Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Droste zu Vischering ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af fiske. Arealen är omkr. 13,000 kvkm., däraf
komma på Graham omkr. 7,000 kvkm. Gruppen fick
sitt namn af kapten Dixon, som 1787 besökte den med
"Queen Charlotte". — 2. Se Santa Cruz-öarna.
J. F. N.
Drottning Disa. Se Disa.
Drottningens elixir. Se Elixir.
Drottningens hospitalskassa, en pensionsinrättning vid
Svea lifgarde, som kvartalsvis utbetalar understöd
till afskedadt, behöfvande underbefäl och manskap
vid nämnda regemente. Kassan stiftades 1805 med
en grundfond af 400 rdr b:ko, skänkt af okänd gifvare, och erhöll till en början benämningen "Fredrika Dorothea Wilhelminas hospital". Regementsofficerarna
och kompanicheferna erbjödo sig s. å. att årligen
till kassan inbetala 250 rdr b:ko specie, och
samtidigt med att hospitalsinrättningen 1 nov. 1806
på konungens födelsedag öppnades, beviljade konungen
och drottningen hvardera ett årligt anslag af 300
rdr b:ko. I k. br. 18 febr. 1812 förordnades, att
som det vore "opassande, att hospitalsinrättningen
skulle bära f. d. drottningens namn", kassan därefter
skulle benämnas Drottningens hospital. Bidraget från
regementsofficerare och kompanichefer har upphört,
men från konungen och drottningen utgår fortfarande
årligen ett bidrag af 900 kr. Kassans fonder vid
1906 års slut utgjorde i afrundadt tal 73,000
kr. Med den nya härordningen försvinner manskapet,
och den tid är icke aflägsen, då understödet kommer
att utgå allenast till underofficerare, som erhållit
afsked. Kassans direktion utgöres af sekundchefen
vid regementet (ordf.), öfverstelöjtnanten
och majorerna, regementskvartermästaren, en
kapten, regementspastorn och regementsauditören.
E. U. B.
Drottningens lifregemente till fot. Se Bergsregemente
och Lifregemente.
Drottningens sjukhem. Se Sofiahemmet.
Drottning Eufemias visor. Se Eufemia-visorna.
Drottninggods. Se Wedgwood.
Drottningholm. 1. Kungligt lustslott på östra
stranden af Lofön i Mälaren, omkr. 10 km. från
Stockholm. Stället, hvars gamla namn var Torfvesund,
omtalas 1559 som kungsgård. Omkr. 1581 lät Johan
III där uppföra en stenbyggnad med torn,
och samtidigt fick stället sitt nuvarande namn
efter Katarina Jagellonica. Det innehades sedan af
drottning Kristina d. ä., Karl Karlsson Gyllenhielm,
Maria Eleonora och M. G. De la Gardie och hans
gemål. Dessa sålde stället 1661 till änkedrottning
Hedvig Eleonora. S. å. nedbrann byggnaden. 1662
grundlades det nya slottet, till hvilket Nikodemus
Tessin d. ä. gjort ritningarna (många detaljritningar
finnas i behåll). Tessins Drottningholm, sådant
man ser det på gravyrerna i "Suecia antiqua", är
en elegant och vackert proportionerad byggnad i
1600-talets franska slottsstil, likväl med flera
traditionellt svenska drag och åtskilliga för den
svenska barocken typiska insatser, t. ex. det efter
mönster af riddarhuset svängda taket, väggarnas
lisener i st. f. pilastrar o. a. Slottets yttre var
rödt med hvita lister och fönsterramar.
Då Tessin dog, 1681, stod slottet färdigt till
det yttre, så när som på norra rundeln, där kyrkan
är inrymd. Likaså voro trapphuset och flera af de
förnämsta rummen färdiga. "Änkedrottningens alkov"
(se planschen, 3) — det präktigaste rum i sin art
i Sverige, afslutadt 1683 — tillhör den äldre Tessins
andel i slottet. Inredningsarbetena återupptogos på
1690-talet och fortgingo inpå 1700-talet under uppsikt
af Nik. Tessin d. y., som äfven är skaparen af den
"franska trädgården" med dess terrasser och dammar. Af
slottets många skulpturverk var en del krigsbyte
från Prag, andra — bland dem Herkulesfontänen (se
planschen, 2) och Neptunstatyn — voro tagna från
Frederiksborg i Danmark.
I inredningen och dekoreringen af slottet medverkade
många utländska och äfven några svenska konstnärer. De
förnämste bland dem voro skulptörerna Nikolaus Millich
och Burchard Precht, målarna C. van der Meulen,
H. G. Müller, Lemke (som lämnade bataljstycken till
de båda gallerierna; ett af dem återges i art.
Belt), flera italienska stuckatörer, bröderna Carove
och andra, men främst svensken Johan Sylvius
och fransmannen Evrard Chauveau, hvilka utförde
plafondmålningar, och Ehrenstrahl med dekorativa,
mestadels allegoriska målningar. Slottet med dess
pompösa trapphus, dess ståtliga gallerier och tunga
praktsalar blef det karolinska tidehvarfvets mest
representativa och enhetliga byggnadsverk. Hedvig
Eleonora, som oftare vistades på Ulriksdal än på D.,
hade en del af sina konstsamlingar därstädes — enligt
inventariet 1719 funnos då 209 målningar, 350 fajans-
eller porslinsföremål och en mängd konstslöjdalster.
Ett nytt skede för D. tog sin början, då slottet vid
Lovisa Ulrikas förmälning 1744 skänktes till henne af
kung Fredrik. Hon påbyggde 1746—52 slottets rundtom
de båda gårdarna löpande flyglar efter ritning af
Hårleman, inredde sina våningar "i en helt ny stil",
i modern fransk smak, i rokoko med dragning till
Ludvig XVI:s stil (det smakfulla biblioteket af
J. E. Rehn), samlade där sina i Paris förvärfvade
målningar af franska och nederländska mästare, sin
mynt- och naturaliesamling, m. m. Smakråd vid denna
nyanordning var K. G. Tessin. Vid denna tid tillkom
Kina slott (se planschen, 4), grundlagdt 1763 (en
mindre träbyggnad, "det kinesiska huset", fanns sedan
1753 på samma plats). Ritningarna äro af Adelcrantz;
den lilla fantastiska byggnaden med sina paviljonger
är mera rokoko än kineseri. Teaterhuset byggdes
1762—65 af Cronstedt i stället för det 1762 brunna
äldre komedihuset; en tillbyggnad med antikiserad
fasad ditfogades 1791.
År 1777 sålde Lovisa Ulrika — därtill tvingad af sina
dåliga finanser — slottet jämte alla därstädes ordnade
samlingar till staten. Gustaf III vistades sedan
ofta där med sitt hof. På hans tid tillkommo flera
byggnader för hofvets behof och likaså "den engelska
parken", anordnad af Adelcrantz. Under 1800-talets
förra del fick D. förfalla, tills Oskar I 1846 tog
itu med ett grundligt iståndsättande. Nu ordnades
några rum modernt, bl. a. rikssalen med en serie
stora, konstnärligt föga betydande helfigursporträtt
af Europas regenter under förra hälften af
1850-talet. Som ett minnesrum öfver Karl Johan står
"stensalen" med batalj- och ceremonimålningar,
liksom man förut hade en karolinsal med porträtt
af Karl XII och hans generaler. Oskar II lät ordna
"Oskarssalen" i rik barock (af Agi Lindegren). Till
reparationsarbeten på slottet och andra byggnader
anslog 1906 års riksdag 160,000 kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
