Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Doloroso ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Doloroso [dålårå̄så] l. Con dolore, it., mus.,
smärtfullt. Jfr Dolente.
Dolphinrise [då’lfinra͡i’ṡ], namn på en långsträckt
bottenförhöjning i norra delen af Atlantiska hafvet
(se d. o., sp. 337).
Dolus och Culpa, lat., jur. 1. Inom straffrätten
afses härmed de två skuldformer, från hvilka
strafflagarna utgå vid sina bestraffningsreglers
uppställande. Vid många rättskränkningar förutsättes
nämligen för att straff öfver hufvud skall komma till
användning, att dolus föreligger, och i de fall, då
straff kan inträda, äfven om blott culpa föreligger,
gäller såsom regel att i så fall lindrigare
straffbestämmelser skola tillämpas. Därjämte
förutsattes för bestraffning af ofullbordade
stadier af brottslighet, att dolus förelegat hos den
handlande. Huru dessa skuldformer skola afgränsas
från hvarandra, är högeligen omtvistadt. I allmänhet
säges dolus föreligga, om rättskränkningen i fråga
ingår i en handlande persons föreställningskomplex
såsom ändamål eller såsom medel för ändamål ("ingår
i hans syfte"). Härutöfver måste emellertid dolus
äfven anses föreligga, om rättskränkningen i fråga
enligt den handlandes uppfattning är nödvändigt
förbunden med handlingens företagande (enligt andra:
med något, som ingår i hans syfte); vanligen antages
dolus äfven föreligga, om rättskränkningens inträde
för den handlande framstår såsom endast ett möjligt
resultat af handlingen (eller af något, som ingår
i hans syfte), samt den handlande skulle företagit
handlingen i fråga, äfven om rättskränkningens inträde
för honom framstått såsom fullt visst. Skulle han
åter för sådant fall hellre afstått från densamma,
d. v. s. har han med sitt handlande endast velat
riskera rättskränkningens inträde, får på sin höjd
culpa antagas vara för handen. Härutöfver måste
emellertid för tillvaron af dolus alltid fordras,
att enligt den handlandes föreställning alla de
omständigheter äro för handen, hvilka erfordras för
att det föreställda förloppet skall innefatta en
rättskränkning samt den rättskränkning, hvarom fråga
är (t. ex. intet uppsåt att stjäla, om man föreställer
sig, att den sak man ämnar tillgripa tillhör en
själf). Brista de nu uppställda förutsättningarna,
kan på sin höjd endast culpa förefinnas i förhållande
till rättskränkningen. Till dess afgränsning från
det skuldlösa området kan culpa i positiv riktning
karakteriseras såsom oaktsamhet, denna må nu bestå i
bristande psykisk aktivitet, i det att föreställningen
om rättskränkningen i fråga antingen icke alls
aktualiserats i samband med handlingens företagande
eller väl aktualiserats, men endast med otillräcklig
sannolikhetsgrad eller olustbetoning; eller den må
bestå däri, att den handlande utan tillräcklig grund
förbisett någon af de omständigheter, som erfordras,
för att det föreställda förloppet skall innefatta
en rättskränkning resp. den rättskränkning, hvarom
fråga är. — 2. Ang. civilrätten se Skadegörelse.
N. S—g.
D. O. M., en fornromersk tempelinskrift, förkortning för lat. Deo Optimo Maximo, (invigdt) åt den bäste och högste guden (d. v. s. Jupiter).
Dom., förkortning för lat. dominus och dominica
(se dessa ord).
Dom [då̄m], fr. dôme (mlat. doma, af lat. domus,
grek. doma, hus, med underförstådt Dei,
Guds, således egentl. Guds hus), domkyrka, katedral
(jfr d. o. och Münster); ett rundt, hvälfdt tak öfver
en kyrka, kupol. Se Domkyrka.
Dom [dåm], port. (af lat. dominus), herre, härskare,
är i Portugal en hederstitel, som tillkommer endast
monarken och hans närmaste manliga anförvanter
samt vissa adelsmän, åt hvilka den särskildt
förlänas. Titeln (förkort. D.) sättes näst före
dopnamnet. Jfr Don och Doña.
Dom, jur. I vidsträcktare bemärkelse betecknas med
detta ord det beslut, hvarigenom ett vid domstol
anhängigt mål slutligt afgöres. I inskränktare
betydelse användes denna beteckning om dylika
beslut af hofrätt och Högsta domstolen i civila mål,
under det slutliga beslut i brottmål kallas utslag,
hvilket är den allmänna beteckningen för dylika
beslut af underrätt. Till innehållet är hvarje
dom en slutledning, i hvilken öfversatsen är det
lagbud, som skall tillämpas, undersatsen det faktum,
som af domstolen antages hafva i målet förekommit,
och slutsatsen en subsumtion af nämnda faktum under
lagbudet, eller tillämpningen af lagbudet på detta
faktum. Angående domens formella affattning stadgas i
24 kap. 3 § rättegångsbalken, att "däri skall tydligen
utsättas själfva saken och målet däri tvisten består
med dess nödiga omständigheter så ock de hufvudskäl
och den lag, därå slutet grundas".
L. A.
Dom [då̄m], högsta toppen i Mischabelgruppen,
en nordlig utlöpare från Monte Rosa, emellan
Nikolaidalen och Saasdalen, i schweiziska kantonen
Valais. 4,554 m.
Dom, ett på Himalayas sydvästliga sluttningar boende
blandningsfolk af tibetaner och hinduer.
Domalde (Domald), enligt Snorre Sturlason
sveakonung af Ynglingaätten, son af Visbur och
dennes andra hustru. "I hans dagar var i Svitjod
stor hunger och nöd", säger Snorre Sturlason i
"Ynglingasagan". Första hösten offrade svearna
oxar och andra hösten människor, men årsväxten var
likadan eller sämre. Tredje hösten kommo de talrikt
till Uppsala, då bloten skulle hållas. Höfdingarna
rådslogo och blefvo ense om, att missväxten måste bero
på D., deras konung, och att de därför borde offra
honom för att få god äring. De gingo honom för den
skull in på lifvet och dräpte honom samt rödfärgade
gudabildernas ställningar med hans blod. Namnet
betyder "domhafvande". Jfr Ynglingaätten.
Domar, enligt Snorre Sturlason namn på en sveakonung
af Ynglingaätten, Domaldes son, som var drott i många
år, under hvilka god årsväxt och frid rådde. Han dog
sotdöden i Uppsala och brändes på Fyrisåns strand,
där bautastenar restes åt honom. D. betyder "domare"
och är kanske missuppfattadt som namn (se Noreen,
"Uppsalastudier", s. 221 ff.). Jfr Ynglingaätten.
Domare, jur., den, som på grund af offentligt
bemyndigande har att pröfva och afgöra rättstvister
eller åtal för brott (jfr Domstol). Redan i Svea
rikes landskapslagar förekommer domare såsom titel på
föreståndare för hvarje hundare. (Jfr Häradshöfding.)
L. A.
Domare (hebr. schofetim, sing. schofet, part. af
schafat, skaffa rätt), enligt Domareboken (se
d. o.) och andra ställen i G. T. benämning på en rad
personligheter, hvilka vid olika tillfällen satte sig
i spetsen för en eller flera af Israels stammar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
