han torde ej heller
ha varit okunnig om planen att mörda de kunglige
bröderna (den s. k. Rye-house-komplotten). Men
misstrodd af alla, äfven af sina partikamrater, sjuk
och öfvergifven, miste han modet och flydde i slutet
af 1682 till Holland, där han kort därefter dog,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free