Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Decius, namn på plebejisk släkt i Rom - Decius, Nikolaus, tysk psalmdiktare - Decize - Decjn - Deck - Deckel - Decken - Decker. Se Däcker - Decker, Jeremias de, holländsk skald - Decker, sir Matthew, holländsk-engelsk köpman - Decker, Karl von, preussisk officer - Pierre Jacques Francois de, belgisk statsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skogarna eller katakomberna för att kunna ostörda
förrätta sin gudstjänst.
R. Tdh.
Decius, Nikolaus, tysk psalmdiktare i 16:e
årh., var först munk och blef omkr. 1519 prost i
klostret Steterburg vid Wolfenbüttel. Vid
1520-talets början slöt han sig emellertid till Luthers
anhängare och begaf sig till Braunschweig, där han
erhöll en skolmästarsyssla. Omkr. 1523 anställdes
han som predikant vid Nikolaikyrkan i Stettin, där
han 1535 formligen installerades som pastor. Han
bortrycktes 21 mars 1541 genom bråddöd och föll
sannolikt offer för ett af hans katolska vedersakare
anstiftadt giftmord. – D. författade på plattysk
dialekt några psalmer, som den evangeliska kyrkan
ännu räknar till sina yppersta. Från honom härröra
bl. a. de i 1819 års svenska psalmbok intagna
psalmerna nr 24 ("Allena Gud i himmelrik", öfv.
från 1567) och 94 ("Guds rena lamm oskyldig", öfv.
af Olaus Petri), den senare protestantismens äldsta
passionssång och upptagen redan i Luthers "tyska
mässa". Melodien till sistnämnda psalm anses
vara komponerad af D., som i en gammal
kyrkokrönika uppgifves ha varit en betydande tonkonstnär.
E. N. S-g.
Decize [dosis], stad i franska depart. Nièvre
(Nivernais), på en ö i Loire. 4,064 inv. (1901). Vid
D. börjar Nivernais-kanalen, som förenar Loire med
Yonne. Järn- och stenkolsbrytning, glasfabrikation
(2 mill. buteljer årligen).
Decjn [djä’tjin], det tjechiska namnet på staden
Tetschen (se d. o.).
Deck, Joseph Théodore, fransk keramiker, f. 1823,
d. 1891, studerade i sin hemort, reste i Tyskland och
Ungern och kom 1856 till Paris, där han 1859 började
sysselsätta sig med keramik. Han var mästare i facket
redan 1861, då han till illusion kunde reproducera
fajanser i stil Henri II. Själf skapade han en ny
art fajanser, besläktade med de gamla kinesiska och
persiska, särskildt utmärkta för sin mångfald af
reflexer. Han utnämndes 1887 till föreståndare för
manufakturen i Sèvres.
Deckel. Se Däckel.
Decken, Karl Klaus von der, friherre, tysk
upptäcktsresande, f. 1833, var 1850-60 anställd
i hannoveransk militärtjänst, företog 1860-65 på
egen bekostnad flera expeditioner till Öst-Afrikas
ekvatorialtrakter och blef 1865 af de infödde mördad
i staden Bardera vid floden Juba. Hans litterära
kvarlåtenskap utgafs af Kersten under titeln Baron
K. K. von der Deckens reisen in Ostafrika (6 bd,
1869-79).
Decker. Se Däcker.
Decker, Jeremias de, nederländsk skald. Se Dekker, J.
Decker, CornelisGerritz., holländsk landskapsmålare
(födelseår okändt), var 1643 medlem af Haarlems
målargille och dog 1678, i fattigdom, i samma
stad. Enligt traditionella, af dokument ej bekräftade
uppgifter, var han elev af Salomon van Ruisdaal,
men det var i alla händelser Jacob van Ruisdaal, som
han i sina trädrika landskap - oftast i kraftigt brun
eller ljusgrön ton - med vattendrag, bondstugor och
vattenkvarnar tog till förebild. Hans arbeten träffas
i ett flertal utländska museer, i Sverige likaledes
i åtskilliga samlingar, såsom Nationalmuseum, det
forna galleriet på Finspång,
den forna Stenbockska samlingen
i Hälsingborg, o. s. v.
O. G-g.
Decker, sir Matthew, holländsk-engelsk köpman
och nationalekonom, f. i Amsterdam 1679, d. 1749,
rönte efter sin öfverflyttning till London stor
framgång som köpman, blef direktör i Ostindiska
kompaniet och parlamentsledamot samt utnämndes 1716
till baronet. Som nationalekonomisk författare
uppträdde han i två anonyma skrifter: Serious
considerations on the several high duties which
the nation in general as well as trade in particular
labour under (1743) och An essay on the causes of the
decline of the foreign trade (1744). De gå bägge ut
på en fullständig omläggning af beskattningen genom
afskaffande af alla tullar och införande af direkta
skatter på mindre nödvändiga konsumtionsmedel. D:s
skrifter förebåda i flera punkter Adam Smith,
som också nämner honom - jämte ganska få
andra - med erkännande i "Wealth of nations".
E. Hkr.
Decker, Karl von, preussisk officer och
militärförfattare, f. 1784, d. 1844, deltog i
fälttågen mot Napoleon, var sedermera lärare vid
preussiska krigsakademien och blef generalmajor
1841. Han deltog i uppsättandet af åtskilliga
militärtidskrifter (bl. a. den ännu bestående
"Militär-wochenblatt") samt författade en mängd
arbeten i krigskonst och artilleri, af hvilka
"Infanteri-, kavalleri- och artillerivapnens taktik"
(1830) och "Lilla kriget" (1835; ny uppl. 1855)
föreligga på svenska. D. förkastade all teori
i krigskonsten och hyllade i stället studiet af
krigshändelserna. Han uppträdde äfven som vitter
författare under pseudonymen Adalbert vom Thale. C. O. N.
Decker, Pierre Jacques François de (Dedecker),
belgisk statsman, f. 25 jan. 1812 i Zele, d. 4
jan. 1891 i Bruxelles, uppfostrades af jesuiter,
började sin politiska bana som journalist och uppsatte
tillsammans med A. Dechamps den moderata katolska
tidskriften "Revue de Bruxelles" 1837. Medlem af
representanternas kammare 1839, utvecklade han där
stor vältalighet och sökte förena friheten och de
katolska idéerna, dock utan att ansluta sig till
ultramontanerna. 1855 blef han inrikesminister
och chef för kabinettet samt sökte sitt stöd hos
de moderate ur alla partier. Det mäktiga katolska
partiet gjorde emellertid allt häftigare anlopp
på landets konstitutionella friheter och särskildt
ultramontanerna mot undervisningsfriheten. D. gaf
omsider delvis efter, hvilket hade till följd
oroligheter år 1857 i landets alla städer
och liberalernas seger vid valen till kammaren
s. å. D. afgick, och 1866 drog han sig fullständigt
från politiken samt inlät sig på finansiella och
industriella företag och blef bl. a. administratör
i äfventyraren Langrand-Dumonceaus "kristliga
bank". När denna gick omkull, blef D. af den klerikala
regeringen utnämnd till guvernör i prov. Limburg
1871, hvilket framkallade en oerhörd harm och
medförde ministärens fall. D. måste begära afsked och
förlorade största delen af sin förmögenhet. D. var
en framstående författare. Utom tidningsartiklar och
uppseendeväckande broschyrer, såsom Du pétitionnement
en faveur de la langue flamande (1840), De l’influence
du clergé en Belgique (1843), Quinze ans (1845; 7:e
uppl. 1846) och L’esprit de parti et l’esprit national
(5:e uppl. 1852), skref han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
