- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
75-76

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Delary - Delator - Delatouche, Hyacinthe Thabaud, fransk lyriker och romanförfattare. Se Latouche, H. Th. de - Delaunay, Charles Eugène - Delaunay, Louis Arsène - Delaunay, Jules Elie - De Laval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

4,560 ton presstorf. Innan trämassefabriken
anlades (1871), var D. järnbruk.

Delator, lat., betecknade hos forntidens romare
angifvare, särskildt angifvare af sådana förbrytelser,
hvilka såsom straff medförde förlust af egendom.
Under kejsartiden uppträdde många delatorer, som
bedrefvo angifvandet yrkesmässigt för att därpå
skörda vinst. Ehuru straff försöktes emot dem,
bibehöllo de sig samt voro tålda eller t. o. m. gynnade
af de maktegande.
R. Tdh.

Delatouche [dəlato′ʃ], Hyacinthe
Thabaud
, fransk lyriker och romanförfattare. Se
Latouche, H. Th. de.

Delaunay [dəlånä], Charles Eugène, fransk
astronom och mekaniker, f. 1816 i Lusigny (depart.
Aube), d. 1872 genom drunkning vid Cherbourg,
skötte 1841—48 fysikern Biots professur vid
Sorbonne och utnämndes till professor i högre mekanik
vid École polytechnique samt vid Sorbonne. D.
invaldes 1855 i Institutet och kallades 1870 till
föreståndare för Parisobservatoriet. — D. utmärkte sig
inom den rationella mekaniken. Hans viktigaste
arbeten äro Cours élémentaire de mécanique (1850;
10:e uppl. 1884), Cours élémentaire d’astronomie
(1853; 7:e uppl. 1884; ”Astronomiens grunder”,
3 bd, 1858—61, bearb. af D. G. Lindhagen), Traité
de mécanique rationelle
(1856; 7:e uppl. 1883) och
Théorie de la lune (2 bd, 1860—67; ofullb.).

Delaunay [dəlånä], Louis Arsène, fransk
skådespelare, f. 1826 i Paris, d. där 1903, genomgick
konservatoriet i Paris, tillhörde 1846—48
Odéon-teatern och var därefter anställd vid Théâtre
français, från 1850 som societär. Han blef 1877
professor i deklamation vid konservatoriet och tog
1887 afsked från scenen. — D. var en högt beundrad
framställare af älskarroller; hans spel utmärkte sig
för sällspord ungdomsvärme, behag, naturlighet,
sorgfällig utarbetning och den mest fulländadt rena
diktion. I Mussets proverber återgaf han högeligen
poetiskt ungdomens sälla svärmeri, men han firade
triumfer äfven i Augiers moderna skådespel,
Ponsards ”Le lion amoureux”, George Sands ”Le
marquis de Villemer” och V. Hugos ”Hernani” samt å
andra sidan i den klassiska repertoaren (Molière,
Regnard, Beaumarchais). Hans Souvenirs utgåfvos
1901. Biogr. af Sarcey (1877) och d’Heylli
(1883).
E. F—t.

Delaunay [dəlånä], Jules Élie, fransk målare,
f. 1828 i Nantes, d. 1891 i Paris, var lärjunge af
Hippolyte Flandrin och École des beaux-arts, där
han 1856 fick romerska priset för Tobias’ återkomst.
Han målade sedan dels bibliska taflor af djup religiös
känsla, såsom Apostlarnas nattvard (1865,
Luxembourg) och Golgatha (1870), dels profant
historiska bilder, med lefvande dramatisk framställning,
såsom Brutus’ ed (1863; museet i Tours), Pesten i
Rom
(1869, Luxembourg), Davids triumf (1874),
dels kvinnobilder (bl. a. Diana, 1872,
Luxembourg-galleriet), hvilka ha något af 1400-tals-mästarnas
stränghet och adel, dels dekorativa bilder (tre,
behandlande Apollons, Amfions och Orfeus’ saga, i
stora operan, därefter 12 för Palais royal; utkasten
för Panthéon hann han ej fullborda). Liksom Baudry
var D. en lärjunge af italienska renässansmästare.
Hans konst är djupt allvarlig, sund och stark.
Luxembourg-galleriet eger 55 tecknade studier, och
sådana finnas äfven i museet i Nantes. Han målade
äfven porträtt, bl. a. af arkitekten Garnier (1880)
och författaren Meilhac (1886). D. var professor vid
École des beaux-arts från 1889. I glyptoteket i
Köpenhamn är han representerad af Nymfen Hesperias
död
m. m.
(G—g N.)

illustration placeholder

De Laval [də] l. de Laval, Karl Gustaf Patrik,
ingenjör, uppfinnare, industriidkare, föddes 9 maj
1845 i Orsa socken i Dalarna och tillhör en gammal
militärsläkt, hvars stamfader Claude de Laval 1622
kom från Frankrike till Sverige, där han tjänade sig
upp från soldat till öfverstelöjtnant vid Smålands
kavalleri och vardt slottshauptman i Vadstena samt
adlades 1646. D. undergick studentexamen i Uppsala 1863
och inskrefs s. å. vid dåv. Teknologiska institutet,
från hvars mekaniska fackafdelning han 1866
utexaminerades med högsta betyg. Han var därefter en
kortare tid anställd hos Stora Kopparbergs bergslag,
men erfor behof af att komplettera sitt kunskapsförråd
och studerade därför från 1867 kemi, fysik och
matematik vid Uppsala universitet, där han 1872
promoverades till filos. doktor, hvarefter han ånyo
inträdde i Stora Kopparbergs bergslags tjänst och,
sedan han å Harz studerat svafvelsyretillverkningen,
var ingenjör vid byggandet af svafvelsyrefabrik och
kopparextraktionsverk i Falun, 1872—74. Han anlade
därstädes för egen räkning 1873—74 ett glasbruk, som
emellertid på grund af ogynnsamma konjunkturer mycket
snart måste nedläggas. De första patent D. erhöll
afsågo tillgodogörande af fosforsyremalmer (1873) och
af nickelmalmer (1874). Han var privat konstruktör
i Falun 1875 och ingenjör vid Klosters järnverk i
Dalarna 1876—77. Redan då gjorde han sig bemärkt som
flitig konstruktör, uppfann bl. a. en silbotten, i
syfte att genom en mera finfördelad lufttillförsel i
bessemerkonvertern minska den vid bessemerblåsningen
uppkommande rödskörheten, och en galvaniseringspanna,
hvarjämte han började experimentera med
centrifugalseparatorn för mjölkskumning, ett problem,
hvars tillfredsställande praktiska lösning man då
begynte inse vara af synnerligen stor betydelse för
landthushållningen. Fördenskull flyttade han 1877
till Stockholm och egnade sig åt ett oförtrutet
experimentarbete samt kunde redan 1878—79 uttaga
grundläggande patent å kontinuerligt arbetande
mjölkskumningsmaskiner (jfr Centrifug). För
tillverkning af desamma bildades aktiebolaget
"Separator" med fabrik i Stockholm, hvilket företag
utvecklats till en världsomfattande affär med
filialfabriker i flera länder och varit banbrytande
för en af de industrier, inom hvilka Sverige på
världsmarknaden intager en ledande ställning,
nämligen separatorfabrikationen. Mer än 550,000 De
Lavalseparatorer voro 1905 i bruk i alla världsdelar.

Andra frukter af D:s uppfinnarverksamhet på samma
område äro en centrifugalmaskin för bestämmande af
fetthalten i mjölk (laktokrit), en anordning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:29:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free