Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 977-978 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dubbelfuga ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ena ända, därifrån, utan att upplyftas, till den
andra och så åter till midten. Efter tillräckligt
många strykningar upplyftas magnetpolerna hastigt
från stångens midt. Verkan förstärkes, om stålstången
lägges med ändarna hvilande på de motsatta polerna af
två starka magneter. Samma förfarande kan användas för
frambringandet af hästskomagneter. Dubbelstrykningen
kan också utföras på det sättet, att de två
magnetpolerna föras från stålstångens midt mot hvar
sin af stångens ändar och där upplyftas. Äfven i detta
fall måste strykningen upprepas flera gånger. Jfr Magnetisering.
K. L.*

Dubbelströmsnyckel, telegr. tekn., en nyckel, med
tillhjälp af hvilken man åstadkommer strömimpulser
af olika riktningar, så att på en positiv impuls
följer en negativ o. s. v.

Dubbelstyng. Se Symaskin.

Dubbelsugarsläktet, Lepadogaster, zool.,
ett till benfiskarna (Teleostei), taggfeningarnas
ordning (Acanthopterygii) och familjen Gobiesocidæ
hörande släkte, hvars medlemmar hafva en plattad,
framskjutande nos och bakom hufvudet, på undre
sidan af kroppen, en dubbel sugskifva, hvars främre
afdelning är bildad genom en omdaning af bukfenan, och
hvars bakre del är en s. k. appendikulär sugskifva,
som är fäst vid skuldergördeln. Vid norska kusten
förekommer Lepadogaster bimaculatus, på betydligt
djup och ofta inkrupen uti snäckskal. Från svenska
västkusten är blott ett exemplar kändt, Dubbelsugaren
är högst 4 cm. lång och till färgen rödaktig med
gula fläckar. Till lefnadssätt öfverensstämmer
den med den hos oss vanliga sjuryggen.
L—e.

Dubbelsuperfosfat. Se Superfosfat.


Dubbelsvans, her., en på heraldiska lejon stundom förekommande svans,
som nästan ned till roten är skild i två delar och
har delarna lindade om hvarandra. Såsom egendomligt
och kännetecknande för Böhmens vapen förekommer
däri redan på 1500-talet ett dubbelsvansadt lejon,
och detta har sedermera bibehållits (se fig.). Lejon
med dubbelsvans förekommer första gången i Sverige på
Gustaf II Adolfs tyska Nürnbergsriksdaler af 1632.
A. W. S.*

Dubbelt bokhålleri. Se Bokföring.

Dubbeltje, "dubbelstycke", holländskt silfverskiljemynt, =
2 stuiver = 10 cent = 0,1 gulden = 15 öre.


Dubbeltrasten l. Misteltrasten, Turdus
viscivorus, zool., en till tättingarnas ordning
(Passeriformes), de trastartade fåglarnas familj
(Turdidæ) och trastarnas släkte (Turdus) hörande
art, som igenkännes därpå, att ryggen och skuldrorna
äro gråbruna med olivbrun anstrykning, att stjärtens
tre yttre pennor äro hvita i inre kanten mot spetsen
samt att de undre vingtäckarna äro hvita. De undre
kroppsdelarna äro hvita med rostgul anstrykning på
halsen, sidorna och undergumpen. Strupens midt är
ofläckad, men dess sidor jämte framhalsen och
bröstet försedda med svartaktiga fläckar. Längden
är 29,7 cm. Dubbeltrasten förekommer i större delen
af Europa, från Grekland upp inom polcirkeln, och
häckar i hela Sverige, företrädesvis i de mellersta
och nordliga delarna. Ehuru en stor del dubbeltrastar
stannar kvar äfven öfver den kalla årstiden, flyttar
dock flertalet till sydligare länder. Dubbeltrasten
trifves bäst i barrskogar, i medelstora sällskap, och
låter där ifrån trädtopparna höra sin korta, klart
ljudande sång. För öfrigt är den en klumpig, skygg
och grälsjuk fågel, men blir lätt nog tam. Dess föda
utgöres af maskar, larver, insekter och åtskilliga
slags bär, i synnerhet mistelbär, o. s. v. Sitt
bo bygger den tidigt på våren, mer eller mindre
högt uppe i träden, af lafvar, kvistar och gräs,
och den lägger däruti vanligen fem grönhvita, af
violett och rödbrunt fläckade och prickade ägg.
J. G. T.*

Dubbeltryck. Se Dubbelplåt.

Dubbeltunga, mus., ett maner att på vissa
blåsinstrument frambringa mycket snabba
stackatosatser, genom att låta tungan hastigt
röra sig fram och åter. På flöjten användes
detta maner vid passager i upprepade toner, på
hornet och trumpeten vid fanfarer och signaler.
A. L.

Dubbelt verkande maskin, mek., en kolfmaskin
såsom ångmaskin, gasmaskin, fotogenmotor, pump,
kompressor e. d., i hvilken kraften verkar i så väl
den ena som den andra rörelseriktningen för kolfven.
O. E. W.

Dubbelögon-fisken, zool., kallas arterna
af fisksläktet Anableps (se d. o.), enär
ögonen hos dem äro delade i två delar
genom horisontella mörka band i hornhinnan.
L—e.

Dubbelörn (ty. doppeladler), her. Se Fläkt örn
och Örn.

Dubbla blommor, bot. Se Fördubbling.

Dubbla drakorden. Se Ordnar.

Dubblager, maskinb. Se Axellager.

Dubbla malörtsdroppar, farm. Se Beska droppar.

Dubbla år. Se Tjänsteår.

Dubblé (fr. doublé, af double, dubbel). 1. Se Biljard,
sp. 380. — 2. Jaktv., fällande af två djur medelst
två omedelbart på hvarandra följande skott ur en
dubbelbössa.

Dubblera (fr. doubler, af lat. duplus, dubbel),
fördubbla, taga dubbel; utvalsa två på hvarandra lagda
metallplåtar; skiftevis utföra en teaterroll; med
mastix sammankitta två ädelstenar, af hvilka den ena
är skuren till öfverdel, den andra (vanligen oäkta)
till underdel (en sådan med konst sammansatt ädelsten
kallas dubblett); biljardt., spela en boll mot
vallen och sålunda ge den en åsyftad riktning; sjöv.,
förr brukligt kommandoord, då ombord på ett fartyg
kanonerna å båda sidor samtidigt skulle bemannas;
angripa (ett fientligt skepp) från bägge sidor; segla
förbi eller omkring en udde; krigsv. Se Dubblering;
text., i spinnerier sammanföra flera vaddar eller
kard- och sträckband och gemensamt behandla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>