Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 999-1000 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Duboisin ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inom nervsystemets patologi och patologiska anatomi
mycket betydande resultat. I Sverige infördes
hans elektriseringsmetod af H. Sätherberg 1851. En
minnesvård öfver D. restes 1899 i Boulogne.
R. T—dt.

Duchesne [dyʃǟn]. 1. André D. (lat. Andreas
Quercetanus), fransk historieskrifvare, f. 1584
i Ile-Bouchard (Touraine), d. 1640 till följd af
öfverkörning, dref vidlyftiga studier i London och
Paris och blef snart en af sin tids flitigaste och
grundligaste lärde. Richelieu utnämnde honom efter
hvartannat till kungl. geograf och historiograf. Hans
forskningar i och arbeten öfver fransk historia
ha förskaffat honom hedersnamnet "den franska
historieskrifningens fader". För sina arbeten gjorde
han enorma materialsamlingar, hvilka, nu till största
delen förvarade i Nationalbiblioteket i Paris,
utgöra ett sannskyldigt bibliotek i fransk historia
ända från äldsta tider och äro oumbärliga för hvarje
forskare. Bland D:s många och om djup lärdom vittnande
arbeten må nämnas: Les antiquités et recherches de
la grandé et majesté des rois de France (1609; ny
uppl. 1668), Les antiquités et recherches des villes,
châteaux et places remarquables de toute la France
(2 vol., 1608), Histoire des papes jusqu’à Paul V
(1616), Dessein de la description du royaume de
France (1617), Bibliothèque des auteurs qui ont écrit
l’histoire et la topographie de la France (1627),
Histoire des rois, ducs et comtes de Bourgogne,
408—1350 (1619—28), Historiæ Normanorum scriptores
(1619), Historiæ Francorum scriptores (5 vol., 1636—49),
ett synnerligen viktigt arbete, som innehåller
bl. a. de gamle franske krönikörernas skrifter,
samt en öfversättning af Juvenalis’ "Satiræ" (1616)
och flera betydande editioner af äldre verk, bland
dem Martin Marriers "Bibliotheca Cluniacensis" (1616),
Alain Chartiers "Œuvres" (1617) och Étienne Pasquiers
"Lettres" (3 vol., 1619).

2. François D., den föregåendes son, fransk
rikshistoriograf, f. 1616 i Paris, d. 1693, utgaf med
tillägg ånyo sin faders Histoire des papes (1653) samt
fortsatte tre af honom påbörjade arbeten: Histoire
des cardinaux français (2 vol., 1660—66), Traité
des officiers qui composent le Conseil d’état (1662)
och Histoire des chanceliers et gardes des sceaux de
France (1680).
E. A—t.

Duchesne [dyʃǟn], A. N., fransk botanist. Se Duchn.

Duchesne [dyʃǟn], Jacques Charles René Achille,
fransk militär, f. 3 mars 1837 i Sens (dep. Yonne),
genomgick krigsskolan i Saint-Cyr samt utmärkte sig
i italienska fälttåget 1859. Som kapten var han
med i fransk-tyska kriget, blef fången vid Metz’
kapitulation och sändes sedermera till Algeriet. 1881
blef han öfverstelöjtnant vid främlingslegionen och
beordrades 1883 till Tonkin, där han höljde sig med
utmärkelse. 1888 brigad- och 1893 divisionsgeneral,
fick han 1894 befälet öfver expeditionskåren till
Madagaskar. Efter svåra vedermödor lyckades han 30
sept. 1895 rycka in i hufvudstaden Tananarivo, där
han förmådde drottning Rainavolo II att underkasta
sig Frankrikes protektorat. Vid återkomsten
till Frankrike 1896 blef D. kommendant för 5:e
armékåren (i Orléans) och 1899 för 7:e armékåren (i
Besançon). 1900 inkallades han i högsta krigsrådet,
där han fortfarande (1906) har plats.

Duchesnea indica.

Duchesnea Sm., bot., växtsläkte af fam. Rosaceæ, med 2 arter i Nepal och Kina.
En af dem, D. indica Focke (Fragaria indica Andr.), är en omtyckt
ampelväxt med gula blommor och röda, smultronliknande frukter.
G. L—m.


Duchesnois [dyʃǟnωa’], Catherine Joséphine, fransk
skådespelerska (hette eg. Rafin), f. 1777 nära
Valenciennes, d. 1835 i Paris, debuterade 1802
med stor framgång som Phèdre på Théâtre français
och blef där societär 1804. Efter sin vackra
medtäflerska m:lle Georges’ afgång till Ryssland
(1808) var m:lle D. på nämnda scen den obestridt
främsta uppbärarinnan af de klassisk-tragiska
hjältinnerollerna, ända till det romantiska dramats
seger omkr. 1830. Särskildt utmärkte hon sig som
Roxane, Hermione, Mérope, Athalie, Clytemnestre och
Lebruns Marie Stuart. Biogr. af Dinaux (1836).

Duchess [də’tʃäss], eng. Se Duke.

Duchesse [dyʃä’ss], fr., hertiginna. Jfr Duc.

Duchn. (Duch.), vid växtnamn förkortning för
franske botanisten Antoine Nicolas Duchesne [dyʃǟn],
f. 1747, d. 1827 som lärare i Paris, författare till
Manuel de botanique, Histoire naturelle des fraisiers
m. m.

Duchobortser (ry. duchobortsi, förnekare
l. bekämpare af den heliga ande, stundom, ehuru
oriktigt, "andens stridsmän"), en af de äldsta och
intressantaste bland de många ryska sekterna. Dess
äldsta historia är höljd i dunkel. Sekten
"upptäcktes" af polisen omkr. 1750, men var då redan
ett organiseradt samfund med förgreningar i flera
provinser. Sektens djupsinniga, med gnostikernas och
delvis äfven med hinduernas, besläktade läror tyda
både på hög ålder och främmande inflytelse, helst som
dess anhängare alltid bestått af simpla bönder. Den
länge gällande gissningen, att "en utländsk kväkare"
grundlagt sekten, förkastas numera af sakkunniga,
hvilka i stället antaga möjligheten af något
historiskt samband mellan de österländske

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>