Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D - D.A. - Daa, dansk adelsätt - Daa, Ludvig Kristensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bärande. I de nordiska språken blef d-ljudet
ytterligare förstärkt därigenom, att det germanska
ljud ð (= eng. th i father), som uppkommit af
inljudande indoeurop. dh eller i vissa ställningar t
(se vidare T), öfvergick till d. Detta skedde tidigt
och i alla nordiska språk efter vissa konsonanter,
t. ex. fsv. fælde, brænde, isl. felldi, brenndi,
i fornsvenskan äfven efter öfriga konsonanter och
svagtonig vokal, t. ex. sent fsv. kvæfde, kallade (i
isl. ännu kvafði, kallaði), ändtligen i nysvenskan
äfven i alla öfriga ställningar, t. ex. fader
(ännu på 1600-talet ofta fadher, d. v. s. faðer),
bud (äldre budh). Därtill kom, att i fsv. ett d
insköts mellan ll eller nn och ett följande r, ett
inskott, som i nysv. dock bibehållits endast i ett
fåtal ord, t. ex. dundra (ty. donnern), andra jämte
annars, aldra, heldre jämte allra, hellre. I danskan
uppstod på 1300-talet d-ljud af äldre t efter vokal,
t. ex. æde, äta, ud, ut, men detta nya d har sedan
öfvergått till ð-ljud. Ett med tungspetsen mot hårda
gommen bildadt d-ljud har i svenskan och norskan
under nyare tid uppstått genom sammansmältning af
r och d, t. ex. värd (tecknadt rld i värld), en
sammansmältning, som emellertid uteblir i de nejder,
där r "skorras". - Å andra sidan har d- (och ð-)ljudet
i svenskan lidit åtskilliga förluster. Så har det
försvunnit (ehuruväl stafningen ännu ofta bibehåller
d) före t, t. ex. ondt, godt- öfvergått till t
mellan kort vokal och s, t. ex. gods, gudstjänst;
oftast assimilerats med l, t. ex. hålla (fsv. halda,
eng. hold), för... skull jämte skuld, bröllop jämte
brud, mellan jämte medel-stor o. d., ofta äfven
med n, t. ex. tusen (ty. tausend, eng. thousand),
smålänning (förr -länding), stanna (förr stadna).
Ad. N-n.
Såsom musikterm betecknar D andra tonen i den
diatoniska skalan (i romanska länder kallas tonen
dock re) samt är namn på nottecknet för denna ton.
Såsom symboliskt tecken nyttjas D bl. a. för att
beteckna det fjärde i ordningen, vid numrering
motsv. siffran 4. Om D i betyg se Betyg, sp. 177. - I
den internationella telegrafien betecknar D angeläget
(ty. dringend, fr. urgent), iltelegram. - På äldre
franska mynt betecknar D Lyon, på österrikiska Graz,
på preussiska (1817-48) Düsseldorf och på tyska
riksmynt München. - I algebran nyttjas d, liksom
bokstäfverna i alfabetets början, som tecken för
bekanta storheter. - Som romerskt taltecken är D =
500, ? = 5,000.
D nyttjas dessutom i åtskilliga förkortningar. På
romerska inskrifter är D (d) = Deus (Gud), divus
(gudomlig), förnamnet Decimus, decurio (se d. o.),
dominus (herre), doctor m. m., i juridiska arbeten
D = Digesta. Latinska förkortningar äro vidare d. =
datum, dies (dag, i bref), såsom kemiskt tecken D -
didym, på recept d. = da l. detur (gif l. må det
gifvas), på korrektur d., ? = deleatur (det skall
borttagas). - I musikaliska termförkortningar är d =
it. da, dal, från, destra (höger) eller lat. discantus
(diskant). - Framför namn betecknar D. det spanska
don l. det portug. dom. - Vidare är d. förkortning
för den (datum), i handels-böcker för debet, såsom
myntbeteckning för penny, pence (jfr Denar)
och äfven för dollar.
D. A. (lat.), förkortning för Divus Augustus. Jfr
Divus.
Daa [då], dansk adelsätt, framträdde första gången i
midten af 1300-talet, ursprungligen i
Sönder-Jylland, och kom hundra år senare till
konungariket. Till ätten hörde Klaus D. (f. 1579,
d. 1641), som 1630 blef riksamiral, och hans son
O1uf (f. 1606), som 1648-51 var räntmästare, känd för
sin ytterligt aristokratiska hållning gentemot konung
Fredrik III och sitt nära förhållande till systersonen
Korfitz Ulfeldt, efter hvars fall han måste lämna
landet. Hans son Klaus, f. 1640, blef bekant genom
sitt tragiska öde: han blef nämligen skjuten 1678 på
anstiftan af sin utsväfvande hustru, Sofie Amalie
Lindenov, Kristian IV:s dotterdotter. Olufs yngre
broder Valdemar, f. 1616, gjorde slut på en stor
förmögenhet genom guldmakeriförsök och dog utfattig
1691 i Viborg. Hans öde är motivet till H. K. Andersens
vackra berättelse "Vinden berättar om Valdemar Daa
och hans döttrar". Hans son Gregers D., f. 1658,
kämpade 1692-95 som öfverste i kejserlig tjänst mot
turkarna och stupade 1712 som rytterigeneral i slaget
vid Gadebusch. Han slöt ätten. - Jfr "Danmarks adels
aarbog" 7:e arg. (1890). E. Ebg.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
