Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 1211-1212 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dame - Dame-jeanne - Damenisation - Damera - Damergou - Damerow - Dames - Damgan - Damgarten - Damghan - Damiani

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

börsadelns döttrar. Jfr Jesu heliga hjärtas
brödraskap.

Dame-jeanne [dam-ja’nn], fr. (af arab. damagan:,
i England förvrängdt till demi-john), stor och
ballongformig, af halm och flätverk omgifven
glasflaska, afsedd till förvaring af svafvelsyra
eller andra frätande vätskor, i Medelhafsländerna
äfven till förvaring af vin.

Mindre dame-jeanne (för 10 kg.).

Damenisation, mus. Se Solmisation.

Damera. Se Damspel.

Damergou [-gor], landskap på södra gränsen af Sahara
mot Bornu, under
15° n. br. och 8° ö. lgd, ett bördigt oasland,
bebodt af negrer, som tala kanuri, och haúsa. De
viktigaste orterna äro enligt Barth, som 1851
besökte landet, handelsplatserna Taghelel
och Kula-n’kerki. D. hör till det franska
Niger-militärterritoriet.

Damerow [-rå], Heinrich Philipp August, tysk läkare,
f. 1798 i Stettin, blef 1830 e. o. professor i
Greifswald och 1836 föreståndare för det provisoriska
hospitalet i Halle samt öfvertog 1844 högsta ledningen
af det nyinrättade provinshospitalet därstädes. Död
1866. - D. bidrog mycket till förbättrandet af de
tyska vårdanstalterna för sinnessjuka äfvensom till
utbildande af skickliga hospitalsläkare. 1844-57
redigerade han "Allgemeine zeitschrift fur
psychiatrie". Hans mest betydande skrift är Ueber
die relative verbindung der irren-, heil- und
pflegeanstalten in historisch-kritischer, sowie in
moralischer, wissenschaftlicher und administrativer
beziehung (1840).

Dames, Wilhelm Barnim, tysk geolog och paleontolog,
f. 9 juni 1843 i Pommern, d. 22 dec. 1898 i Berlin,
filos. doktor i Breslau 1868, 1878 e. o. och 1891
ord. professor i geologi och paleontologi vid
universitetet i Berlin samt 1896 föreståndare för den
paleontologiska afdelningen af Museum für naturkunde
därstädes. D. företog flera resor i vetenskapligt
syfte äfven utom sitt fädernesland, såsom till
Grekland och Östersjöprovinserna, hvarjämte han
1881, 1884 och 1890 besökte Sverige. Han skref
Geologische reisenotizen aus Schweden (1881),
Über die schichtenfolge der silurbildungen Gotlands
und ihre beziehungen zu obersilurischen geschieben
Norddeutschlands (1890), Über vogelreste aus dem
Saltholmskalk von Limhamn bei Malmö (s. å.) samt
beskref af svenska expeditioner hemförda saurierester
från triaslagren på Spetsbergen: Vber Ichthyopterygier
der triasformation (1895). D., som stod i liflig
förbindelse med skandinaviska forskare, bland
hvilka han räknade många vänner, var den förste i
Tyskland, som såsom akademisk lärare uttalade sig
för riktigheten af O. Torells därstädes då mycket
bekämpade, men nu allmänt antagna glacialteori, och
utgaf ett populärt arbete öfver Die glacialbildungen
der
norddeutschen tiefebene (1886). Af hans öfriga till bortåt
ett hundratal uppgående geologiska och paleontologiska
uppsatser och afhandlingar må här nämnas endast Ueber
Archæopteryx (1884), däri den märkliga fossila
fågeln på ett särdeles grundligt och fullständigt
sätt beskrifves (jfr Archæopteryx). D. grundlade
1882 tillsammans med E. Kayser den fortgående
serien "Palæontologische abhandlungen" och var
från 1885 till sin död en af huvudredaktörerna
för den ansedda tidskriften "Neues jahrbuch für
mineralogie, geologie und palæontologie". D. var
led. af Fysiogr. sällsk. i Lund 1896.
A. G. N.

Damgan (Damghan), stad i Persien, vid södra
sluttningen af Elburs, 1,139 m. ö. h., vid vägen
Teheran-Mesched. Omkr. 15,000 inv. Stor export
af pistacier och mandlar ("kaghazi"). D. var en
viktig stad under medeltiden. 10 km. i s. v. har man
trott sig finna lämningarna af den gamla partiska
hufvudstaden Hekatompylos.

Damgarten, stad i preussiska regeringsområdet
Stralsund (Pommern), vid Recknitz’ mynning. 1,691
inv. (1900). Fiske och skeppsbyggen, glasbruk,
sädeshandel. D. grundlades redan 1255 af furst
Jaromar II af Rügen och blef sedermera befäst. 1630
besattes vakttornet af svenskarna, och 1631 befalldes
Horn att där låta slå en fast skans enligt ritning
af Truytorrens. 1637 måste D. dock utrymmas, men
redan 1638 återtogs det, hvarefter befästningarna
förstärktes. Genom westfaliska freden 1648 afträddes
D. liksom hela Vorpommern till Sverige. I början af
okt. 1675 försvarade O. V. v. Königsmarck passet
vid D. med utmärkt tapperhet mot de öfverlägsne
danskarna och vek ej, förrän han genom Mardefelts
alltför hastiga utrymmande af passet vid Götskow
hotades med kringgång. 1676 var D. någon tid åter
i svenskarnas händer liksom äfven 1678, i början af
hvilket år Königsmarck lät förstärka befästningarna
och kort därefter med framgång försvarade passet
mot de allierade. 1711 intogs D. af de allierade,
men i nov. 1712 tilltvingade sig Stenbock passagen
genom passet. 1758 intogs D. af preussarna, som
raserade skansen, hvilken emellertid återställdes
af svenskarna 1760. D. utrymdes 1806, men återtogs
i april 1807 och förstärktes sedan af svenskarna,
hvilka dock 13 juli s. å. måste uppgifva det åt
fransmännen. Genom freden i Kiel (1814) kom D. till
Danmark, som följande år afträdde det till Preussen.
L. W:son M.

Damghan. Se Damgan.

Damiani, Petrus, helgon, klosterföreståndare, f. 1006
(l. 1007) i Ravenna, tillbragte sin första ungdom som
svinaherde hos en af sina bröder. En annan broder
vid namn Damianus satte honom dock i tillfälle att
studera, hvarefter D. slog sig ned som lärare i sin
fädernestad, där han gjorde mycken lycka. Där greps
han af den ända till eremitlif drifna reaktion mot
kyrkans förfall, som samtidigt med Cluny-reformen
växte sig stark i Italien. Vid omkr. 30 års ålder blef
han eremit, tillbragte som sådan en tid under den
strängaste askes och ingick längre fram i klostret
Fonte Avellana, hvars prior och abbot han sedan
blef. Där gjorde han sig känd som en mycket sträng
sededomare samt egnade sig med kraft och ifver åt
upphjälpandet af den sjunkna tukten bland klerus i
allmänhet. Sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>