- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
633-634

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dohme ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

civilguvernör i prov. Preussen. Se Voigt, "Leben des
grafen zu D." (1833).

Dohna [då̄na; svenskt uttal dωna], svensk greflig ätt,
en gren af den tyska ätten von D. (se föreg. artikel),
naturaliserades i Sverige med Kristofer Delphicus von D.,
(se nedan), en son till burggrefven Christoph d. ä. (se föreg. art. 5),
sedermera ståthållare i Oranien, men blef först 1720
introducerad. Ätten D. sålde 1762 sina preussiska
stamgods till den schlodienska grenen och utgick på
svärdssidan 1820.

illustration placeholder

1. Kristofer Delphicus (skref sig Dhona),
burggrefve af D., svensk grefve och fältmarskalk
(se ofvan), f. 4 juni 1628 (enl. annan uppgift 1620)
i Delft (däraf förnamnet Delphicus) i Holland,
uppfostrades vid sin mosters gemål prins Fredrik
Henriks af Oranien och landtgrefvinnan Amalia
Elisabets af Hessen hof, fick 1646 ett kompani
i nederländsk tjänst och deltog något i kriget
mot Spanien. 1648 slog han sig ned på sina gods i
Preussen, och 1651 begaf han sig till Stockholm
för att för familjens räkning återvinna en del
gods i Livland. 1653 blef han svensk kammarherre,
öfverste för lifgardet och öfverkammarherre samt 1654
generalmajor af infanteriet. Han erhöll dessutom
en donation på 30,000 rdr samt rätt för sig och
sina efterkommande att uppbära 3,000 rdr årligen,
tills ett gods, som räntade samma summa, blefve
ledigt (sedermera lämnades honom Neukloster som
pant). Jämte tre andra herrar och två damer ledsagade
han drottning Kristina på hennes resa från Sverige,
men återvände från Hamburg till Stockholm (Kristina,
som anlagt mansdräkt, utgaf sig för grefve D.) och
deltog i Karl X Gustafs polska krig. Sårad vid
belägringen af Marienburg i febr. 1656, blef han
s. å. kommendant där och generallöjtnant. 1658
blef han vice guvernör i Bremen och var 1659—60
guvernör öfver Falster, Lolland och Möen. Efter en
kort tids beskickning till kurfursten af Brandenburg
1661 försattes han s. å. ur aktiv tjänst, i det att
hans regemente upplöstes, och var 1662—64 bosatt på
Neukloster och i Preussen. 1665 utnämndes han till
fältmarskalklöjtnant och förde befäl i det nesliga
bremiska kriget s. å. 1666 blef han fältmarskalk och
afgick s. å. som ambassadör till Holland med uppgift
att utjämna vissa misshälligheter och att medla i
striden mellan Holland och England. Jämte G. Fleming
och P. J. Coyet deltog D. som svensk medlare vid
den i maj 1667 öppnade kongressen i Breda. 18 juli
(g. st.) s. å. undertecknade han vänskapsfördraget
mellan Sverige och Holland, 13 jan. (g. st.) 1668 i
Haag konventionen om Sveriges eventuella accession
till det engelsk-holländska förbundet och 25 april
s. å. i Westminster Sveriges slutliga accession,
hvarigenom den ryktbara trippelalliansen mellan
England, Holland och Sverige bildades. D. dog 21 maj
1668 i London och begrofs 1669 i Stockholms Storkyrka,
hvarefter liket 1674 nedlades i Uppsala domkyrka,
där 1687 en präktig minnesvård, förfärdigad troligen
af Pieter Verbrugghen d. y. i Antwerpen, restes
öfver honom.

2. Fredrik Kristofer, burggrefve af D.,
den föregåendes son, militär, diplomat, f. på
Karwinden 1664, d. i Wismar 1727, deltog under
grefve Königsmarcks befäl i venezianernas strider
med turkarna på Morea 1685. Med instruktion af 17
nov. 1687 afreste han i mars 1688 från Sverige såsom
envoyé till Wien för att i första rummet verka för
hertigens af Holstein restitution i striden med
danska kronan. Han rappellerades 12 okt. 1689 och
ackrediterades hos kurfursten af Brandenburg samt hade
på våren 1690 företräde hos denne i Königsberg, då han
mottog hyllning af de preussiska landtständerna. D:s
uppgift var att hindra kurfursten mottaga hyllning
af Hinterpommerns ständer, innan han meddelat sig
med Karl XI. I maj s. å. reste D. hem, åtföljd af
burggrefven Alexander von D., hvilken utnämnts till
brandenburgsk envoyé i Sverige. 14 dec. (g. st.) 1697
utnämndes D. till brandenburgsk envoyé i Sverige,
med närmaste uppgift att gratulera Karl XII till
tronbestigningen, och stannade i denna egenskap till
sommaren 1701. Han blef 1720 svensk generallöjtnant
och 1722 president i Wismarska tribunalet. D:s
depescher och värdefulla, 1691 uppsatta slutrelationer
om de politiska förhållandena i Österrike och
Preussen förvaras i Riksarkivet. Med hans son Karl
August von D.
, f. 1691, d. 1744 såsom kaptenlöjtnant
vid drabanterna, introducerades ätten på riddarhuset
1720. Hans andre son, Fredrik Ludvig von D., f. 1694,
dog 1749 såsom preussisk generalfältmarskalk.

Dohnányi [då̄nanji], Erneszt von, ungersk pianist,
f. 1877 i Pressburg, utbildad vid musikakademien
i Budapest, har gjort sig ett namn som glansfull
pianovirtuos med fängslande föredragssätt och har
från 1900 uppträdt äfven som tonsättare, med en
symfoni, en pianokvintett, en pianokonsert m. m.
E. F—t.

Dohrn [då̄rn]. 1. Karl August D., tysk entomolog,
f. 1806 i Stettin, d. 1892, var sedan 1838 disponent
för en sockerfabrik i Stettin, men sysslade
därjämte med litteratur (han utgaf 1840—44 4
bd öfversättningar af spanska dramer och 3 häften
öfversättningar af svenska dikter) och företrädesvis
med entomologiska studier. Han redigerade
entomologiska föreningens i Stettin tidskrift samt
utgaf 1846—66 äfven "Linnæa entomologica" (16 bd).

2. Anton D., den föregåendes son, tysk zoolog,
f. 1840, blef 1868 docent i Jena och anlade 1872—74
den zoologiska stationen i Neapel, som under
hans ledning blifvit den mest betydande af dylika
anstalter och mer eller mindre direkt gifvit impulser
till anläggningen af de öfriga i Europa. D. blef 1898
led. af Vet. akad. och 1900 af Fysiogr. sällsk. i
Lund. Han har skrifvit bl. a. Der ursprung der
wirbeltiere und das princip des funktionswechsels
(1875),
hvari han bestrider det dittills gängse antagandet af
ryggradsdjurens ursprung från amphioxus och ascidierna
och härleder dem från ringmaskarna samt tillika söker
reducera den antagna nybildningen af organ i djurkroppen
till en ombildning af redan befintliga, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free