- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
59-60

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De la Gardie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


illustration placeholder

4. Maria Eufrosyna D., den föregåendes maka, dotter
af pfalzgrefven af Zweibrücken Johan Kasimir och
Gustaf II Adolfs halfsyster prinsessan Katarina,
föddes 9 febr. 1625 på Stegeborg. Då föräldrarna
efter hennes födelse ständigt uppehöllo sig
i Sverige, blef hennes uppfostran helt och hållet
svensk. En tid åtnjöt hon undervisning tillsammans
med den nära två år yngre drottning Kristina, men
detta fanns af någon anledning inom kort
icke lämpligt, ehuru hon, då drottningen stod
under hennes moders vård, naturligtvis städse
befann sig i nära och förtrolig beröring med denna.
På våren 1643, då hon var 18 år, anmälde sig som friare
grefve Henrik af Nassau-Dillenburg. Oaktadt grefven rekommenderades
af generalstaterna, prinsen af Oranien och svenska
regeringen och den unga drottningen samt erbjudit sig
att komma till Sverige för frieriets fullföljande,
afslog Johan Kasimir efter två års tvekan anbudet. Det
definitiva afslaget är dateradt 4 mars 1645, och
redan 15 mars s. å. notificerade pfalzgrefven
sin dotters förlofning med Magnus Gabriel de
la Gardie. 7 mars 1647 höll drottningen själf
bröllopet på Stockholms slott. Äktenskapet synes
hafva varit lyckligt, men de yttre omständigheterna
förmörkades genom de olyckor, som framkallades
genom reduktionen. Trots den nära släktskapen med
konung Karl XI, hennes brorson, utkräfdes kronans
fordringar strängt. Undergifvet lär hon emellertid
burit pröfningen. Hon dog på Höjentorp 24 okt. 1687,
ett och ett halft år efter sin man, som hon skänkt
elfva barn. Endast tre af dessa öfverlefde henne.
P. S—n.

5. Maria Sofia D., den föregåendes
svägerska, gift med riksrådet grefve Gustaf
Gabrielsson Oxenstierna af Kroneborg.
Se Oxenstierna.

6. Jakob Kasimir D., den föregåendes
broder, grefve, krigare, riksråd, f. 3 febr.
1629 i Stockholm, vistades 1646—50 utrikes
och besökte därunder Frankrike samt kämpade i
Paris på det kungliga partiets sida i "Frondens"
barrikadstrider. 1650 blef han öfverste för
Dalregementet, s. å. chef för Lifgardet, 1652
generalmajor och 1653 riksråd. Under Karl X
Gustafs polska krig, då han synnerligen utmärkte
sig, förde han befäl som generallöjtnant, och efter
tåget öfver Belt var han en tid guvernör öfver Fyn och
Själland. 1658 blef han vid Köpenhamns belägring
general af infanteriet och guvernör öfver Fyn.
Han stupade utanför Köpenhamn 7 okt. 1658.

7. Pontus Fredrik D., den föregåendes
broder, grefve, riksråd, f. på Runsa 4 okt. 1630,
d. i Stockholm 9 okt. 1692, blef, efter att förut
hafva varit öfverste för Upplands kavalleriregemente,
1664 generalmajor och kommendant i Malmö samt 1665
guvernör öfver Skåne. Han befordrades 1666 till
riksråd med säte i Krigskollegium och 1679 till
president i Dorpats hofrätt. Vid tiden för 1675
års riksdag väckte han ett icke odeladt gynnsamt
uppseende som ledare af det försåt, som då lades mot
den bekante rikshistoriografen Widekindi (se denne).

8. Axel Julius D., den föregåendes broder,
grefve, riksråd, f. 1637, d. i Stockholm 17
maj 1710, blef 1657 öfverstelöjtnant vid Östgöta
infanteri, 1660 öfverste för Västgöta ryttare, 1664
generalmajor af kavalleriet och öfverste för Lifgardet,
1668 generallöjtnant samt 1674 riksråd. Då man
befarade ett fredsbrott med Ryssland, fick D. 1674
befallning att i gen.-guvernören fältmarskalken
H. Horns frånvaro taga befälet öfver trupperna
i Finland och i Ingermanland, med den i Sverige
ovanliga titeln fältmarskalklöjtnant, samt att vidtaga
åtgärder lämpliga för försvaret. 1676 höll han en
landtdag i Åbo, där ständerna beviljade regeringens
proposition om nya krigsgärder, och han öfvervakade
sedermera verkställigheten af ständernas beslut.
1677 sändes han att öfvertaga defensionsverket
vid Kopparberget. 1680 insattes han som ledamot
af Reduktionskommissionen. 1687—1705 var D.
generalguvernör i Estland. Om hans energiska
hustru, Sofia Juliana Forbus (f. i Pommern på
1640-talet, gift 1662, d. 1701) se El. Tegnérs uppsats
"En svensk adelsdam i slutet af sextonhundratalet"
(i "Nord. tidskr.", 1895).

9. Magnus Julius D., den föregåendes
son, riksråd, f. 14 april 1668, d. 28 april
1741 i Stockholm, var i sin ungdom anställd
i fransk krigstjänst, där han deltog i spanska
successionskriget till och med slaget vid
Malplaquet 1709. S. å. utnämndes han till öfverste
och chef för Dalregementet, var med vid Gadebusch
(1712), där han anförde en del af fotfolket, och
blef 1713 generalmajor af infanteriet samt 1717
generallöjtnant. Strax efter Karl XII:s död kallad
till riksråd, var han en tid 1719 rikskansliråd, men
förordnades s. å. till president i Kommerskollegium.
Ehuru D. arbetat på att arfprins Fredrik af Hessen
skulle efterträda sin gemål å svenska tronen, närmade
han sig några år efteråt holsteinska partiet, af
oro öfver hofvets planer på ökad konungamakt, men
skilde sig från detsamma, då det 1726—27 gällde
att träffa sitt val mellan wienska och hannoveranska
alliansen. Hans gamla franska sympatier tilläto
honom nämligen ej någon tvekan om den senares
företräde. Vid tiden för 1734 års riksdag utvecklade
han ifrig verksamhet för närmare förbund med
Frankrike, bl. a. genom att öppna sitt hus för
regelbundna mottagningar, ett dittills i Sverige
okändt bruk, och det har måhända ej utan skäl
blifvit sagdt, att hattpartiet kom till världen i
D:s salonger. Sedan 1727 var D. överstemarskalk.
V. M.

10. Gustaf Adolf D., son af D. 3, grefve, riksråd,
f. 10 dec. 1647 i Stockholm, d. på Värnanäs, Kalmar
län, 5 mars 1695. Han studerade i Uppsala och begaf
sig 1667 på en längre utrikes resa, hvarunder han
uppvaktade drottning Kristina först i Hamburg och
sedermera i Rom. 1673 blef han riksråd, med säte
i kansliet, 1682 president i Svea hofrätt och
1687 därjämte kansler för Åbo universitet. 1688
förordnades han till ordförande i en kommission,
som skulle undersöka stridigheterna mellan Wismarska
tribunalet samt regeringarna i Bremen och Pommern.
1692 utnämndes han till president i pommerska
reduktionskommissionen och förhöll sig i denna
befattning på ett så grannlaga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free