- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
835-836

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drankutslag ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

voro därför också lättare tillgängliga för den från
n. kommande ariska civilisationen. Deras religion
bestod ursprungligen af bhuta- l. demondyrkan,
besläktad med schamanismen i norra Hög-Asien, och
lefver som sådan ännu kvar bland de ociviliserade
dravidiska folken. Andra religiösa egendomligheter
påträffas hos tuda, gond och ku. Ankomsten af
de första bramanska kolonierna i södra Deccan kan
sättas åtskilliga århundraden f. Kr., och dravidernas
omvändelse till den bramanska religionen och det
bramanska samhällsskicket fortgick alltjämt, så att
de bildade dravidiska folken redan för mer än ett
årtusen tillbaka voro lika ifriga hinduer som de
ariska folken i Hindustan och Bengalen. Dock har äfven
i Deccan den med araber och mongoler inträngande islam
genom svärdets och fanatismens öfvermakt tillvunnit
sig många bekännare. — I fysiskt hänseende finnas inga
bestämda och säkra kännetecken, som skilja draviderna
från arierna. I allmänhet äro de af kaukasisk typ,
mest med svarta ögon och glatt, svart hår, som ofta
bäres långt och uppfäst som hos kvinnor. Den renaste
dravidiska typen anses finnas hos tuda, med bruna
ögon och lockigt hår, som de låta hänga fritt. Dessa
ha sina från de öfriga stammarna starkt afskilda
och länge okända boplatser i sydvästra Deccan, på
Nilgiribergens högslätter. Där återfinner man ännu
flera äkta kaukasiska rasmärken: regelbunden växt
af sex fots höjd, romersk näsa, stora ögon, fint,
långt och lockigt hår, rik skäggväxt o. s. v. Från
denna urtyp aflägsna sig de öfriga stammarna i mån
af rasblandning och råare lefnadssätt, så att man hos
de lägst stående, de i mellersta Indien boende gond
och rajmahal, finner utstående kindknotor, korta och trubbiga näsor med
runda näsborrar, små och smala ögon, kort växt och
flera andra mongolartade kännetecken (jfr fig.). Den
mörkare, i svart stötande hudfärg, som i allmänhet
utmärker draviderna i jämförelse med de ariska
indierna, kan dock icke, allra minst i dessa trakter,
beteckna en bestämd rasolikhet. Etnografiskt räknas
de dravidiska folken till den lockhåriga grenen af
den ullhåriga rasstammen, och från denna synpunkt
brukar man stundom i namnet dravidarasen inbegripa,
utom draviderna, Ceylons urinvånare, singaleserna,
och kolfolken, ehuruväl blott de förres, men alls
ej de senares, språk röjer någon frändskap med de
dravidiska. — Till draviderna räknas ibland också
brahui-folket i Belutsjistan. — De nationella namnen
(tamuler, malayali, kanareser o. s. v.) användas
af dem själfva icke om bramaner och icke heller
om de lägsta kasterna (paria, shanar o. s. v.),
utan blott om medelklassen, som betraktar sig som
çudra och i rang kommer närmast bramankasten. Det
föreligger dock knappast någon grund till att antaga
rasskillnad mellan çudra (i anförd betydelse) och de
lägre kasterna. — Enligt senaste folkräkning omfatta
de dravidiska folken omkr. 56,51 mill. människor,
hvaraf t. ex. telugu 20,70 mill., tamil 16,53 mill.,
kanarese 10,37 mill., malayalam 6,03 mill. o. s. v.
illustration placeholder
Dravidiska folktyper.


3. I inskränkt bemärkelse är dravida = tamil
(tamuler) eller tamil och malayalam eller pandya,
(omkring Madura). Ordet tamil (urspr. tamir) är genom
mellanstadiet dramila, som också finnes i sanskrit,
uppkommet ur dravida. Hvarifrån detta namn åter
härstammar, vet man icke.

De dravidiska språken. Hos indiska grammatiker
förekommer dravidi som namn dels på vibhasa (ett
lägre talspråk), dels på apabhramça (en lägre
litterär prakritform); men i detta fall är det
troligen fråga om ariska språk, alltså vissa slag
af prakritspråk. Äfven när det talas om "de 5
dravida-skriftformerna" (resp. språken) telinga,
karnataka, maratha
l. marathi, gurjara l. gujarathi,
och dravida l. dravidi såsom hufvudspråk på Deccan
i motsättning till de 5 nordindiska hufvudspråken
(de 5 gauda), så se vi, att däruti ingå såväl ariska
(marathi och gujarathi) som dravidiska språk. Med
dravidiska språk i egentlig mening förstå vi ett antal
af omkr. 10 sinsemellan nära besläktade hufvudspråk,
som talas af hufvudmassan af de ofvan — under 2 —
karakteriserade dravidiska folken på Deccan. De
dravidiska språken kunna helt mekaniskt uppdelas i
sådana, som i större eller mindre grad användas som
litteraturspråk, och sådana, som ännu icke vunnit
en dylik utbildning. Till de förra höra 1. Tamil
(tamuliska, malabariska), som litteraturspråk äldst,
i Pandya, Cola och östra Kerala, d. v. s. den södra
delen af presidentskapet Madras från Pulicat på
Koromandelkusten till Kap Comorin och därifrån på
Malabarkusten intill Trivandrum, i v. sträckande sig
till Bangalore och Coimbatore, samt norra hälften af
Ceylon. — 2. Telugu (telinga) i Telingana (Kalinga
och Andhra), d. v. s. Northera circars från Pulicat
till Chicacole och in i landet till v. om staden
Haidarabad och Cunda. — 3. Kanaresiska i Karnataka
(Kanara, Mysore o. s. v. v. om tamil och telugu,
mot s. intill Coimbatore, mot n. till Godavari). Hit
hör ock det språk, som talas af en stam badagars
l. burghers i Nilgiribergen. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:25:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free