- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1065-1066

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dumrath ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han 1809 sitt redan vunna krigarrykte och utnämndes
till öfverstelöjtnant i armén. I juni öfvertog
Sandels befälet öfver denna fördelning. Han lät vid
Hörnefors 5 juli öfverraska och slå sig af ryssarna. I
träffningen fällde han några ord, som djupt kränkte
D., hvarför denne med flit fördröjde den af honom
anförda truppens återtåg, så att han blef kringränd
af fienden. Han vägrade att gifva sig, blef sårad
och fången och dog s. d. af sina sår. Den ryske
befälhafvaren lät med all hedersbevisning jorda hans
lik på Umeå kyrkogård, och D:s kamrater reste sedan en
minnesvård på hans graf. Genom "Fänrik Ståls sägner",
särskildt "Den femte juli", där D. af Runeberg
dock alltför mycket idealiserats, är hans namn för
alltid räddadt från glömskan. Se vidare F. Cygnæus,
"Joachim Zachris Duncker och hans omgifning" (1858),
och uppsats af A. Hammarskjöld i "Ny ill. tidn." 1897.

2. Daniel Joakim Edvard D., den föregåendes
sonson, finsk jordbrukare, landtdagsman, f. 1835
å fädernegodset Kinttula i östra Nyland, d. 1894
i Hälsingfors. Han blef student 1855 och magister
1860, egnade sig därefter åt agronomiska studier samt
genomgick Ultuna landtbruksinstitut. 1863 öfvertog
han Kinttula. Snart gjorde han sig känd såsom en
framstående jordbrukare, som med framgång verkade
för införande af rationella metoder och förbättrade
redskap. Han spelade en framträdande roll såsom
kommunalman, inkallades af regeringen i åtskilliga
kommittéer på näringslifvets och kommunalväsendets
områden samt utsågs 1892 till konsultativ ledamot
af den nyinrättade Landtbruksstyrelsen, till
hvars chef han af en tämligen allmän opinion hade
utpekats. — Såsom representant för olika domsagor
i östra Nyland satt han i bondeståndet vid samtliga
landtdagar 1872—94 och var vid landtdagarna 1877—91
ståndets vice talman. Ehuru tillhörande ståndets
svensksinnade minoritet, utöfvade han ett betydligt
inflytande på dess förhandlingar och var genom
sin frisinnade uppfattning, sina stora insikter
och sin själfständighet en heder för ståndet.
T. C.

Duncker. 1. Karl Friedrich Wilhelm D., tysk
bokhandlare, f. 1781 i Berlin, d. 1869, grundade
1809 i förening med Peter Humblot (f. 1779, d. 1828)
bokförläggarfirman Duncker & Humblot, hvilken 1866,
under oförändradt namn, öfvergick till K. Geibel
i Leipzig och nu innehafves af dennes son och
sonson. Nämnda förlag har utgifvit bl. a. Rankes
samlade arbeten, "Allgemeine deutsche biographie"
och en mängd historiska och statsvetenskapliga
verk. 1837—66 spelade D. en framstående roll inom de
tyske bokhandlarnas börsförening.

2. Maximilian Wolfgang D., den föregåendes son,
tysk historieskrifvare, f. 1811 i Berlin, d. 1886 i
Ansbach, satt efter en långvarig rättegång (1834—36)
sex månader i häkte därför, att han deltagit i en
"burschenschaft" i Bonn och blef 1842 e. o. professor
i historia i Halle. Under oron och kriget 1848—50
utmärkte han sig som liberal folkrepresentant och
utgaf åtskilliga ganska märkliga broschyrer. 1857
blef han professor i Tübingen, inträdde 1859 som
geheimeregeringsråd i preussiska statsministeriet
och blef 1861 föredragande hos kronprinsen samt var
1867—74 direktor för preussiska statsarkivet. 1872—86
var han lärare i nyare historia vid krigsakademien
och blef 1884 brandenburgsk historiograf. Skrifter:
Origines germanicæ (1840), Geschichte des alterthums
(4 bd, 1852—57; 5:e uppl. 1878—86) och Aus der zeit
Friedrich des grossen und Friedrich Wilhelms III

(1876) m. fl. Jfr Brode, "Max D." (1887), Haym,
"Das leben Max D:s" (1891), och en utförlig biografi
(af H. v. Petersdorff) i "Allg. deutsche biographie"
(bd 84, 1904).

3. Alexander D., den föregåendes broder, tysk
bokhandlare, f. 1813, d. 1897, öfvertog 1837 faderns
sortimentsbokhandel, men sålde den 1860 för att
odeladt egna sig åt förläggandet af konstalster.
Han har bl. a. utgifvit Kaulbachs fresker i
Berlins nya museum. Som landtvärnsofficer deltog
han i 1864, 1866 och 1870—71 års krig. — Hans dotter,
Dora D., f. 1855, har gjort sig känd som
dramatisk och novellistisk författarinna.

4. Franz Gustav D., den föregåendes broder,
tysk politiker och tidningsman, f. 1822 i Berlin,
d. därstädes 1888. Han idkade en vidsträckt
bokförläggarverksamhet, bl. a. förlade han den
spridda tidningen "Volkszeitung" (sedan 1853),
och deltog sedan 1848 med ifver i alla de
rörelser, hvilka åsyftade införandet af en liberal
och nationell anda i Tysklands och enkannerligen
Preussens politik. Jämte Schulze-Delitzsch och
Virchow m. fl. grundade han 1861 det bekanta
"framstegspartiet". I preussiska landtdagen
och i nordtyska samt tyska riksdagen var
han städse en af detta partis förnämste
kämpar och inlade såväl där som under sin
journalistiska verksamhet mycket stor förtjänst i
fråga om förbättrandet af arbetsklassens
villkor. 1869 tog han initiativet till bildandet af de
s. k. Hirsch-Dunckerska yrkesföreningarna. D.
sålde 1877 sitt bokförlag och drog sig från riksdag
och landtdag tillbaka till privatlifvet. Jfr "Franz
D., lebensbild eines volksfreundes" (1889).

illustration placeholder

D’Uncker (D’Unker), Karl Henning Lützow, målare,
f. 3 febr. 1828 i Stockholm, där fadern, en norsk
militär, då bodde. Modern var svenska. Bestämd för den
militära banan, blef han furir vid Svea lifgarde,
deltog som underofficer vid danska Lifgardet till
fot 1848—49 i kriget mot tyskarna samt utnämndes 1849
till underlöjtnant i svenska armén. Efter en kort
tjänstgöringstid tog han afsked, sedan han beslutit
att på allvar egna sig åt konsten, med hvilken han
redan såsom yngling sysslat. (Han hade nämligen
1847 utgifvit en samling karikatyrer: Teckningar
ur Stockholmslivet,
som sedan följdes af två andra
små samlingar.) Med understöd af Oskar I och enligt
dennes önskan begaf han sig 1850 till Düsseldorf,
där han blef den förste studerande svenske målaren. I
Düsseldorf ingick han sedan ett rikt gifte och förde
ett i ekonomiskt afseende bekymmerfritt lif. Från år
1861 led han af en sjukdom i högra armen, så att han
nödgades föra penseln med vänstra handen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0575.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free