- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
833-834

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drankutslag ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

geografiundervisningen och bildade 1876 "Société de
topographie" för att popularisera topografien
genom att anordna afgiftsfria lärokurser, införa
densamma i skolorna, småningom omgestalta geografien
med tillhjälp af topografien och tillämpa den så
omgestaltade geografien på historien. D. uppsatte
1876 och redigerade den förtjänstfulla "Revue de
géographie". Utom geografiska arbeten skref han
åtskilliga verk rörande Frankrikes medeltidshistoria.

Drap impérial [drā ä̃peria’l], ett slags tyg. Jfr
Circassienne och Drapp.

Drapp (fr. drap, af it. drappo, mlat. drappus,
inslag i väf), ett klädesartadt tyg (jfr Bindning).

Drašković [draʃkå̄vitj], gammal kroatisk grefvesläkt,
hvars medlemmar ofta nämnas i Österrikes och Ungerns
politiska historia. Redan under medeltiden förvärfvade
släkten krigisk ära. — Georg D., f. 1515, d. 1588
som ärkebiskop af Kalocsa och kardinal, var Ferdinand
I:s biktfader, deltog i Tridentinska mötet (1545—63)
och utsågs af Maximilian II till ståthållare (ban) af
Kroatien, Slavonien och Dalmatien. — Jan D., f. 1550,
d. 1613, var äfven ban af Kroatien och utmärkte
sig i kriget mot turkarna 1597—1600 samt bevarade
Kroatien troget under Bocskays uppror. — Janko D.,
kroatisk patriot och politisk skriftställare, f. 1770
i Agram d. 1856 i Radkersburg (Steiermark), studerade
i Wien och deltog i det turkiska fälttåget under
Laudon. För den nationella pånyttfödelsen i Kroatien
verkade han lifligt, särskildt genom grundandet af
den första kroatiska litteraturföreningen "Čitaonica
ilirska" (1838) och "Matica ilirska" (1842), hvars
förste ordförande han blef. Bland hans patriotiska
skrifter märkas Ein wort an Illyriens hochherzige
töchter über die ältere geschichte und neueste
regeneration ihres vaterlandes
(1838) och Sollen
wir magyaren werden
(1833). Hans lik flyttades under
stora hedersbetygelser till Agrams kyrkogård 1893.
A—d J.

Drassidæ, zool. Se Säckspindlar.

Drastisk (grek. drastikos, af dran, vara verksam),
verksam, snabbt och kraftigt verkande, af slående
verkan i kraft af den målande realismen och halft
komiska öfverdriften i skildring eller uttryck.

Drastiska medel (se Drastisk), remedia drastica,
med. farm.
Se Afförande medel.

Drau, tyskt namn på Drava (se d. o.).

Draud [dra͡u’t], lat. Draudius, Georg, musikbibliograf,
f. 1573 i Dauernheim (Hessen), d. 1635 som kyrkoherde
därstädes, är berömd såsom författare till de numera
mycket sällsynta verken Bibliotheca classica (1611;
2:a uppl. 1625), hvilket innehåller en förteckning
på alla kända författare och arbeten på musikens
område intill år 1625, Bibliotheca exotica (1625), en
förteckning öfver alla intill nämnda år på utländska
språk tryckta musikaliska verk, och Bibliotheca
librorum germanicorum classica
(s. å.). D. utgaf äfven
det kulturhistoriskt upplysande arbetet Fürstliche
tischreden
(2 bd, 1614—26).

Draudius. Se Draud.

Draudts skogstaxeringsmetod. Se Skogstaxering.

Draugadrotten. Se Draugar.

Draugar, nord. myt., en i den fornnordiska
litteraturen förekommande benämning på gengångare
(spöken), som ännu fortlefver i norska
draug, "drunknads vålnad". — Draugadrotten
(isl. draugadróttinn), gengångarnas herre, var ett
af Odens tillnamn.

Draughts [drā’fts], eng., damspelsbrickor, damspel
(se d. o.).

Draumekvæde, norsk medeltidsdikt från 1200-talet,
skildrande en syn ur den andra världen, som
en yngling, Olav Aakneson, skulle ha haft som
skendöd. Det tillhör den kristna visionslitteraturen
efter omkr. 1130 och har utöfvat stark inverkan på den
norska folkdiktningen. Dikten upptecknades först på
1800-talet och utgafs 1904 i praktupplaga, redigerad
af Moltke Moe.
R—n B.

Draupner (isl. Draupner, "den drypande"), nord. myt.,
en ring, af hvilken hvar nionde natt dröpo åtta
ringar, lika tunga som D. Den smiddes af dvärgarna
Brock och Sindre samt gafs åt Oden, som sedan lade
den på bålet åt Balder, hvilken återsände den med
Hermod från Hels boning. I Skirnismál utlofvas
ringen som gåfva åt Gerd, till hvilken Skirner
framför Frejs frieri. D. är äfven namn på en dvärg.
B—e.

Drava, lat. Dravus, slav. Drave o. Drava
(ty. Drau), en af Donaus bifloder från höger. Den
rinner upp på Toblacher feld i Pusterdalen (Tyrolen),
1,204 m. ö. h., genomflyter i östlig riktning Kärnten
och Steiermark, bildar gräns mellan Ungern i n. samt
Kroatien och Slavonien i s. och faller ut i Donau,
nedanför Esseg. Dess dal är den längsta i Alperna (334
km.), och flodens hela längd är 749 km. D., som i sitt
öfre lopp är en snabbt flytande bergbäck, är segelbar
för små farkoster från Villach (508 m. ö. h.) till
mynningen (75 m. ö. h.) under 610 km., för ångbåtar
först från Barcs (151 km.), och är vid mynningen
325 m. bred samt 6,5 m. djup. Dess viktigaste
bifloder äro fr. v. Gurk och Mur samt fr. h. Gail.
(J. F. N.)

Drawback [drå̄’bäk], eng. Se Dråback.

Drave, slaviskt namn på Drava (se d. o.).

Dravida l. Drāviḍa (det senare afledning af det
förra), ett sanskritiskt fr. o. m. Mahabharata
förekommande ord med flera (etnologiska) betydelser.

1. Landet s. om Vindhyabergen och Narbada
med undantag af de områden, där ariska
språk äfvensom andra icke dravidiska språk talas.
Hit höra bl. a. följande större områden: Cola, Pandya,
Kerala, Karnataka, Kalinga, Andhra.

2. Inbyggarna i ofvannämnda landområde,
d. v. s. folk, som tala dravidiskt (med tamilspråket
besläktadt) språk i allmänhet. I kastsystemet
gälla de som degraderade ksatriya. De äro till stor
del bramaniserade, och bramansk religion, såsom
visnuism, çivaism, jainism, har nått vid utbredning.
Dessa folk utgöra 9/10 af Deccans inhemska befolkning.
Oafgjordt är dock, om de äro att räkna till halföns
urinvånare. Blott så mycket är säkert, att
de jämte bhotastammen, på östra Himalayas södra
sluttningar, och munda- eller kolfolken, på bägge
sidor om Vindhyabergen, voro bofasta i Indien, innan
de ariska folken från n. v. spredo sig öfver Västra
indiska halfön. Man har antagit, att draviderna förr
voro bosatta i norra Indien, men trängts undan åt
s. af arierna. Redan före dessas inträngande egde
draviderna en viss grad af odling, hvarigenom de stodo
(och ännu stå) långt framom andra indiska urinvånare. De

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free