- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
23-24

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Degression - Degressiv. Se Degression - De Gubernatis, Angelo - Degummering - Degun. Se Octodon - De gustibus non est disputandum - Dehio, George - Dehli - Dehmel, Richard - Dehn, Siegfried Wilhelm - Dehna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

såsom det lägsta, hvilket medgifver full
beskattning. Jfr Progression. —
Adj. Degressiv.

Degressiv. Se Degression.

De Gubernatis, Angelo, italiensk skriftställare,
f. 1840 i Turin, har sysslat med filologiska studier
och vittert författarskap sedan sin tidigaste ungdom
och har beklädt flera lärostolar vid skilda italienska
universitet. F. n. är han professor i italiensk
litteraturhistoria vid universitetet i Rom. Hans
egentliga område är orientalisk filologi, men hans
utomordentligt alsterrika skriftställarverksamhet
omfattar äfven folklore, mytologi, italiensk
och allmän litteraturhistoria, resebeskrifningar
m. m. Flitig medarbetare i italienska och andra
tidskrifter, har D. äfven själf grundlagt flera
sådana, af hvilka flertalet emellertid haft en
mycket kort tillvaro. Bland hans arbeten kunna
nämnas skådespelen Sampiero (1858), Werner (1859),
trilogien Il re Nala (1869) och Savitri (1877),
diktsamlingen Prime note (1864); de folkloristiska
arbetena Storia comparata degli usi nuziali in
Italia e presso gli altri popoli indoeuropei
(1869;
ny uppl. 1878), Storia popolare degli usi funebri
indo-europei
(1873), Zoological mythology (1872)
och Mythologie des plantes (1878), de biografiska
och litteraturhistoriska Ricordi biografici (1873),
Dizionario biografico degli scrittori contemporanei
(1879—80; 2:a uppl. under titeln Dictionnaire
international des écrivains du jour,
1888—91), Storia
universale della letteratura
(18 bd, 1882—85, med
rikhaltig antologi), Dizionario degli artisti italiani
viventi
(1889—92) samt monografier öfver A. Manzoni
(1878) och E. Degola (1882).

Degummering (af lat. de, från, bort, och gummi),
råsilkes behandling med någon svagt alkalisk vätska
för borttagande af det limartade ämne, som omgifver
råsilkets trådar och hvilket måste aflägsnas före
silkets blekning. Jfr Blekning.

Degun, zool. Se Octodon.

De gustibus non est disputandum, lat., om tycke
och smak kan (eller bör) man ej tvista.

Dehio, Georg, konsthistoriker, f. 22 nov. 1850 i
Reval, studerade i Dorpat, Göttingen och Bonn,
riktade sig först på historien samt blef 1877
privatdocent i historia i München, men egnade sig
sedermera åt konsthistorien, i synnerhet medeltidens
och byggnadskonstens, och är på dessa områden en
af Tysklands förnämsta auktoriteter. Han utnämndes
till professor i konsthistoria i Königsberg 1883,
i Strassburg 1892. D. har utgifvit Hartwich von
Stade
(1872), det värdefulla arbetet Geschichte des
erzbisthums Hamburg-Bremen
(2 bd, 1877), vidare i
förening med G. von Bezold det monumentalt anlagda
Kirchliche baukunst des abendlandes (2 bd text
och 7 portf. planscher, 1884—1901), D:s förnämsta
verk, samt Kunstgeschichte in bildern (5 dlr,
1898—1901), ett förträffligt illustrationsverk för
den konsthistoriska undervisningen. F. n. utarbetar
D., enligt uppdrag, Handbuch der deutschen
kunstdenkmäler
(bd I, omfattande Mitteldeutschland,
1905).
E. Wrgl.

Dehli. 1. Division i brittisk-indiska
prov. Punjab. Se Delhi. — 2. Stad på Timor. Se Dilly.

illustration placeholder

Dehmel, Richard, tysk skald, f. 18 nov. 1863 i
Wendisch-Hermsdorf, Brandenburg, studerade filosofi,
naturvetenskap och nationalekonomi samt promoverades
1887 på ett arbete öfver försäkringsväsen,
hvarefter han under åtta år var
försäkringstjänsteman. 1895 lämnade han denna tjänst
för att uteslutande egna sig åt litteraturen. Jämte
Meier-Graefe och O. J. Bierbaum deltog han 1894
i bildandet af förlagsföreningen "Pan". D. har
offentliggjort diktsamlingarna Erlösungen (1891;
2:a uppl. 1898), Aber die liebe (1893), Lebensblätter
(1895), Weib und welt (1897; 2:a uppl. 1901)
och en roman i romanser, Zwei menschen (1903; 5:e
uppl. 1904), skådespelet Der mitmensch (1895), det
pantomimiska Lucifer. Ein tanz- und glanzspiel (1899)
samt barnboken Der buntscheck (1904). Ausgewählte
gedichte
utkommo 1901 (12:e uppl. 1905). Tillsammans
med sin hustru, Paula D., som 1903 utgaf
Rumpumpel, har D. skrifvit de populära barndikterna
Fitzebutze (1900; 15:e uppl. 1901). D. torde
vara en af de nu lefvande tyska skalder, som
allramest påverka den yngre litterära världen —
hans inflytande är redan skönjbart äfven i Sverige
—, medan han däremot ej trängt synnerligen djupt
bland allmänheten. Grubblande och upptagen af sitt
eget inre, söker D. sammansmälta känslolyrik och
tankediktning i symboliserande själsskildring. Af
brist på åskådlighet i framställningen är D. ofta
svårtillgänglig, liksom hans sträfvan att återge
icke ett tillstånd eller ett resultat, utan
själfva det sammansatta, svårgripbara psykologiska
utvecklingsförloppet måste leda till en viss
konturlöshet. En rik och säregen personlighet,
vill han i hela sin diktning genom hänsynslös
individualism bryta nya vägar för lyriken och har
också som förnyare af den tyska poesiens språk
blifvit jämförd med Klopstock. Utom intima och
metafysiska dikter har D. äfven skrifvit ett antal
sociala och skämtande dikter, stundom i anknytning
till den folkliga visan. Jfr arbeten öfver D. af
Furcht (1899), Moeller-Bruck (1900), Bab (1903>
och R. M. Werner i "Vollendete und ringende" (1900).
R—n B.

Dehn, Siegfried Wilhelm, tysk musikteoretiker,
f. 1799, d. 1858, studerade till en början
rättsvetenskapen och var någon tid anställd vid
svenska beskickningen i Berlin, men egnade sig
från 1829 åt musiken. 1842 blef han kustos för
den musikaliska afdelningen af k. biblioteket
i Berlin, och 1849 fick han professors titel. —
D. var en af nyare tidens lärdaste musikteoretiker;
bland hans elever märkas Glinka, A. Rubinstein,
Kiel, P. Cornelius, Kullak, Tappert. Dessutom
var D. en ytterst flitig samlare af äldre
tonsättares verk. Bl. a. utgaf han en stor samling
musikstycken från 16:e och 17:e årh. (1837—40)
samt skref Theoretisch-praktische harmonielehre
(1840, ny uppl. 1860) och Lehre vom contrapunkt
(utg. af B. Scholz 1859; ny uppl. 1883). 1842—48
redigerade han tidskriften "Cäcilia".
A. L.*

Dehna (Dahna, "den röda"), äfven kallad Roba el-Khali
("det tomma rummet"), en 126,700 kvkm. stor sandöken
i södra Arabien, mellan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free