- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
761-762

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Corsica - Corsicana - Corsini - Corso - Corssen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af sarasenerna, från hvilkas tid förmodligen de ännu
befintliga kusttornen härstamma. Det sönderföll
därefter småningom i en mängd mindre välden under
inhemska härskare, faktiskt oberoende af, ehuru till
namnet lydande under, kejsardömet. År 1002 reste
sig korsikanerna mot dessa småherrars förtryck och
grundlade i nordöstra delen ett slags representativ
författning under ledning af 15 ärftliga "caporali". I
s. v. funnos alltjämt små baroner, såsom herrarna
af Cinarca, Istria, della Rocca m. fl. Gregorius VII
gjorde 1077 anspråk på ön, hvilket förnyades af Urban
II, som 1098 öfverlämnade dess förvaltning åt biskop
Daimbert af Pisa och dennes efterträdare. Genova
gjorde dock Pisa besittningen stridig, och efter
att ha besegrat den pisanska flottan vid Molara
1284, eröfrade det C. bit för bit, allt under det
stormännen på ön togo parti än för den ene, än för den
andre. 1295 fick Aragonien påflig förläning på ön,
men Genova förstod att göra sin rätt gällande, och
1387 blef det fullständigt herre öfver ön. Ständiga
uppror, såsom Sampietros 1553-70, skakade dock
Genovas välde, och C. gick alltmer tillbaka, till
stor del genom regeringens förtryck. 1729 utbröt
ett allmänt uppror, som 1730 kufvades af kejsarens
trupper, men ånyo upplågade, hvarefter en deputation
korsikaner i Corte jan. 1735 "för evigt" lösslet sig
från Genova. Den tyske äfventyraren baron Theodor
von Neuhof, som med en skara stallbröder kom till
ön 1736, lyckades för en kort tid göra sig till
härskare. 1738 hjälpte Frankrike till att upprätta
lugnet, men nya uppror, särskildt lyckliga under
Pasquale Paolis (se d. o.) ledning, förmådde Genova,
som slutligen endast hade några kuststäder kvar, att
sälja C. till Frankrike genom traktaten i Compiègne
15 maj 1768. Retad genom C:s ihärdiga motstånd mot
de i början fåtalige fransmännen, sände Ludvig XV
dit en här på 30,000 man under marskalk de Vaux,
som fördref Paoli och pacificerade ön. Gerillakriget
varade dock till 1774, hvarefter en relativt lugn
period inträdde. Fransmännen regerade med mildhet, och
flera af öns främsta släkter, bland dem Bonaparte,
slöto sig till dem. Under revolutionen återkom
Paoli, som 1790 blef öns ståthållare. Han råkade
dock 1793 i tvist med nationalkonventet, hvarpå han
höjde upprorsfanan och med engelsk hjälp eröfrade
nästan hela ön. En deputation från invånarna beslöt
19 juni 1794 upprätta ett konungadöme C. under
Englands skydd. C. fick en efter mönstret af den
engelska bildad författning, med eget parlament
och en engelsman, Elliot, till vicekonung. Men det
franska partiet på ön vann under general Gentili allt
större anhang, och sedan en fransk expeditionskår
från Livorno 27 okt. s. å. landstigit på ön, sågo
engelsmännen sig nödsakade att aftåga. Från den tiden
har C. tillhört Frankrike. E. A-t.

Litt.: Jacobi, "Histoire générale de la Corse"
(2 bd, 1835), Gregorovius, "Corsica" (2 bd, 1854;
3:e uppl. 1878), Lear, "Journal of a landscape
painter in C." (1870), Joanne, "Géographie du
département de Corse" (1881), Black, "Itinerary
through C." (1888), Andrei, "À travers la Corse"
(1892), Girolami-Cordona, "Géographie générale de la
Corse" (1893), Torcioli-Conti, "Notre Corse" (1897),
Nentien. "Étude sur la constitution géologique de
la Corse" (1898), Caird, "The history of C." (1899),
och Colonna de Cesari Rocea. "Recherches
sur la Corse au moyen-âge, 1014-1174" (1905).

Corsicana [kåsikä’ne], stad i nordamerikanska staten
Texas. 9,313 inv. (1900). Katolsk akademi. Handel
med bomull och spannmål.

Corsini, en florentinsk patricisk släkt, hvilken
räknar sina anor ända från början af 1200-talet. 1731
fick en gren af ätten furstlig värdighet. Bland
släktens historiskt bekanta medlemmar äro
följande de namnkunnigaste. 1. Lorenzo C., påfve
1730-40 under namnet Klemens XII (se d. o.). -
2. Neri C., den föregåendes brorson, diplomat,
deltog, som storhertigen Cosmo III:s sändebud, i
underhandlingarna rörande den eventuella arfsföljden
i Toscana efter mediceiska husets utslocknande och
blef sedermera kardinal samt påflig minister. Död
1770. - 3. Tommaso, furste af C., statsman,
f. 1767, var 1809-14 och 1848-49 romersk senator,
1848 medlem af provisoriska regeringen i Rom och
1851 af påfliga finansrådet. Död 1856. - 4. Neri C.,
markis af Lajatico, den föregåendes broder, statsman,
f. 1771, var 1795-98 toskanskt sändebud i Paris
(under direktorialregeringen), representerade
med stor skicklighet Toscana vid kongressen i
Wien (1814-15) samt i Troppau 1820, blef sedan
understatssekreterare och 1844 förste minister i
Toscana. Död 1845. - 5. Andrea, furste af Casigliano,
son till C. 3, f. 1804, d. 1868, var 1849-56 toskansk
utrikesminister. - 6. Neri C., markis af Lajatico,
den förres broder, f. 1805, var sedan 1839 guvernör
i Livorno, blef 1847 storhertiglig minister och
tillstyrkte sin herre att medgifva en friare
författning, men visade sig ej vuxen de växande
oroligheterna och flydde efter utbrottet af 1848 års
revolution. Han dog 1859 i London som sändebud från
Toscanas provisoriska regering. - 7. Tommaso C., furst
C., furste af Sismano och hertig af Casigliano, den
föregåendes son, ättens nuvarande hufvudman, f. 1835,
har upprepade gånger varit Florens’ borgmästare och
är sedan 1882 medlem af italienska senaten.

Palazzo C., vid Via Lungara i Rom, innehåller ett
rikt bibliotek och dyrbara konstsamlingar. Jämte
dessa inköptes det 1884 af italienska staten. I detta
palats bodde drottning Kristina af Sverige under sin
vistelse i Rom, och där dog hon 1689.

Corso (it., af lat. cursus, lopp), kapplöpning;
rännarbana; den vid karnevalstiden brukliga promenaden
i vagn genom en stads hufvudgator. Särskildt
praktfull är anblicken af en corso torsdagen före
fastan äfvensom fettisdagen. Till följd af nämnda
användning bära flera gator i Italiens större städer
ifrågavarande namn. Corson i Rom sträcker sig, till en
längd af 2,450 m., i rät linje från Porta del popolo
nästan intill foten af Kapitolium.

Corssen, Wilhelm Paul, tysk språk- och fornforskare,
f. 20 jan. 1820 i Bremen, studerade 1840-44 i Berlin
under Böckh och Lachmann samt var därefter anställd
som lärare vid landsskolan i Pforta, tills han 1866
slog sig ned i Berlin, där han uteslutande sysselsatte
sig med litterära arbeten. Död 18 juni 1875. -
Det hufvudsakliga föremålet för C:s forskningar
utgjordes af de fornitaliska språken. För studiet
af dessa blefvo hans arbeten, i hvilka han med stor
framgång tillämpade den jämförande språkvetenskapens
metod och resultat, af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free