- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
1021-1022

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cyprianus, dansk trolldomsbok - Cypridina - Cypridinaskiffer - Cyprin - Cyprina - Cyprina-lera - Cyprinider - Cyprinodontidae - Cyprinoidei - Cyprinus - Cypriot - Cypripedium - Cypris - Cyprisk - Cypselidae - Cypselomorphae - Cypselus - Cyr - Cyrano de Bergerac - Cyrenaica - Cyrenaiska skolan - Cyrene

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

o. s. v. Boken, hvars innehåll sannolikt härrör
från medeltiden, har sitt namn efter kyrkofadern
Cyprianus, som, enligt hvad traditionen förmäler,
före sin omvändelse var en stor häxmästare. Den
spelade en stor roll i den danska allmogens
föreställningar, ansågs för en stor skatt och
fanns endast i handskrift, men blef 1771 första
gången tryckt i Malmö. L. Pio påvisade 1870,
att de hemlighetsfulla ord, som icke tidigare
kunde tydas, äro affattade i lönnskrift genom
omkastning af bokstafven Se H. F. Feilberg,
"Cyprianus" i "Aarbog f. dansk kultur-hist." (1891).
E. Ebg.

Cypridina M. Edw., zool. och paleont., ett släkte små
tvåskaliga krustaceer, ostrakoder. C. lefver i nutida
haf, men förekommer äfven i vissa paleozoiska lager,
t. ex. i Sveriges Klintagrupp. Det yngsta devoniska
lagret i vissa delar af Tyskland har efter detta
släkte fått namnet cypridinaskiffer.
G. L.*

Cypridinaskiffer. Se Cypridina.

Cyprin (af lat. cyprium, kopparvitriol), en af
kopparoxid vackert blåfärgad vesuvian från Sauland
i Telemarken i Norge. Se Vesuvian.

Cyprina, ett mollusksläkte. Jfr Cardium-lera
och Cyprina-lera.

Cyprina-lera, geol., en af moränbildningar betäckt
marin leraflagring, förekommande på några af de
västbaltiska öarna (Langeland, Ärö, Als) äfvensom i
Schleswig, på Rügen, i Weichseldalen m. fl. st. och
karakteriserad genom skal af Cyprina islandica och
andra Nordsjömollusker. Meningarna om huruvida leran
skulle anses vara af inter- eller preglacial ålder
hafva varit delade, men den förra åsikten synes
numera vara tämligen allmänt antagen.
A. G. N.

Cyprinider, Cyprinoidei, Karpfiskar, zool., en till
blåsmunnarnas ordning (Physostomi) hörande familj,
hvars medlemmar utmärka sig bl. a. därigenom att
huden är täckt af fjäll, att ryggen saknar fettfena
och att öfre munkanten helt och hållet bildas
af mellankäksbenen. För öfrigt är munnen liten,
käkarna vanligen tandlösa och ryggfenan belägen
ungefär på ryggens midt. De flesta karpfiskar
uppehålla sig i sötvatten, hvarest de lefva af
insektlarver och maskar, någon gång äfven af småfisk,
men till hufvudsaklig del af växter, som äro stadda
i upplösning. Största delen af Europas samt ett
betydligt antal af Asiens, Afrikas och Nord-Amerikas
sötvattensfiskar tillhöra denna familj, som inom
sig hyser åtskilliga rätt svårskilda arter. Vintern
tillbringa dessa fiskar, samlade i stora stim,
på djupt vatten. Med få undantag hafva de ett
hvitt, saftigt och välsmakande kött. Tämligen
anspråkslösa hvad födan beträffar, låta de lätt
göda sig och lämpa sig synnerligen väl för att
inplanteras i sjöar eller hållas i fiskdammar. De
viktigaste släktena äro: Cyprinus (karpsläktet),
Gobio (sandkryparsläktet), Leuciscus (mörtsläktet),
Phoxinus (elritssläktet), Tinca (sutarsläktet),
Abramis (braxensläktet), Aspius (aspsläktet), Pelecus
(skärbraxensläktet) och Cobitis (grönlingsläktet).
J. G. T.*

Cyprinodontidæ, zool. Se Tandkarpar.

Cyprinoidei, zool. Se Cyprinider.

Cyprinus, zool. Se Karpsläktet.

Cypriot, invånare på Cypern.

Cypripedium L., bot., växtsläkte af fam. Orchidaceæ,
utmärker sig i synnerhet genom förekomsten
af tvenne ståndarknappar (de allra flesta öfriga
orchideer hafva blott en) samt genom den uppblåsta,
skolika "läppen" (det största af kalkbladen). Den
enda svenska arten är C. calceolus L., guckuskon
(gökskon) eller toffelblomman, som har stora, vackra,
egendomligt bildade blommor. Den förekommer, ehuru
sällsynt, på något fuktiga och skuggiga ställen
i mellersta och nordliga Sverige, i synnerhet
i kalktrakter. Både det svenska och det latinska
namnet syftar på läppens form. Flera nordamerikanska
arter och hybrider odlas som prydnadsväxter.
Ldt. (G. L-m.)

Cypris, zool. Se Musselkräftor.

Cyprisk, hvad som tillhör eller har afseende på
Cypern.

Cypselidæ, zool. Se Seglarna.

Cypselomorphæ, zool. Se Skrikfåglar.

Cypselus. 1. Forngrekisk tyrann. Se Kypselos. -
2. Zool. Se Tornsvalesläktet.

Cyr, Saint [sä sir], kommun i franska
dep. Seine-et-Oise. Se Saint-Cyr.

Cyrano de Bergerac [siranå’ d9 bärj8ra’k]. Se
Bergerac.

Cyrenaica (grek. Κυρηναική), i forntiden ett rikt
bevattnadt, fruktbart landskap på norra kusten
af Afrika, mellan Stora Syrten och udden Ardanis
(nu Rās el-Milh), motsvarande det nuv. Barka
(se d. o.). I 7:e årh. f. Kr. slogo sig grekiska
kolonister af dorisk stam ned där, och invånare på
ön Thera grundade omkr. 630 under ledning af Battos
staden Cyrene, efter hvilken landskapet fått sitt
namn. Därjämte grundlades småningom i C. fyra andra
helleniska städer: Apollonia, Barka (Ptolemais),
Tancheira (Arsinoe) och Enesperidæ (Berenike),
hvarför landskapet senare fick namnet Pentapolis
("Femstaden"). Battos’ ättlingar härskade såsom
konungar, senare under persisk öfverhöghet. Omkr. 450
f. Kr. störtades konungadömet, men till följd
af inre strider ryckte snart enskilda tyranner
till sig makten. Landet slöt sig frivilligt till
Alexander den store, och efter hans död togs det i
besittning af Ptolemaios Lagi samt lydde sedermera
under Egypten. Sedan 117 f. Kr. bildade C. ett eget
konungarike under en yngre gren af Ptolemaiernas
släkt, tills Apion, naturlig son till Ptolemaios VII
Fyskon, 96 f. Kr. testamenterade det till romarna,
som i början förklarade C. fritt, men år 74 gjorde
det till provins och 67 sammanslogo det med Kreta
till ett ståthållarskap. Senare hemsöktes C. af
barbarer från Afrikas inre, hvarefter araberna i
7:e årh. e. Kr. fullbordade dess ödeläggelse. Jfr
Gottschick, "Geschichte der gründung und blüte des
hellenischen staates in C." (1858), och Haimann,
"Cirenaica" (2:a uppl. 1886).

Cyrenaiska skolan, rättare Kyrenaiska skolan (efter
staden Cyrene i Afrika), grekisk filosofskola,
stiftad af Aristippos (se d. o.). Dennes
förnämste efterföljare voro hans dotter Arete,
hennes son Aristippos d. y., Theodoros Atheos,
Hegesias Peisithanatos och Annikeris (se
dessa ord). Den epikureiska skolan kan anses
vara en fortsättning af den cyrenaiska, hvars
njutningslära den pånyttfödde i förfinad form.
S-e.

Cyrene (grek. Κυρήνη), hufvudstaden i landskapet
Cyrenaica (se d. o.), låg på högslätten, 80 stadier
(15 km.) från kusten och mellan två ansenliga höjder,
af hvilka den östra sannolikt uppbar C:s akropolis. På
nordöstra sluttningen af den västra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0551.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free