Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diuretin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den prerafaelitiska konstriktningen. D. prästvigdes
och befordrades 1868 till domherre i Carlisle
samt till kyrkoherde i Hayton 1875 och Warkworth
1883. Han har på kyrkohistoriens område uppträdt
med arbetet History of the church of England (4 bd,
1877—1891; bd 5 och 6 utg. af Gee 1902), som redan
från första bandet (begynner med reformationen)
intog en framstående plats i den historiska
litteraturen genom objektiv framställning och
poetiskt konstnärlig stil. Inom vitterheten kom
hans berömmelse med Historical odes (1864); vidare
må nämnas en poetisk berättelse från 900-talet med
titeln Mano (1883; ny uppl. 1890), Odes and eclogues
(1884), Lyrical poems (1885) m. m. Hans bästa dikter
äro från 1890-talet, medan hans hälsa var obruten.
(Hj. H—t.)
Dixon [di’ksn], Charles, engelsk målare, f. 1872 i
trakten af London, har vunnit ett namn genom sina
akvareller, oftast med motiv från Thames, men äfven
från Seines stränder och från New Yorks hamn. D. är
en flitig och skicklig illustratör. Han är bosatt
i London.
G—g N.
Diyamir (Dajarmur), bergstopp. Se Nanga
Parbat.
Dizain [disä̃’], metr., fr., strof,
bestående af tio rader, allmänt använd under
1500-talet, bl. a. af Mellin de Saint-Gelais.
R—n B.
Dizful, stad i Persien. Se Disful.
Dizier [diṡiē], S:t. Se S:t Dizier.
Diö, egendom i Stenbrohults socken, Kronobergs
län, vid Diöströms utlopp i sjön Möckeln och Södra
stambanan, tillhör Gemla leksaksfabriksaktiebolag
(bildadt 1884, aktiekapital 250,000 kr.), som där
tillverkar leksaker af trä och skolmateriel m. m.,
till ett årligt värde af omkr. 150,000 kr. Vatten och
ångkraft. 138 arbetare.
D. J., förkortning för lat. Deo juvante, med
Guds hjälp.
Djaafar. Se Dschaafar.
Djabalpur. Se Jabalpur.
Djabir Ben Haijan, arabisk kemist. Se Geber.
Djadjar, stad i brittiska Indien. Se Jhajjar.
Djadschpur. Se Jaipur.
Djafar. Se Dschafar.
Djaffna. Se Jaffna.
Djaga. Se Yaga.
Djagannath (Djagarnath). 1. Indisk gudomlighet. Se
Jagannath. 2. Namn på staden Puri (se d. o.).
Djagatai, Djingis-kans andre son, fick efter faderns
död länderna ö. om Aralsjön: Turkestan och Buchara,
med Samarkand som hufvudstad, hvilka efter honom
kallades kanatet D. Han afled 1241. D:s efterkommande
bibehöllo sig ända till 1397. Jfr E. Oliver, "Chagataï
mughals" (1888). — Namnet "djagatai" har äfven
kommit att beteckna det i Turkestan talade språket,
en för sin renhet berömd turkisk dialekt. Jfr Vambéry,
"Čagataische sprachstudien" (1867).
Djagga. Se Dschagga.
Djahangir. Se Jahangir.
Djailolo. Se Djilolo.
Djaina. Se Jaina.
Djaintia. Se Jaintia.
Djaipur. Se Jaipur.
Djaisalmir. Se Jaisalmer.
Djajadeva, indisk skald. Se Jayadeva.
Djakova (Giakovica), stad i Albanien,
vilajetet Kosovo, 32 km. n. v. om Prizren, vid ett
tillflöde till Hvita Drin. Omkr. 21,000 inv.
Djakovár (kroat. Djakovo), stad i
kroat.-slav. komitatet Veröcz. 6,824
inv. (1900). Rom.-katolsk biskop (biskop af D. och
Syrmien). Storartad katedral, bekostad af biskop
Strossmayer och invigd 1883.
Djakovo. Se Djakovar.
Djalandara. Se Jalandhar.
Djalo, oas i Libyska öknen i Nord-Afrika, nära oasen
Audjila, omkr. 200 kvkm. stor, med omkr. 100,000
palmer och 6,000 inv., berber, som tala arabiska och
såsom förslagna köpmän hafva handelsförbindelser
öfver hela Libyska öknen. Emedan marken är mycket
salthaltig, finnes i hela oasen intet drickbart
vatten. Säd och dadlar utgöra hufvudnäring
för befolkningen, som äfven har några får- och
gethjordar, men inga nötkreatur och åsnor och helt få
hästar. Hufvudort är Lebba. Befolkningen tillhör
Senussi-sekten.
Djama. Se Yama.
Djamadagni. Se Yamadagni.
Djamadevta. Se Yamadevata.
Djambi (Jambi), flod på Sumatra, rinner upp
i berglandet vid västkusten, heter först Batang-Hari
och faller ut på östra kusten ungefär
under 1° s. br., genom ett större delta. Omkr 600
km. lång. Floddalen, mycket bördig, men sumpig och
osund, bildar hufvuddelen af den under nederländsk
öfverhöghet (residentskapet Palembang) stående
staten D., med omkr. 76,000 inv. Det inre af landet
är ännu nästan okändt; van Ophuyzen, som besökte
det 1867, skildrar det som mycket rikt och bebodt
af milda och skygga kubu, hvilka tillbyta sig ris,
salt, tyg m. m. af malajerna vid kusten mot bensoe,
drakblod och kautschuk. Hufvudorten D. ligger vid
floden, några tiotal kilometer från mynningen, och
har omkr. 3,000 inv.
Djami, Maulana Abdurrahman ibn Ahmed, persisk skald,
f. 1414, d. 1492, tillbragte större delen af sitt lif
i Herat och åtnjöt stort anseende vid sultanerna
Abu Sa‘ids och Huseins hof. Hans mest berömda
arbeten äro hans tre Divaner ("diktsamlingar"),
innehållande endast lyriska stycken (valda delar äro
öfversatta på tyska af Rosenzweig, Rückert m. fl.),
och de didaktisk-poetiska berättelserna Jusuf och
Zalicha (Zuleicha) samt Leila och Medjnun. Bland
hans prosaiska skrifter märkas särskildt Beharistan
(vårträdgården), en imitation af Sadis "Rosengård",
och Nafahatu-l-uns ("den gudomliga förtrolighetens
andedräkt"), som innehåller lefnadsskildringar
af mer än 600 berömda sufis. D. kallas den siste
af Persiens store skalder. En biografi öfver honom
utgafs af Rosenzweig 1840. Se vidare Geiger och Kuhn,
"Grundriss der iranischen philologie" (II, 1904).
K. V. Z.
Djamna. Se Jumna.
Djamnotri. Se Jumnotri.
Djamu. Se Jammu.
Djapara. Se Japara.
Djater, folkstam. Se Jater.
Djauf. Se Djof.
Djauhari, Abu Nasr Ismail bin Hammad, arabisk
lexikograf på 900-talet, död 1002 i Nischapur, utgaf
Sihah, ett lexikon öfver den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
