- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1063-1064

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dumrath ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af hvita flaggan. 11 okt. 1797 vann han utanför byn
Kamperduin på Noord-Hollands västra kust en lysande,
men dyrköpt seger öfver holländarna under amiral de
Winter. Genom denna märkliga sjöbatalj, i hvilken
holländska flottan efter ett förtvifladt motstånd
led en förlust af nio skepp och två fregatter,
förlorade Holland fullständigt sin rang såsom
betydande sjömakt. För denna seger upphöjdes D. till
baron D. of Lundie and viscount D. of Camperdown.
O. E. G. N.*

Duncan [da’nkən], Henry, skotsk präst och
filantrop, f. 1774, d. 1846, blef efter afslutade
universitetsstudier 1798 präst i Ruthwell i
Dumfriesshire och egnade hela återstoden af sitt
lif åt denna plats. Han visade sig i många afseenden
såsom en vidsynt och initiativrik ledare för sin
församling, men hans stora insats var upprättandet af
en sparbank i Ruthwell 1810, som blef "moderbanken"
åt alla följande och som gaf den verkliga impulsen
till sparbankernas stora utveckling, ehuru hvarken
tanken eller dess utförande då var någon fullständig
nyhet. D. arbetade sedan oförtrutet ända till sin död
på utbredningen af sina idéer, utgaf flera broschyrer
(bl. a. Essay on the nature and advantages of parish
banks,
1815) och var upphofsmannen till den lag,
som 1819 antogs för de skotska sparbankerna.
E. Hkr.

Duncan [da’nkən], John, brittisk upptäcktsresande,
f. 1805 i Skottland, tog värfning och tjänade sig
upp till sergeant, slöt sig 1842 till bröderna
Landers olyckliga Nigerexpedition, trängde 1845—46,
på uppdrag af Geografiska sällskapet i London,
från Ouidah genom Dahomey in i Afrikas inre, längre
än någon europé före honom, nämligen till Adafudia
(13° n. br. och 1° ö. lgd fr. Greenw.), och begaf sig
1849 ånyo till Ouidah för att öfvertaga brittiska
vicekonsulatet därstädes, men dog under vägen, 3
nov. s. å. Hans skrift Travels in western Africa in
1845 and 1846
(1847) visar stor iakttagelseförmåga och
är af värde på grund af sina uppgifter om afrikansk öfvertro.

Duncan [da’nkən], William, banbrytande missionär
bland indianerna i Brittiska Columbia, f. 1833 i
Beverley (eng. grefsk. York), utsändes 1857 af
engelska kyrkomissionssällskapet och lyckades
vinna ingång bland tsimsheeanindianerna. På
Vancouver-ön, Victoria, anlade han nybygget
Metlakatla och ledde där med praktisk blick under
en följd af år ett kristligt och socialt arbete,
hvars resultat icke blott på det andliga och
sedliga, utan äfven på det materiella lifvets
område väckte mycken uppmärksamhet. Brittiska
regeringen gaf också 1875 ett offentligt erkännande
åt D:s arbete och de grundsatser han följde. 1881
kom det tyvärr i följd af en olika uppfattning af
nattvarden till en brytning mellan D. och engelska
kyrkomissionssällskapet, hvilken 1887 ledde till,
att D. med de fleste församlingsmedlemmarna lämnade
Metlakatla och på Annett-ön vid Alaskas sydgräns
grundlade ett nytt kristligt nybygge, Nya Metlakatla.
A. K.

Duncan [da’nkən], Isadora, amerikansk danserska,
f. i San Francisco, uppträdde i Stockholm 1906. Se
Dans, sp. 1318.

Duncansby head [da’nkənṡbi he’d], Skottlands
nordöstligaste udde, belägen i grefsk. Caithness
under 58° 38′ n. br. och 3° 1′ v. lgd fr. Greenw.

Dunciad (eng. dunciade, af eng. dunce,
dumhufvud), en af Pope 1728 utgifven satir öfver de dålige
skalderna på hans tid; dylik satir i allmänhet.

Dunckel. 1. David Vilhelm D., präst, författare,
f. 1793 i Berlin, d. 1851, prästvigdes 1818 och
anställdes s. å. som pastor vid holländsk-tyska
kapellet i Stockholm samt utnämndes 1823 till
kyrkoherde vid tyska församlingen i Göteborg och 1827
därjämte till hofpredikant. 1823 blef han ledamot
af Vet. och vitt. samhället i Göteborg. D. utgaf
Kurzgefasste geschichte der deutschen gemeinde zu
Gothenburg
(omfattande tiden 1623—1773; 1849) och
Predikningar m. m. samt öfversatte på tyska svenska
kyrkohandboken (1825) och "Sveriges anor" af B. von
Beskow (1838) m. m.

2. Maria Dorotea D., den förres maka, författarinna,
dotter af Mårten Altén (se denne), f. 13 mars 1799,
gift 1821, d. 30 nov. 1878 i Stockholm. Hennes
första litterära arbeten voro öfversättningar,
bl. a. komedien "Receptet" (1813), som upplefde en
mängd representationer, samt det dramatiska utkastet
Förlofningen (1817). 1821 utgaf hon skaldestycket
Offer åt Luthers minne, hvilket efterföljdes af Johan
Huss, sanningens martyr
(1822) och diktsamlingen
Förstlingar (1824). 1828—32 utkommo Dramatiska och
lyriska försök,
hvilka bl. a. innehålla sorgespelet
Agathokles (efter en roman af Pichler), dramen
Kärlekens hjeltemod (båda belönta af Göteborgs
vet. och vitt. samhälle) och en tolkning af Körners
"Zriny". Dessutom författade fru D. romanerna Marie
(1830), Vilhelms brefvexling med sina vänner (1835),
Pensionsvännerna (1842; öfv. till danska 1843),
Två systrar i Östergötland (1844; öfv. till danska
1855) och Gammalt och nytt ur min portfölj (1865;
med förord af Fredrika Bremer), hvarjämte hon i
svensk öfversättning utgaf skaldestycken af Schiller
(1822), Lessings skådespel "Nathan den vise" (1841)
samt Tiecks roman "Vittoria Accorombona" (1840). Jfr
biografi af Eichhorn i "Ny ill. tidn." 1878.

Duncker. 1. Joakim Zachris D., krigare, f. 12
nov. 1774 i Kristina socken i Savolaks, tillhörde en
gammal tysk krigarsläkt, som redan under 1600-talet
omtalas i Finland, blef 1789 fänrik vid Savolaks’
fotjägare och deltog såsom sådan i 1790 års krig,
då han "med nästan öfverdådig tapperhet" kämpade
i striden vid Pirttimäki. (19 maj). 1804 blef han
stabskapten och 1807 kapten och chef för Sulkava
kompani af nämnda regemente. Under kriget 1808—09
utmärkte han sig såsom en i allo framstående
officer. Under Savolaksbrigadens återtåg från S:t
Michel öfver Leppävirta till Idensalmi och Uleåborg
(mars 1808) anförde han eftertruppen, och det
var uteslutande hans förtjänst att återtåget utan
nämnvärda förluster kunde fortsättas norrut. I
träffningen vid Pulkkila (2 maj, då han tillhörde
Sandels’ brigad) utmärkte han sig så, att Sandels åt
honom lämnade förtroendeuppdraget att till konungen
öfverbringa rapporten om segern. S. å. utnämndes han
till major i armén. Under Sandels’ lysande kampanj
i Savolaks skar D. nya lagrar. I juni tog han vid
Paukarlaks (i närheten af Toivola) en stor transport
lifsmedel från ryssarna. I striden vid Virta bro
(27 okt.) anställde han, jämte öfverste Fahlander
och major Malm, i spetsen för en skara af endast 600
man, ett stort nederlag bland fienden. Vid Finlands
utrymmande följde han Cronstedts fördelning till
Västerbotten. Där häfdade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0574.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free