- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
571-572

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djurgård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omnämnda zonerna och på den grund också faunorna
mycket mera växlande. Jfr art. Bipolaritet
och Plankton. Litt.: A. R. Wallace, "The
geographical distribution of animals" (1876) och
"Island life" (1880), R. Lydekker, "A geographical
history of mammals" (1896), och O. M. Reuter,
"Djurgeografiska skildringar" (1903).
L—e.

Djurgård, inhägnad skogs- eller hagmark, där
hjortdjur underhållas. Landets nuv. djurgårdar
hysa endast dofhjortar. En kungl. djurgård finnes
vid Gripsholm. Staten eger en hjortpark vid
Ottenby stuteri å Ölands södra udde. Förr funnos
dylika djurgårdar invid Stockholm, å kronoparken
Omberg samt vid Drottningholm, Svartsjö, Läckö
m. fl. ställen. Enskilda djurgårdar finnas dessutom
vid Övedskloster, Skabersjö och Wrams-Gunnarstorp
i Skåne, vid Koberg i Västergötland och vid Åtvidaberg
i Östergötland.
F. L.

Djurgården, Kungl. Djurgården, en till
Stockholms stads område hörande halfö, som i v.
begränsas af stadsdelen Östermalms (före 1885 kallad
Ladugårdslandet) planlagda del och insjön
Brunnsviken, i n. v. af den kanal, som från denna är
upptagen förbi lägenheten Ålkistan till saltsjöfjärden
Lilla Värtan, i n. och ö. af denna fjärd och i s.
af det vatten, "Saltsjön" eller "Stora segelleden",
som längst i v. slutar vid "Stockholms ström".
Halfön, hvars storlek är omkr. 1,570 har, består af
två hufvuddelar: den södra, omkr. 270 har, i
dagligt tal åsyftad med benämningen "Djurgården",
i äldre handlingar kallad Valmundsön, Vadmalsön,
Vallmarsön, Valdemarsön, och den norra, omkr.
1,300 har. Dessa delar skiljas af Ladugårdslandsvikens
fortsättning åt ö., Djurgårdsbrunnsviken,
tidigare benämnd Surbrunnsviken eller
Södra Brunnsviken (båda vikarna kallades fordom
med gemensamt namn "Ladugårdsviken"), och den
1834 färdigbyggda kanal, Djurgårdsbrunnskanalen
(omkr. 1 km. lång), som å D:s östra
strand utmynnar i den lilla Isbladsviken (jfr
kartan).

Af nu angifna areal jämte ytterligare mark i v.
erhöll Klara kloster 1288 i gåfva af Magnus Ladulås
en betydande del, och 1433 tillbytte sig klostret
nordligaste delen från Djursholms sätesgård; det
mesta egdes sålunda af klostret, då konung Karl
Knutsson 1452 genom utbyte mot kronogods
förvärfvade "Vadmalsön". Gustaf I:s reduktion
samlade väsentligen alla dessa egor under två
kungsladugårdar, den ena belägen vid nuv. Skogsinstitutet,
den andra i norra delen af området; den
sistnämnda slopades redan före 1629, den förra i
midten af 1600-talet, då ock återstoden af själfva
"ladugårdsåkern" igenlades, förnämligast till jaktmark.

Genom k. donationer till Stockholms stads
utvidgande bortgick från denna komplex, hufvudsakligen
1639 och 1670, Ladugårdslandet, hvaraf dock
framdeles ett yttersta gränsbälte i ö., Djurgårdsgärdsgårdsdistriktet,
lämnades obebyggdt, till lättare
vidmakthållande af landtullbevakningen och Djurgårdsstängslen.
1682 reducerades vissa till enskilda donerade
platser å D., men staden fick behålla nämnda
utvidgningar, och åt Amiralitetskrigsmanskassan
tillförsäkrades genom k. resol. 1681 och 1696 de på
västra sidan af Valdemarsön belägna s. k.
Båtsmanstomterna, i förläning och byte mot en till
amiralitetet 1648 utlofvad tomt å Ladugårdslandet.
Sedan D:s hufvudsakliga område alltmer antagit
karaktären af en hjortpark till "K. M:ts egen
disposition", utfärdade Karl XI 1676 ett formligt bref
om sådan användning däraf. 1658 hade Karl X
Gustaf gifvit uppdrag åt k. arkitekten Jean De la
Vallée att göra ritning till en k. lustgård på
Valdemarsön (å Biskopsudden), men denna plan uppgafs
snart nog. 1664, i en instruktion för öfverståthållaren,
erinrade emellertid regeringen om, att å
Valdemarsöns västra sida funnes "frikallade orter
till K. M:ts rekreation", samt tillade: "dit invånarna i
staden om sommartid pläga sig förlusta", och under
Gustaf III:s dagar blef D. en af de förnämsta
skådeplatserna för hufvudstadens muntra folklif. Med sin
pittoreska omväxling af barr- och löfskog, däribland
rätt mycket ek, med sina slätter, bergsplatåer och
vatten är ock denna trakt af naturen danad till att
kunna tjäna ett vidliggande, alltmer tillväxande
stadssamhälle såsom en folkpark utan like.
Alltsedan 1766 affordrades grindpenningar af
allmänheten för inträde å D:s område (genom, bl. a., de
dit ledande s. k. "Blå portarna"), men 1862 bortföll
denna afgift för gående, och 1877 utverkade
kommunalstyrelsen, att afgiften för åkande upphörde mot
erläggande från stadens sida af en årlig ersättning
å 5,000 kr. till Djurgårdskassan.

Då efter statshvälfningen 1809 nya grunder skulle
bestämmas för konungens hofhållning, antog Karl
XIII 26 febr. 1810 rikets ständers 1 dec. 1809
gjorda anbud i detta afseende, innehållande bl. a.,
att "Djurgården skulle förblifva under K. M:ts
enskilda disposition", hvartill ständerna lagt den
anhållan, "att den s. k. Djurgårdskassan måtte
endast få användas till Djurgårdens försköning och
förbättring samt därvarande broars och vägars
underhåll". Därefter gaf Karl XIV Johan uppslaget till
D:s mera ordnade utseende, jämte det han för egen
räkning lät 1823—30 anlägga lustslottet Rosendal
(se d. o.) vid Djurgårdsbrunnsvikens södra strand å
ett område af omkr. 90 har. Hans omtankar om D.
hafva utformats och vidhållits af dåv. hofjägmästaren
I. A. af Ström och i senare tid af flere vederbörande.
Äfven enskilda personer hafva ifrat för D:s
förskönande. Så lämnade 1903 innehafvarna af
Hasselbacken M. och E. Davidson en gåfva af 30,000 kr.
till uppsättande af skulpturverk af svenska konstnärer.

I fråga om innehafvande af enskilda lägenheter å
D., nu (1906) några och femtio, hafva regenterna,
särskildt genom allmänna beslut 20 apr. 1846, 4
dec. 1861 och 24 maj 1873, fastslagit, att sådana
upplåtelser endast ske på det sätt, att de äro till
bestånd och villkor beroende af hvarje ny tronbestigares
godtfinnande. Afgifterna härför användas,
såsom blifvit förutsatt, helt och hållet för Djurgårdskassans
nyssnämnda ändamål. Utom af riksmarskalksämbetet,
såsom öfverstyrelse, handhafvas D:s
angelägenheter numera af "Kungl. Djurgårdens
förvaltning", bestående af 1 intendent med 1 kamrerare
och 4 hofjägare under sig.

Bland de från D. tidigare afskilda områdena
märkes, jämte Ladugårdslandet och Båtsmanstomterna,
Blockhus- eller Stora sjötullens område,
Blockhusudden (se d. o.), längst i sydöstra hörnet
af Valdemarsön, utvidgadt 1680 och i kameralt
hänseende ännu, tillika med den i äldre tid till
Södermalm hörande Beckholmen (se d. o.), räknadt
till "Djurgårdsstadens" sydligaste kvarter, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free