- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1121-1122

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Duval ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lyckades ganska väl med de lätta komedierna,
mindre väl med allvarliga stycken. De mest kända
bland D:s teaterstycken äro: Le tyran domestique
(1805; "Den elake husbonden", uppf. 1811, öfv. af
H. A. Kullberg), La jeunesse de Henri V (1806;
"Henrik den femtes ungdomsår", uppf. 1810) och
operatexten Joseph (1807, med musik af Méhul; "Josef
i Egypten", 1856). Som en klassicitetens förkämpe
skref han äfven broschyrer mot den nya konstriktning,
som såg dagen under hans lifstid (bl. a. De la
littérature romantique,
1833). Han utgaf dessutom Le
misanthrope du Marais, historiette des temps modernes

(1832). D:s Œuvres complètes utkommo 1822—25 i 9 bd.
(S. S—n.)

Duval [dyva’l], E. E. Amaury-D., fransk
målare. Se Amaury-Duval.

Duval [dyva’l], Edgard Raoul, fransk politiker,
f. 1832, d. 1887, valde den juridiska banan och
var under andra kejsardömets tid generaladvokat
i Angers, Bordeaux och Rouen. Han tog afsked
efter septemberrevolutionen 1870 och valdes
1871 af depart. Seine-inférieure till medlem
af nationalförsamlingen, där han snart blef en
af det bonapartistiska partiets ledare. Till
sistnämnda parti räknades han äfven som medlem af
deputeradekammaren, men under sina sista lefnadsår
röstade han ofta med det republikanska partiet.
E. W.

Duval [dyva’l], Mathias Marie, fransk
morfolog, son till J. Duval-Jouve, f. 1844 i Grasse
(dep. Alpes-maritimes), blef efter medicinska studier
i Strassburg 1887 professor i histologi vid medicinska
fakulteten och föreståndare för antropologiska skolan
i Paris. D. har utgifvit ett stort antal arbeten öfver
särskildt de högre ryggradsdjurens embryologi. Mycket
använd är hans praktiska Atlas d’embryologie (1888).
L—e.

Duval., vid växtnamn förkortning för J. Duval-Jouve.

Duval-Jouve [dyvalʃo’v], Joseph, fransk botanist,
f. 1810 i dep. Eure, d. 1883 i Montpellier,
var undervisningsinspektör i Strassburg och skref
bl. a. den värderade monografien Histoire naturelle
des Equisetum de France
(1864) samt Des comparaisons
histotaxiques
(1871).

Duvall, svensk friherrlig ätt, som härstammar från
Skottland, där den hette Mac Dougall, och inkom till
Sverige omkr. 1594 med Albrekt Mac Dougall, hvilken
1626 blef fogde öfver Örbyhus och Tierp i Uppsala
län och dog 1641. Dennes son, Jakob Mac Dougall,
friherre Duvall, f. 1589, avancerade från simpel
musketerare till general i svensk tjänst och blef
dödsskjuten i slaget vid Gross-Glogau, 1634. Han fick
af Gustaf II Adolf försäkran om friherretitel, men
först 1674, fyrtio år efter hans död, upphöjdes han
och hans ättegren i friherrligt stånd. Hans broder,
Mauritz D., introducerades 1638 som svensk adelsman
på riddarhuset.

illustration placeholder
Gustaf Duvall.

1. Gustaf D., Jakob D:s son, friherre,
ämbetsman, landtmarskalk, f. 1630 i Stralsund,
d. 1692, sändes 1658 till England för att beklaga
lord-protektorn Cromwells död och begära en engelsk
flotta till Karl Gustafs hjälp, var därefter
svensk resident i Danmark och utnämndes 1662 till
landshöfding öfver Stora Kopparbergs län. I sistnämnda
egenskap satt han som ordförande i kommissionen
öfver trolldomsväsendet i Dalarna. 1674 blef D. svensk
friherre, och vid 1675 års riksdag var han landtmarskalk.

2. Axel D., den förres son, friherre,
krigare, f. 1667, d. 1750, blef 1700 lifdrabant hos
Karl XII och 1701 korpral vid Drabantkåren, deltog i
flera strider, bl. a. vid Narva, Poltava och Bender,
blef 1714 öfverste för Närkes och Värmlands regemente,
1721 chef för Östgöta tremänningsregemente och 1722
generalmajor. — Mot slutet af sin lefnad upptog
D. till följd af arfsanspråk i Skottland ättens gamla
namn, Mac Dougall.

illustration placeholder

3. Johan Didrik D., sonsons son till Gustaf D.,
friherre, militär, landtmarskalk, f. 5 okt. 1723,
d. 12 mars 1801, började 1737 sin militära bana vid
Lifregementet till häst, blef 1742 lifdrabant, 1747
regementskvartermästare, 1748 kapten, 1754 major i
armén, tog 1759 afsked, fick 1762 öfverstes titel,
utnämndes 1773 till generalmajor i armén och fick
1776 afsked med generallöjtnants n. h. o. v.
Såsom måg till den bekante hattchefen i borgarståndet, Kjerman,
gjorde sig D. tidigt bemärkt både såsom affärsman
och hattpolitiker. Vid riksdagen 1771—72 förvaltade
han kassan för de förenade hof- och hattpartierna
och utnämndes 1778 till förste stallmästare hos
hertiginnan Charlotte af Södermanland, som fick stort
förtroende för D. och sedermera af honom påverkades
till missnöje med Gustaf III:s styrelse. Såsom
landtmarskalk vid riksdagen 1786 uppträdde D. moderat
och skickligt som medlare mellan konungen och
adeln. Sommaren 1788 afsändes han på en beskickning
till Norge, till den danske kronprinsen och prins
Karl af Hessen, för att skaffa Sverige förbund med
Danmark under det stundande kriget med Ryssland;
men afsikten förfelades, då Danmark icke ville bryta
sin allians med nämnda makt. Vid riksdagen 1789
hörde D. till oppositionens ledare på riddarhuset. —
Han prisas allmänt af sina samtida för duglighet,
redbarhet och världsmannaegenskaper. Se L. Wahlström,
"Sveriges förhållande till Danmark 1788—89" (1898)
och "Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok" (II, 1903).
L. W—m.

Duval-le-Camus [dyva’l-lə-kamȳ]. 1. Pierre D., fransk
målare, f. 1790 i Lisieux, d. 1854 i Saint-Cloud,
lärjunge af David, var mycket produktiv och
omtyckt. Bland hans arbeten märkas Dopet (1819),
Återkomsten från staden, En pifferaro undervisar sin
son
(1845) samt en mängd porträtt.

2. Jules Alexandre D., den föregåendes son,
historiemålare, f. 1814 i Paris, d. där 1878, var
lärjunge af Drolling och P. Delaroche. Bland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:27:50 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0603.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free