- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
15-16

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De Geer - Degeeriidae. Se Hoppstjärtar - De-Geers-fors - Degel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

friherre, ämbetsman, f. 1854 i Kristianstad, juris
kand. i Uppsala 1879, t. f. kanslisekreterare i
Finansdepartementet 1888—92, sedermera jordbrukare,
valdes 1900 till led. af Första kammaren för
Kristianstads län och utnämndes 1905 till landshöfding
i nämnda län.

illustration placeholder

10. Gerard Jakob D., den föregåendes broder,
friherre, geolog f. i Stockholm 2 okt. 1858, student
1877, filos. kandidat i Uppsala 1879, antogs 1882 till
biträdande geolog vid Sveriges geologiska undersökning
och utnämndes 1885 till geolog. Vid jubelfesten i
Uppsala 1893 kreerades D. till filos. hedersdoktor. År
1897 utnämndes han till lärare (sedan 1904 professor)
i geologi vid Stockholms högskola samt har sedan
1902 varit detta läroverks rektor. D. var 1900—05
riksdagsman för Stockholm i Andra kammaren. Han är
ledamot af Vet. akad. (1902) samt af flera utländska
lärda samfund. Han har företagit resor i vetenskapligt
syfte i Sverige, Norge, Danmark, Tyskland (1880),
Nord-Amerika (1891), Finland och Ryssland (1893 och
1897); han deltog i en geologisk expedition till
Spetsbergen 1882 och ledde 1896 själf en annan till
Isfjorden på samma lands västkust. Sedan 1898 medlem
i den svensk-ryska k. kommittén för gradmätning på
Spetsbergen, deltog han 1899 i den ryska afdelningens
samt ledde 1901 den svenska afdelningens arbeten
på Spetsbergen. Han har därom publicerat: Om det
svensk-ryska gradmätningsnätets framförande öfver södra
och mellersta Spetsbergen
(1900) samt Rapport om den
sv. gradmätningsexpeditionen till Spetsbergen sommaren
1901
(1902). D:s förnämligaste arbeten röra sig om de
kvartära bildningarna och hafva i synnerhet för frågan
om Skandinaviens forna nivåförändringar varit af stor
betydelse. I uppsatsen Om en postglacial landsänkning
i södra och mellersta Sverige
(1882) har han påvisat,
att en särskild sänkning under den postglaciala
tiden egt rum i anförda delar af landet. I Om
Skandinaviens nivåförändringar under qvartärperioden

(I, 1888; II, 1890) har han — i anslutning till
A. Bravais’ länge betviflade iakttagelse, att de
gamla strandlinjerna vid Altenfjord lutade ut emot
hafvet — genom ett stort antal noggranna mätningar
visat, att samma lag gäller hela Skandinavien,
som blifvit mest upplyftadt i midten och alls
icke utåt periferien ("den Bravais-De-Geerska
lagen"). Kurvorna för lika höjning — D:s "isobaser"
— bilda sålunda slutna kretsar, hvarmed D. gentemot
E. Suess, Penck och andra bevisade, att företeelsen
berodde på lokal landhöjning och ej på sänkning
af hafsytan. Vidare angaf D., huru arkeologiska
samt växt- och djurgeografiska data kunde anknytas
till bestämda skeden af nivåförändringarna. Andra
uppsatser om nivåförändringar äro Quaternary changes
of level in Scandinavia
(1891), On pleistocene changes
of level in eastern N. America
(1892), hvari den
ofvannämnda lagen visas gälla äfven för Nord-Amerika,
Om strandliniens förskjutning vid våra insjöar (1893),
Om kvartära nivåförändringar vid Finska viken (1894), Om den
senkvartära landhöjningen kring Bottniska viken

(1898). Hans arbeten Några ord om bergarterna på Åland
och flyttblocken derifrån
(1881), Om den skandinaviska
landisens andra utbredning
(1884) och Om isdelarens
läge under Skandinaviens begge nedisningar
(1888)
röra hufvudsakligen den yngre baltiska isströmmen
(se d. o.), dess "ledblock" och isdelarens läge vid
tiden för dess utbredning. Af andra uppsatser, som
beröra kvartärsystemet, må nämnas Om vindnötta stenar
(1886), Beskrifning till geologisk jordartskarta
öfver Hallands län
(1893), Stockholmstraktens geologi
(1897), Om rullstensåsarnas bildningssätt (s. å.),
Om östra Spetsbergens glaciation under istiden
(1900), Bidrag till istidens kronologi och klimatlära
(1905). Hans Om Skandinaviens geografiska utveckling
efter istiden
(1896; med instruktiva kartor) utgör
en i populär stil hållen sammanfattning af hans egna
och andras arbeten i ämnet. Af hans öfriga geologiska
arbeten märkas Om ett konglomerat inom urberget vid
Vestanå i Skåne
(1886), Om algonkisk bergveckning
inom Fennoskandias randzon
(1899), Om kaolin och
andra vittringsrester inom Kristianstadsområdets
kritsystem
(1885), Om lagerföljden inom nordöstra
Skånes kritformation
(1881), Om Barnakällegrottan,
en ny kritlokal i Skåne
(1887). D. har kartlagt det
geologiska kartbladet "Bäckaskog" äfvensom Skånedelen
af bladen "Karlshamn" och "Sölvesborg" samt bladet
"Strömstad" med Koster, hvarjämte han reviderat bladen
"Lund" och Vidtsköfle". Af de till dessa blad hörande
och af honom författade beskrifningarna äro flera af
stort intresse. D. har lämnat många nya bidrag till
de kvartära bildningarnas terminologi och särskildt
behandlat deras förut mera försummade morfologi samt
därvid hos oss infört flera nya arbetsmetoder, bland
andra den fotogrammetriska kartläggningsmetoden.
A. G. N.

11. Bartold Jacques Lintelo, baron
D. till Jutphaas, brorson af den i släktöfversikten
nämnde J. L. W. D., holländsk universitetslärare,
f. 12 dec. 1816, d. 4 aug. 1903, blef 1838 filos.
och 1841 juris doktor och 1847 e. o. professor vid
Utrechts universitet och, efter att ett år hafva varit
t. f. professor i österländska språk, 1856 professor
i romersk rätt därst. D. var led. af kommittéerna
för revidering af Nederländernas "Code civile"
(1881) och grundlag (1886). Han var president i
"utrechtska ridderskapet" 1874 och led. af
generalstaternas 2:a kammare 1884. Han var medlem af
holl. vet. akad. (1850) och hedersdirektör i prov.
Utrechts akad. för konst och vetenskap (1892).

Degeeriidæ [döjär-], zool. Se Hoppstjärtar.

De-Geers-fors [döjä′rs-], bruk i Godegårds socken,
Finspånga läns härad, Östergötlands län, vid
Godegårdsån, anlades 1756 af J. C. De Geers änka,
såldes 1775 till direktören vid Ostindiska kompaniet
J. A. Grill, i hvars släkt det stannade till 1887.
Det öfvergick då till ett bolag, men såldes 1893 till
bruksförvaltaren O. J. Andersson (d. 1900), hvars
änka nu innehar det. Bruket består nu af medium- och
finvalsverk, manufaktursmedja och reparationsverkstad.
1905 tillverkades 1,105,000 kg. byggnadsjärn till värde
af omkr. 130,000 kr.

Degel, kem., ett mer eller mindre koniskt,
cylindriskt, eller 3—4-kantigt kärl, hvaruti ämnen kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free