Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Du Rietz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Durkslag (af ty. durch, igenom), tekn., gröfre
blecksil.
Durktåg, Durktågsgärd. Se Durkmarsch.
Durlach [dōr-], stad i badensiska kretsen Karlsruhe,
vid floden Pfinz och vid foten af det vinranksklädda
Turmberg. 11,354 inv. (1900). Liflig industri. Före
grundläggningen af Karlsruhe, som ligger 5
km. v. om D., var detta residens för markgrefvarna
af Baden-Durlach.
Durm [dōrm], Joseph, tysk arkitekt, f. 1837 i
Karlsruhe, har utfört en mängd byggnader därstädes
(synagogan, justitiepalatset, arfstorhertigliga
palatset, privathus, villor) och dessutom kyrkor,
skolor, universitet m. m. på andra platser. Han är
äfven skriftställare i arkitektur och har sedan 1881
utgifvit en omfattande "Handbuch der architektur".
G—g N.
Durmitor (Dormitor), ett af flera nakna bergskedjor
utan bestämd hufvudkam bestående kalkstensmassiv i
norra Montenegro, med spår af forna glaciärer och
skarpt utmejslade toppar, af hvilka Čirova Pečina
(2,528 m.) är den högsta.
Durnford [d^nfed], Anthony William, brittisk militär,
f. 1830, d. 1879, kom 1871 som kapten till Syd-Afrika
och tjänstgjorde sedan 1872 i Natal. Där blef han
genom vänskap nära förbunden med biskop Colenso
och förvärfvade liksom denne starkt personligt
inflytande öfver basuto- och sulustammarna. 1873
blef D. illa sårad vid undertryckandet af ett
upprorsförsök bland suluerna. Han ogillade på det
högsta Kapregeringens politik mot Cetewayo, men
samlade vid krigets utbrott 1879 genom sitt namn
en stark hjälptrupp af basutos. Med denna blef han
emellertid öfvermannad af suluerna i det olyckliga
slaget vid Isandhlwana och stupade därvid efter det
tappraste motstånd, 22 jan. s. å. Jfr E. Durnford,
"A soldier’s life and work in South Africa" (1882).
V. S—g.
Durnovaria. Se Dorchester 1.
Durnovo. 1. Ivan Nikolajevitj D., rysk ämbetsman
och politiker, f. 1834, d. 28 maj 1903 på en
järnvägsresa i Preussen, tjänstgjorde en tid som
artilleriofficer, blef sedan adelsmarskalk i sin
hemtrakt, tjernigovska guvernementet, och 1871
guvernör i Jekaterinoslav. 1882 blef D. adjoint
hos inrikesministern Tolstoj och var 1889—95 själf
inrikesminister. Hans ämbetstid som inrikesminister
utmärktes väsentligen af byråkratiska försök att
förkväfva det uppspirande själfständiga kommunala
lifvet i städerna och semstvoinstitutionerna. Vid sin
afgång erhöll han den då betydelselösa honnörsposten
som ministerkommitténs president.
2. Peter Nikolajevitj D., rysk ämbetsman och
politiker, f. 1846, tjänstgjorde några år
som marinlöjtnant, genomgick militärjuridiska
högskolan och blef 1870 anställd vid krigsministeriets
domstolsafdelning. D. blef adjoint hos prokuratorn
vid Vladimirska guvernementsdomstolen 1892
och vid Moskva-guvernementet 1873 och prokurator vid
Rubinska guvernementsdomstolen 1875. 1883 blef
han vice-direktör för polisdepartementet och 1884
dess direktör. Senare användes han i en mängd
kommittéer, utnämndes 1893 till senator och var
nov. 1905 till maj 1906 inrikesminister
i Wittes ministär, där han tillhörde
dess byråkratiskt sinnade högra flygel.
V. S—g.
Duro (Peso duro), spanskt silfvermynt. Se Peso.
Duroc [dyrå’k], Géraud Christophe Michel de (af
familjen Michel du Roc), hertig af Friuli,
fransk general, f. 1772 i Pont-à-Mousson, trädde
vid revolutionens utbrott i krigstjänst, fann
sig dock som adelsman föranlåten att emigrera,
men vände snart åter samt deltog i fälttågen i
Italien 1796 och i Egypten 1798 samt var Bonaparte
behjälplig vid statskuppen 18—19 brumaire år
VIII. 1803 utnämndes han till divisionsgeneral. D
var Napoleon I:s förtrogne och användes af honom
i många militära och diplomatiska värf, bl. a. i
en beskickning till Stockholm 1801. 1808 upphöjdes
han till hertig af Friuli. D. följde kejsaren under
alla dennes fälttåg, ända till 22 maj 1813, då han,
efter slaget vid Bautzen, vid Markersdorf träffades
af en kula, som gjorde slut på hans lif. 1845
flyttades hans stoft till Invaliddomen i Paris.
C. O. N.
Durocatalaunum. Se Châlons-sur-Marne.
Durocornovium. Se Cirencester.
Durocortorum. Se Reims.
Durostorum, fordom namn på staden Silistra.
Durovernum, romarnas namn på Canterbury.
Durra och Durrakorn, bot. Se Sorghum.
Durr-i-duran, afgansk härskare. Se Duranidynastien.
Dur-Šarrukin ("Sargons borg"). Se Assyrien,
sp. 253 och 257.
Durskala, mus., den diatoniska skala, hvari de
halfva tonstegen hafva sin plats mellan 3:e och 4:e
samt 7:e och 8:e tonerna, t. ex. c d e¯f g a h¯c. Jfr
Dur och Skala.
A. L.
Durtonart, mus. Se Tonart.
Durtreklang, mus. Se Treklang.
Duru [dyrȳ], Alfred. Se Chivot.
Durutte [dyry’t], Joseph François, grefve, fransk
general, f. 1767, d. 1827, deltog i alla Napoleons
fälttåg och kämpade med förtviflad tapperhet i
slaget vid Waterloo (1815), i hvilket han var chef
för fjärde divisionen af Drouets armékår. Efter
Napoleons fall lefde han i tillbakadragenhet.
(L. W:son M.)
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
